Fyra månader i Frankrike

En sista liten uppdatering

2010-08-03T01:21:00.004+02:00

Efter att ha skrotat runt här på internet i ett antal år bestämde jag mig för att städa upp lite. Detta resulterade i att några gamla bloggar stängdes - bland annat den jag länkade till i mitt sista inlägg på den här bloggen.

Den här bloggen däremot, får ligga kvar som ett minne från en svunnen tid.
Dels för min egen skull. För att jag på något sätt vill bevara mina fyra månader i Frankrike och göra något fysiskt av den här bloggen. Typ en privat liten blok.
Och dels för att det faktiskt händer att folk läser den här bloggen och hör av sig med frågor om Aix-en-Provence och om hur det är att plugga utomlands. Jag svarar mer än gärna på dessa frågor - därav denna uppdatering.

Då länken jag lämnade i förra inlägget inte längre är aktuell kommer här färska kontaktuppgifter om någon skulle fundera på något:
Mejl: tobbe.soderlund@hotmail.com
Tel: 073-0610 488
Och bloggar gör jag på: http://vad-ar-grejen.blogspot.com/

Ciao!

Ett avslutat kapitel innebär alltid början på ett nytt...

2008-02-03T20:49:00.000+01:00

om inte hela boken tog slut förvisso!

Men för min del fortsätter skrivandet tills vidare på adressen:

http://blandhatattackerochnakenchocker.blogspot.com

En helt annorlunda blogg med mediainriktning som förhoppningsvis ska kunna roa nån stackare i alla fall! Jag vet att adressen är krånglig, så det enda rätta är ju att lägga till den i favoriter! Som dom sa i Starsky & Hutch: DO IT!

Slut!

2008-02-03T20:16:00.000+01:00

Nu har det gått några dagar sen jag kom hem till Strandvägen igen. Men även om det bara är några dagar sen så känns det som om det passerat en evighet redan nu. Frankrike känns inte som ett kapitel jag nyss har avslutat, det känns som en bok långt tidigare i en serie. Väldigt avlägset.

Men jag ser fortfarande spåren från Aix runt omkring mig hela tiden. Min ouppackade väska här bredvid, godiset som är inhandlat på "La Cure Gourmande" som står här på skrivbordet, kläderna jag har på mig som är inköpta i Aix osv. Jag har fortfarande inte riktigt vant mig tillbaka till de svenska tangentborden och fram till igår använde jag fortfarande gästhandduken på toaletten.

En del förändringar har hunnits göras här hemma under min frånvaro. Det är nya tapeter lite varstans, nya mattor och stolsdynor samt att pappa har omvandlat mitt rum till ett mindre kontor. Jag har nämligen fyra datorer ståendes här inne numera!

Jag hade tänkt sammanfatta hela tiden i Aix i det här sista inlägget, men sedan insåg jag, varför? Kanske för att jag själv ska ha ett förberett svar på den eviga frågan "berätta, hur var det", kanske för att få mig själv att fatta att tiden är över eller kanske på grund av något helt annat. Hursomhelst så grundar sig nog de flesta anledningarna i någon form av personlig bearbetning, vilket kanske inte skulle bli alltför läsvärt.

Därför nöjer jag mig med att säga att de senaste fyra månaderna har varit en väldigt rolig och lärorik tid. Jag pratar bättre franska än när jag åkte, men inte lika bra som jag hade hoppats på och absolut inte flytande. Den kanske största grejen med resan var hur otroligt multinationell min vänskapskrets har blivit. Innan kunde jag lätt räkna mina nära vänner utanför västerbotten på mina fingrar. Nu måste jag ta till tårna bara för att rymma alla från Californien!

Om någon där ute är intresserad av att åka iväg på något liknande så har jag bara gott att säga om denna erfarenhet. Vill du ha en anledning till att ha jävligt kul en termin eller ett år men inte orkar släpa på en ryggsäck runt halva jorden - åk! Vill du bli riktigt bra på ett annat språk - åk! Vill man verkligen lära sig språket kan jag dock tipsa om att bo i en fransk familj, inte dra iväg med svenska kompisar, inte prata engelska på fritiden, inte ha ett års uppehåll med språket innan man far, med mera. Är du bara ute efter nöjet, stryk alla nämndapunkter!

Då återstår väl bara att tacka för mig och rikta ett tack till alla som läst denna blogg under de senaste fyra månaderna.

Au revoir...

Sista dygnet i Aix

2008-01-31T23:09:00.001+01:00

När bussen från Venedig rullade in på busststionen i Aix-en-Provence hade jag 22 timmar kvar att kalla nämda ort min hemstad. Det blev 22 timmar fylld av måsten, avsked.

Jag började med att sova två timmar, kändes som att det var behövligt efter en natt nästan utan sömn. Sedan begav jag mig till skolan för att betala elen, lämna nyckeln, kolla flygtider och lite annat viktigt i datasalen. Trodde att det skulle gå snabbt men ack vad jag bedrog mig. Var tionde meter fick jag stanna och säga några sista ord till folk kändes det som. Men jag klagar absolut inte...

Lunchen åt jag ute med drygt halva min gamla klass. Efter lunch blev det ännu fler avsked och sedan väntade den sista städningen av lägenheten samt lite sista shopping i Aix. Jag köpte bland annat en extremt turistig nyckelring till mg själv.

Till middag var jag bjuden hem till Saeko i min klass. Hon och ryskan hade tillagat en trevlig avskedsmiddag. Saekos franksa pojkvän är för övrigt den enda fransmannen som jag känner att jag skulle kunna bli bra kompis med, han kändes helt enkelt inte så fransk!

Efter middagen blev det några avsked till innan jag begav mig för att säga hejdå till den sista vännen för dagen - Ingeborg. När jag kom hem från henne hade klockan passerat midnatt. Det var mindre än fyra timmar kvar tills jag skulle bege mig till flygbussen. Att sova eller inte sova det var frågan. Jag packade väskan helt klar, städade lite till och gick sedan ut på en sista promenad i Aix, klockan två på natten. En sista inhandling gjordes på 24h boulangeriet och på vägen dit fick jag bevittna en väldigt märklig polisjakt bland annat!

Efter att ha ätit och löst en sodoku pallade dock inte min kropp mer utan sömn utan jag gled in i drömmarnas värld. En timme senare ringde klockan och min tid i Aix var slut. Men världens tyngsta ryggsäck vandrade jag sakta ner mot busstationen, lika trött som jag var då jag kom därifrån 22 timmar tidigare.

(Jag har bestämt mig för att starta upp nästa blogg på måndag, så innan dess ska denna vara avrundad och klar!)

Venedig

2008-01-31T23:04:00.000+01:00

Ja, trots att jag är hemma så är bloggen inte slut riktigt än. Vi tar det väl i kronologisk ordning och plockar upp där jag slutade, dvs förra fredagen!

Efter en busstur som inleddes 22:15 (alla var där före 22 utom en kille - populärt!) från Aix, vaknade jag och min norka reskamrat Ingeborg aningen sömndruckna i Maestre, där vi sedan tog tåget över vattnet för att komma till Venedig.

Vad ska man säga om denna stad då? Ja den är ju fullständigt unik i alla fall. Jag är övertygad om att ni redan vet allt det här om kanalerna och gondolerna och sånt, så det tänker jag inte gå in på närmare. I och för sig borde jag kanske inte ta det för givet med tanke på vad vi hörde när vi virrade omkring på stadens gator. En tjej, blond amerikanska (inte alls bra förutsättningar med andra ord), stod och pratade i telefon och kom med följande konstatering:
- It's soo odd!! Venice is like just islands!
Och jag som tyckte att jag hade reserchat stan dåligt innan jag kom...

Under våra långa promenader i gondolernas stad (dom blev långa för att det är fullkomligt omöjligt att hitta rätt) så stötte vi även på en annan roligt turist. Det var en sån där storstads-asiat. Eller det är i alla fall min gissning. Att hon var asiat gick ju inte att ta miste på, men att hon kom från en storstad gissar jag på därför att hon gick omkring med en sån där skyddsmask mot luftföroreningar. Om man nu kommer från en stad där sådana masker verkligen behövs, blir man inte sugen på att ta av sig den då man är i den stad i världen där den inte finns en enda bil? Bara en liten tanke liksom.

Karneval var det ju i staden medan vi var där. Fast under våra tre dygn där han vi inte se så överdrivet mycket av den varan. Första dagen var inställd och måndagens program var lite fattig, med söndag han vi med lite parad och lite teater osv. Men folket var ju utklädda hela tiden i alla fall, och det var nog lite mer action än vanligt i staden i övrigt också.

Vad gjorde vi riktigt om dagarna då? Jag skulle kunna sammanfatta våran lilla tripp med orden: Gång och mat. Vi gick och gick och gick och åt och åt och åt! Och tog en väldans massa kort såklart! Tyvärr så kommer jag inte lägga upp några bilder på bloggen, redigeringen ligger några dagar bort, när den här bloggen ska vara färdigskriven, utan ni får helt enkelt hålla utkik på facebook istället, alternativ se dem direkt i datorn om ni kommer på besök.

Efter tre dagar i Venedig rullade bussen tillbaka hem på måndagskvällen. Eller hem och hem, då vi anlände Aix hade jag mindre än ett dygn kvar med Aix-en-Provence som hemstad! Men mer om det i nästa inlägg.

Fullt upp!

2008-01-29T11:35:00.000+01:00

Är tillbaka i Aix efter min Venedig-weekend. Har knappt sovit nagonting senaste dygnet och har väl egentligen inte planerat att göra det förrän jag sitter pa flyget. Far väl se hur det gar. Om 17 timmar avgar flygbussen som pabörjar min resa hem. Om jag ska ha nagon som helst chans att hinna med allt jag bör hinna med idag kan jag tyvärr inte sitta här och knacka pa tangenterne mycket längre, utan jag far aterkomma med lite sista rapporter och summeringar ifran hemmets lugna vra pa strandvägen 48!

Ciao!

Venezia!

2008-01-25T20:37:00.000+01:00

Om en timme bär det iväg till Venedig! Världens bästa norska, Ingeborg, följer ocksa med! Kjempeskoj :)

Klockan tio avgar bussen och förhoppningsvis vaknar vi upp i Italien imorgon, utvilade efter en lang natts sömn pa bussen. I Venedig, eller Venezia som Ingeborg säger, sa vankas det Karneval i helgen. Kommer bli huuur bra som helst tror jag.

Vi kommer tillbaka till Aix tisdag morgon och sedan lämnar jag lägenheten strax efter kl4 natten mellan tisdag och onsdag! Tiden jag har kvar här i Aix är alltsa mindre än ett dygn nu. Ojoj.

5 dagar kvar...

Slut!

2008-01-25T20:29:00.000+01:00

Idag gick jag mina sista 2 timmar i fransk skola. Men sa mycket till skola blev det ju inte. Vi fick igen slutprovet och sedan hade mina klasskamrater ställt till med avskedsfest. Läraren Tissot stod som vanligt för vinet när vi har fest med klassen. Vietnamesprästen Antoine serverade vinet samtidigt som han lite ironiskt sa "sang du christ", kristi blod, med sitt karaktäristiska flin, även det är numera tradition i klass 2D.

Efter att ha gjort slut pa ett bord full med godsaker i klassrummet gick vi av nagon anledning och satte oss pa ett café och tryckte i oss ännu mer.

Sista veckan med klassen har verkligen varit jätterolig. Även om jag känner att 2D kanske var lite för lag niva för min del sa angrar jag inte att jag inte bytte. Bättre kladd hade jag nog inte kunnat fa. :)

Favorit i repris

2008-01-22T20:14:00.001+01:00

Minns ni, SM3, minns ni vad som hände där i slutet pa varan tid tillsammans. Varen 2007. Det var som att vi helt plötsligt blev en enda stor familj. Vi började ha fester tillsammans, umgicks lite oftare och hade det där som man brukar kalla sammanhallning.

Just det fenomenet upplever jag för tillfället här i Aix.

Fast inte exakt det fenomenet. Det är ju nämligen bara jag som ska lämna klassen när denna vecka är över. Sa oftare och oftare blir det fika pa caféer och uteluncher med kompisarna, fester, eller bara att man sitter hemma hos varandra och spenderar den där dyrbara tiden som börja sina. Senaste veckan har jag fatt en handfull erbjudanden om bäddsoffor att sova pa ifall jag kommer tillbaka och hälsar pa i var. Man kanske ska ta en vecka när medelhavsvärmen börjar göra sig pamind här nere...

8 dagar kvar...

Sista helgen i Aix?

2008-01-20T20:45:00.000+01:00

Ja, då var kanske sista helgen här i Aix-en-Provence över och förbi, näst helg bär det nämligen troligtvis iväg av en snabbis till Venedig. Får se om det blir alena eller ej, resesällskapet har börjat tveka. Karneval är det där i helgen iaf, hoppas det är lika roligt som det låter!

Hursomhelst så har det varit en rolig sistahelg. Gårdagen bestod av hippiefest. Annika har redan lagt upp en massa av mina bilder, så jag orkar inte upprepa den bedriften, länk till hennes finns ju här till höger...

En vecka kvar i skolan. Det känns verkligen att det är nära nu, jag har typ börjat flyttstäda redan!!
Vi får se hur mycket rapporter det blir från sista veckan, datasalen är stängd så det finns risk för stiltje på bloggen, menmen, på något sätt ska jag väl peta upp ett par inlägg till!

10 dagar kvar...

Firandet som nästan kom av sig...

2008-01-18T11:22:00.000+01:00

Nâr jag skulle ga och boka biljetter till bion igar var det redan fullt till Burton-filmen. Och eftersom det var förpremiär sa gar den inte igen förrän om en vecka.

Istället sag vi Gone Baby Gone, odubbad tack och lov! Den var riktigt bra, skulle kunna skriva en massa om den, men jag orkar inte, jag nöjer mig med "den var riktigt bra".

Ikäll blir det partaj i alla fall. Nu däremot ska jag snart bege mig till den näst sista fredagslektionen!

12 dagar kvar...
_______________________________
För övrigt, vad fan händer med AIK?

Helvetesveckan är över!

2008-01-17T17:38:00.000+01:00

Nu var det klart, nästa vecka har jag en inlämning, men i övrigt är allt det jobbiga avklarat. Sista provet som jag precis har skrivit tog endast 2och en halv timma. Ball.

Det här ska iaf firas med bio ikväll (nya Tim Burton-filmen) och imorgon vankas det chokladbollar och fest! Helgen blir eventuellt sista festen här i Aix, för nästa helg funderar jag pa att ta en weekend i Venedig innan jag drar mig norrut. Inte helt spikat än, men det känns som en bra idè.

Snart är jag hemma igen!

13 dagar kvar...

Rättning!

2008-01-14T14:33:00.000+01:00

Jag trodde att jag hade tre prov i veckan. TRE PROV? Haha, vad fel man kan ha. Rätt svar lyder som följer:
vi har tre prov - imorgon (och da är inte fonetikprovet inräknat...).
Näe, sex prov blev det helt plötsligt i veckan tydligen!

Jättekul.

Fortfarande 16 dagar kvar...

Helvetesveckan har börjat!

2008-01-14T10:30:00.000+01:00

Jag kan ju numera inte uppdatera bloggen pa helgerna som ni vet, men i helgen sa hade jag faktiskt inte haft sa mycket att skriva om ända...
Okej, i fredags kom Jenae hem till oss och bjöd pa den klassiska amerikanska studenträtten - Kraft's Macaroni & Cheese. Efter det spelade vi tre samt Robert lite sällskapsspel, men i övrigt har det inte gjorts sa mycket i helgen.
Nu är det däremot dags för helvetesveckan här pa skolan, den där veckan som kommer i slutet pa varje termin da alla prov och inlämmningsuppgifter klumpar ihop sig. Jag har gjort alla mina 4 läxor till idag (och där har vi anledningen till de uteblivna helgsaktiviteterna...), nu har jag prov 3 dagar i rad samt lite till läxa som ännu inte är pabörjad.
Men nästa helg kommer bli desto roligare!

16 dagar kvar...

Dubbat (och jag menar inte vinterdäcken...)

2008-01-11T14:07:00.000+01:00

Igarkväll hade vi en lite försenad födelsedagsmiddag för Ingeborg. Pa menyn stod tacos, oootroligt gott var det! Efterat var det bio-time.
Jag har alltid varit emot dubbade filmer. Redan som barn klagade jag när barnprogrammen var dubbade. Men när man är här i Frankrike far man väl töja pa sina principer ibland om man vill se bra filmer.
Détention Sècrete eller naganting dylikt hette filmen, har ingen aning om vad orginaltiteln är (Jake Gyllenhaal, Reese Witherspoon och Merryl Streep var i alla fall nagra av skadespelarna). Men trots att den var pa fel sprak sa var det faktiskt en riktigt bra rulle! Mest imponerad var jag dock över hur lite det var som jag inte förstod! (varför ska jag krangla till det med dubbla negationer?) Det var typ en enda gang som jag störde mig pa mina bristande sprakkunskaper...

Nu är en av de tre veckorna avklarade, härnäst väntar helvetesveckan med slutprov i sprak, fonetik och historia samt inlämmning av tre artiklar i Presse och lite övrig läxa i sprak och skrivlektionerna. Puh!

Igar bokade jag sista etappen pa min hemresa. 18:30 den 30 januari är jag ater pa västerbottnisk mark, det ska bli ganska skönt faktiskt. Men om marken inte är vit därhemma kommer jag bli besviken...

Flanska äl jätteloligt!

2008-01-08T16:43:00.000+01:00

Har just avbetat min tredje sista monstertisdag (jag ser ljuset, Jonatan), och idag var det verkligen extra mycket monster över den!

Fonetiklektionen började dock lite lustigt i alla fall. Vi skulle lyssna pa ord/fraser/meningar och kunna höra skillnad pa ord med bokstaven "L" och "R", ni vet det där som japanerna absolut inte klarar av.
Resten av lektionen bestod av att öva pa de franska R:en, ni vet säkert att man gör ett harklande ljud, som da man ska spotta, när man säjer "R" pa franska. Visst, det är ju faktiskt nagot som jag behöver öva pa, men att sitta i dryga 90 minuter och frammana dessa gutturala läten känns aningen överdrivet. Efter lektionen kändes halsen som om jag hade käkat sandpapper till frukost!

Skrivlektionen vill jag inte ens prata om, sa därför gör jag inte det...

Lägg därtill mer läxa och prov än nagonsin förr och plötsligt känns det ganska bra att det bara är 23 dagar kvar!
(men sa här känner jag mig alltid efter tisdagarna...)

Daliga nyheter!

2008-01-07T14:08:00.000+01:00

I lördags skedde en liten olycka i lägenheten. Annika tappade sin dator i golvet, den blev arg och vägrar nu fungera. Tragiskt nog far jag nog lov att säga att detta förändrar varan tillvaro drastiskt. Den kära apparaten har ju fungerat som TV, radio, tidning, kontakt med omvärlden, tidsfördriv, blogg och photoverktyg, ja allt möjligt helt enkelt. Och nu är den borta.

Kort sagt kommer detta innebära att jag kommer häcka i skolans datasal mycket mer än tidigare. Bloggen kommer endast kunna uppdateras härifran, vilket betyder att det kommer bli svart med bilder i bloggen. Ä och Ö prickarna kan jag fixa, men ringarna ovanför var kära bokstav; ja, ni fattar vilken jag menar, den far vi klara oss utan nu de sista tre veckorna.

Imorse före lektionerna drog igang lyckade jag boka en resa hem i alla fall. Sa nu är det fixat (iofs ska jag nog inte känna mig alltför säker, det blev Ryanair och jag litar inte sa mycket pa dom men...). Den 30 januari bär det av hem om allt gar enligt planerna. 24 dagar kvar alltsa. Typ ingenting!

Förtydligande!!!

2008-01-05T01:27:00.000+01:00

Under sejouren i kära gamla Svedala har jag kommit till insikt med att svenskar (det vill säga ni, kära bloggläsare) inte kan uttala franska saker. Förvisso föga överraskande, men jag hade ändå inbillat mig att en så enkel sak som min bloggadress inte kunde missuppfattas.

Fel, fel, fel, fel, fel!

Jag vet ärligt talat om någon av er har uppfattat min adress rätt, därför tar vi det från början:

Staden vi bor i här i la France heter Aix-en-Provence, vilket uttalas [äx-an-provans]. Staden kallas dock vanligtvis bara för Aix alltså [äx] eller precis som bokstaven X om man vill.

Nu kanske några fler av er förstår det roliga med adressen aix-aix-aix…

Nous sômmes revenu!

2008-01-05T01:15:00.000+01:00

Tillbaka på fransk mark, som konstigt nog kändes väldigt mycket som hemma.

Medan vi vandrade vägen från busstationen till lägenheten la vi direkt märke till en sak. Fransmännen stod ute och rökte!!! Sedan 1 januari detta år är även fransmännen tvingade att lämna gemenskapen inne på barer och klubbar för att suga på sina cancerpinnar. Eller, jag reviderar det där med att lämna gemenskapen. Haket vi passerade var nämligen helt tomt på insidan, Alla stod nämligen utanför och rökte!

Annika konstaterade: ”Jaaa, nu kan man äntligen gå ut här utan att alla ens fina kläder börjar lukta skit! ”

Skit var ordet, hennes nästa mening avbröts av det välbekanta ordet: ”HUNDBAJS!”

Ja, nog var vi tillbaka i Frankrike allt.

Efter att ha räddat våra skosulor samt rullande väskor från att se ut som treåring som ätit chokladglass spatserade vi vidare mot våran lägenhet som inte bjöd på några större överraskningar. (Ett litet djur i Annikas gamla tandborste var ju inte mer än väntat liksom…)

Så nu sitter jag här igen, vid Annikas tröga (men ack så användbara) laptop, brevid vårat kalla fönster på första våningen längs gatan som kallas Rue Bedariddes i Aix-en-provence. För min del blev det ungefär 15 timmar på resande fot idag. Sånt piggar upp. (???!?!?!?!)

Dagens största överraskning kom redan innan vi lämnat landet. Vandrades genom avgångshallen på terminal 5, Arlanda, hör jag plötsligt ett ”hej”. Mina tankar var så långt borta från verkligheten just då att jag är imponerad att min hjärna ens uppfattade hejet, än mer imponerad över att jag insåg att det var riktat till mig.

Bredvid mig stod nämligen Zacharias Pante och en annan för mig okänd filur. Jag förklarade att jag numera bor i Frankrike och Pante meddelade att de skulle till Thailand. Vi slog oss ner och samtalade ett slag innan jag och Annika skulle borda planet. De hade kommit tidigt till Arlanda och hade fortfarande några timmars väntan kvar. Den okända filuren förklarade att han kände sig som Tom Hanks i The Terminal, ni vet han som bor på flygplatsen jättelänge. Pante klagade på att mackorna kostade typ 170 spänn. Förberedd friluftslivare som han är hade han givetvis en bullpåse redo i väskan, så vi tog en liten fikastund. Innan vi blev tvungna att kila iväg till planet fick vi med oss en stor påse polkagrisar av nämnde friluftslivare. Förstod inte varför men gott var det, tackar!

Två timmar senare var vi i Amsterdam. Nu var det våran tur att känna oss som Tom Hanks, sex timmars väntetid hade vi nämligen framför oss… Tiden på Chiphol gick dock överraskande fort. Flygplatsen är ju aningen större än den hemma på Falmark om man säger så, så det fanns en del att göra.

I övrigt finns det väl inte så mycket mer av värde (som om det andra har varit det) att säga om dagen. Så jag avrundar väl det här inlägget inlägget. Här. (Det var slutet alltså.)

2007

2007-12-31T20:03:00.000+01:00

Nu är det inte många timmar kvar av året vi kallat för tvåtusensju (eller tjugohundrasju för dom som vill vara på det viset…).
Jag kan faktiskt utan tvekan säga att -07 varit det roligaste och mest händelserika året hittills för min del! För att sammanfatta det lite kort har jag lånat den här lilla listan från sus blogg:

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Flyttade utomlands – utan mamma och pappa alltså.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Näe, ingen av mina närmsta vänner i alla fall.

Vilka länder besökte du?
Hm, det blev väl ”bara” Frankrike och Spanien vad jag kan minnas.

Vilket datum från år 2007 kommer du alltid att minnas?
Studenten, 8 juni. Hela den veckan var oslagbar.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Inga allvarliga skador, bara lite små blessyrer från skidåkningen. Och inga allvarligare sjukdomar heller för den delen, lite långdragna förskylningar under sommarn osv…

Vad spenderade du mest pengar på?
Den här sejouren i Frankrike

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2007?
Magnus Uggla - Kung i Baren, fast med texten anpassad till SM3 istället.
Samt
Mika – Grace Kelly. Varje fest, still going strong!

Vad önskar du att du gjort mer?
Hunnit med vissa vänner lite mer före jag drog söderöver.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Kan faktiskt inte komma på något så här på rak arm.

Hur tillbringade du julen?
Hos mormor och morfar i Nykvarn.

Blev du kär i år?
Näe, inte så värst.

Något du önskade dig och fick?
Jao, de flesta småsakerna jag hade petat ner på önskelistan låg under granen.

Vad gjorde du på din födelsedag 2007?
Hade faktiskt matte-prov. Ball.

Vem saknade du?
Alla kompisar – hela hösten.

De bästa nya människorna du träffade?
Frankrikefriendsen - ingen nämnd, ingen glömd.

GOTT NYTT ÅR!

God Jul!

2007-12-24T11:40:00.000+01:00

Sitter här i hörnet av mormor och morfars vardagsrum och lånar en internetsignal från någon av grannarna. Det mesta är sig likt hur vi har det i Frankrike med andra ord.

Eller. Det var ju inte riktigt sant. Att sitta i ett hörn och kapa bredband är väl kanske det enda som är sig likt från levernet där nere i söder...

Det är kallt här, det första jag inhandlade var ett par vantar.
Här kan jag dusch utan att behöva fokusera på att bli ren innan varmvattnet tar slut.
Här går jag omkring och är konstant mätt.
Här går fönstren att stänga ordentligt och toadörrar att låsa.
Man bränner inte av sig ögonbrynen om man slår på fler spisplatta heller.
Jag förstår vad folk på gatan pratar om (kändes jättekonstigt till en början).

Ja, jag kan fortsätta i en evighet känns det som, men att sitt ensam i ett hörn med en laptop är ju ingen julsyssla direkt. Så istället önskar jag alla en riktigt God Jul!

Och till er i norr så syns vi om ungefär en månad!

Nu bär det av!

2007-12-20T11:27:00.000+01:00

Det blev ingen fest igår. Det blev en lugn kväll hemma med en Ingeborg och en flaska vin istället. Och det är ju absolut inte fy skam.

Snart vankas det lunch på granncaféet för att säga lite god jul å gott nytt år till folk och sedan bär det av hemmåt. Eller ja, till Sverige för min del i alla fall.

Det ska bli riktigt trevligt att komma tillbaka till det kyliga vintervädret, förhoppningsvis med lite vita flingor, trots att jag kommer frysa ihjäl som en apa på Antarktis.
En annan sak som jag verkligen längtar efter på riktigt är julmaten. Tror aldrig jag har längtat efter ett julbord så mycket som jag gör nu! Vid det här laget brukar man ju ha hunnit beta av ett antal julbord redan, eller åtminstone fått lite såsig risgrynsgröt på skolan. Men sådant har vi varit isolerade från här borta. Lite glögg, lite pepparkakor och lite juleskum (tack Sofia och Carina) är den lilla försmak på julen vi hunnit med.

Väskorna är i alla fall packade nu. Hoppas det inte blir alltför mycket övervikt, den här gången kommer vi nog inte undan lika lätt som på hitvägen. Då sa dom att vi skulle få betala övervikten på hemresan.
- Absolut, sa vi.
Vi hade ju nämligen en enkelbiljett...

Sista rycket!

2007-12-18T22:24:00.000+01:00

En enda lektion kvar av det här året nu! Historia mellan 17-19 imorgon. Eftersom det är en valbar kurs sa jag gott nytt år till några av mina klasskamprater idag. Då känder jag att det verkligen är nära nu, nära innan jag åter igen står på svensk mark (och fryser om fötterna).

Ska man vara exakt är det två dygn kvar innan jag vandrar ut från planet på Arlanda, om det inte är försenat vill säga. Jag hade framför mig en kväll med Arlanda Express samt pendeltåg, men då ringde mamma igår och meddelade att det kommer finnas en morbror på plats för att plocka upp mig. Sedan dess har jag haft ett leende på läpparna och allt har gått som på räls. Mördartisdagen med hemsk-lärararen gick smärtfritt. Efter att ha gett oss fyra överraskningsprov på raken struntade hon i läxförhöret vi skulle ha idag. Som pricken över i:et var sista lektionen idag inställd!

Nu ska jag ta å packa faktiskt! Ovanligt tidigt för att var jag, men det imorgon har jag helt enkelt inte tid! Innan lektionen ska det handlas julklappar och efter är en sista fest med svenskarna. Och därmed ska vi inte kliva upp mycket tidigare än vad vi behöver för att hinna med planet på torsdag...

(i skrivandets stund spelas "Livet är en fest" på I-tunes, kan inte annat än hålla med)

Julparty med klassen!

2007-12-17T18:45:00.001+01:00

Efter en väldigt onyttig helg med fest, restaurangbesök, ost- och vinkväll med mera, fortsatte måndagen i samma stil. På skolan hade vi nämligen julfest och alla skulle ta med någonting ätbart från sitt eget land. Ett internationellt julbord typ. Mitt för året första och helt klart märkligast julbord. Tack vare mina gäster så slapp jag dock tillaga något. De tog nämligen med sig en burk med pepparkakor som jag hade med mig. Lite slappt från min sida kanske, men jag hade ändå inte hunnit göra någonting den här helgen!

Jag ska försöka sammanfatta lite av det vi åt: Holländsk soppa, kex med röd kaviar, sushi-liknande saker utan rå fisk som jag inte kommer ihåg namnet på, nudelwok, fyllda ägghalvor, vårrullar, brasiliansk pudding, franska chokladbakelser, chokladkringlor, pumpa-grapefrukt sallad och en del annat. Mätt blev man!

1. Fler än jag ville dokumentera spektaklet. 2. Glad Jenae. För andra lektionen i följd (fredag-måndag) bjöd lärare Tissot på vin. Så går det till här i Frankrike!

Det var faktiskt lite för mycket mat för våran klass att trycka i oss, därför bjöd vi in lärare Tissots andra klass, grupp 2D, dvs Annikas klass.

Manuela och dom andra i 2D gjorde rent hus!

När vi hade gäster i klassrummet passade vi på att ta ett gruppfoto av hela klassen. Givetvis stod Annika bakom min kamera. Så här är vi, klass 2A:

Övre raden: Saeko, Tobias, Elena, Mme Cecile Thirion, Mr Pierre Tissot, Philip, Jenae & Angela
Nedre Raden: Avril, Kim-mon, Tituyet, Antoine & Paxely
Sittandes: Kristin & Anabelle
Efternamnen kändes överkurs och jag reserverar mig för stavfel i förnamnen!

Nu jävlar ska här skrivas!

2007-12-17T16:39:00.000+01:00

Inte ett inlägg på hela helgen insåg jag just. Anledningen är den att jag inte har haft en ledig stund att blogga sedan Sofia och Carina kom. Och därmed så finns det givetvis en hel del att skriva om!

Kusinerna Viklund på besök!

Vi tar det väl från början. Fredag, cirka en timme efter att jag slutat skolan, befann jag mig på busstationen för att möta tjejerna. Det första Sofia säger när hon kliver ur bussen är: ”Gud va långt hår du har!” Ett dygn senare så hade vi dock tagit itu med den saken…

Efter att ha lämnat alla saker i våran lilla lägenhet lunchade vi och tog en sväng på stan. Shoppingen påbörjades direkt, med mig som tolk. Vanligtvis är det svenska och engelska som gäller för min del på helgerna, men nu blev det plötsligt en hel del franska.

På kvällen skulle det bli svenskfest i våran lägenhet. Vi som trodde att vi hade nått toppen i antal besökare för två helger sedan då vi hade tomteglöggskalas i lägenheten blev snart överbevisade. Tror det var cirka 20 personer på plats. Och mitt i folkvimlet satt två tjejer i soffan, trötta efter resan, och såg smått chockade ut. Efter att allt folk lyckats lämna bygget dröjde det inte länge förrän soffan var omvandlad till en säng med tidigare nämda tjejer sovandes i.

Trångt men trevligt var det!

Lördagen påbörjades mycket tidigare än vad den vanligen gör här i Aix. Jag minns inte vad klockan var, men jag vaknade i alla fall alldeles för tidigt av Sofias välbekanta stämma:

”Tobias!!! Är du vaken?”, undrad hon vänligt.

”Aoouuuehuaheuh”, svarade jag artigt.

Det dröjde inte länge förrän vi återigen var ute i affärerna och spenderade pengar. Jag lyckades i alla fall (när vi inte var inne i affärer med tjejkläder) komma igång med julklappsinhandlandet. Har inte så värst många kvar, men å andra sidan så får halva släkten inte sina klappar förrän i februari då jag kommer tillbaka hem på riktigt.

Sedan var det ju det här med håret också. Vi fick för oss att alla tre skulle göra sig julfina genom att besöka en fransk frisörsalong. Att prata hår är ju inte riktigt min grej på svenska, så att förklara hur man vill ha frisyrer på franska var ju en utmaning. Vi gick ut med blandade omdömen av de franska frisörerna. Carina var väldigt nöjd. Tobias var som vanligt tveksam efter en klippning, men eftersom det kostade hälften så mycket som hemma var han också nöjd. Sofia däremot, var inte nöjd. Hon hade råkat tacka ja till någonting sånt där hårgrejs som inte jag förstår mig på, så hennes klippning blev mycket dyrare, samt att det inte alls blev som hon hade tänkt sig. Väl hemma stod hon framför spegeln och friserade till sig med en papperssax. Mycket underhållande.

Här började väl egentligen Sofias dåliga dag. Det dåliga under fortsättningen bestod till största delen av att hon inte lyckades hitta lika mycket saker som Carina att slösa pengar på.

På kvällen blev det restaurang. En fullträff för min del i alla fall. Obeskrivligt gott. Flickorna var också nöjda.

Lördagskväll/natten blev väldigt sen. Vi hade även denna kväll besök av svenskar, dock inte lika många som kvällen innan (tack och lov). Taktiken var att vi skulle sova väldigt lite för att kunna lägga oss tidigt på söndagen. Cirka fem timmars sömn tror jag det blev. Gäsp.

Söndagar i Aix är vanligtvis heeelt döda. Men just den här helgen hade alla affärer öppet extra för att klara julruschen. Detta innebar en tredje dag fylld av shopping. Som tur var fick Sofia en bra dag nu istället.

Framåt åtta stapplade vi tillbaka in i lägenheten, helt utmattade. Vi avslutade helgen med en ost- och vinkväll framför Edward Scissorhands. Mycket ost, lite vin (ingen av vinerna var någon höjdare tyvärr). När det var dags för frukost var jag fortfarande mätt!

Under våran ost- och vinkväll. Det gamla goda hårsvallet var ett minne blott.

04:00 ringde min väckare idag. Men jag var nog egentligen redan vaken. Anledningen till detta tidiga uppvaknande var att jag skulle säga hejdå till gästerna. När detta var avklarade kunde jag återgå till några timmars sovande innan jag var tvungen att vakna för att göra klart läxan jag inte hunnit med över helgen. Med fem minuters marginal hann jag klart.

På skolan väntade dock inga allvarligheter. Utan julfest närmare bestämt. Mer om det i nästa inlägg!

Trots den minimala mängden sömn så var det en väldigt rolig helg. Är väldigt glad att någon orkade ta sig ner hit för att hälsa på lilla jag. Det var kanske inte så oväntat att det skulle bli just Sofia. Hon har nu varit och hälsat på mig i alla olika länder jag har bott i!

Men om någon mer är sugen på en weekend i Aix-en-Provence så är jag ju kvar här tre veckor till efter jul. Galet kort tid känns det som!

Besök!

2007-12-14T10:51:00.000+01:00

Ja, nu är sista provet före jul bortgjort och igår tog jag även tag i mina sista läxor som jag har över helgen. Så nu känns det verkligen som att jullovet är nära.

Om allting har gått rätt till tror jag att Sofia och Carina har lämnat svensk mark med siktet inställt mot Frankrike. Innan de kommer ska jag hinna med veckan sista lektion samt lite sistaminuten-städning!

Luciafest ikväll med svenskarna (och norskan (och amerikanen)) om jag har förstått det hela rätt. Missar en klasskompis födelsedagsfest, men vi ska fira henne lite på skolan idag i alla fall. Jag är jättepeppad inför den här helgen måste jag säga.

Och om en vecka har jag för första gången på väldigt länge vaknat upp i Sverige!

TV4-tittar söker liv?

2007-12-12T20:14:00.000+01:00

Känns inte som jag missar så mycket där hemma! Särskilt inte så alla mina vänner säger hejdå samtidigt och rusar från datorn - för att se Bonde söker fru.

Det skulle tydligen väljas någonting idag. Mm, känns väldigt viktigt. Visst hade jag kanske gjort detsamma ifall jag hade varit hemma (inte för att jag någonsin riktigt följt just Bonde söker fru), men utifrån sett känns det som ett lite smått märkligt beteende.

Kan egentligen inte förstå hur lite jag saknar TV:n. Jag som var en tv-junkie utan dess like hemma har i princip inte sett en minut television sen i september (och de få sekunderna jag har sett har varit på franska och jag har därmed inte förstått ett skvatt)!

Men men, jag vet att även jag, likt Lindsey Lohan efter ett besök på avvänjningskliniken, kommer börja om att bänka mig framför TV:n för att stilla mitt behov varenda kväll så fort jag kommer hem. Tv4, kanal 5, trean eller sexan, alltid finns det något att se liksom!

Jag säger alltid att jag gillar att gå i skola...

2007-12-12T20:08:00.000+01:00

Hur kommer det sig då att varje gång jag ger mig på att plugga så lyckas Annika knäppa sånna här bilder på mig?

Har i alla fall ett gigantiskt prov imorgon som jag inte har pluggat beundransvärt mycket till. Idag när jag skulle plugga så beslutade jag mig för att städa istället, det behövdes ju också göras. Om jag inte har nämnt det tidigare så får vi nämligen besök på fredag. Sofia och Carina dyker nämligen upp i Aix över helgen, det ska bli jättetrevligt! Mycket trevligare än nämnda prov...

Jag (och Liverpool) lever!

2007-12-11T22:57:00.000+01:00

Mitt förra inlägg blev inte mitt sista, jag tog mig hem från puben helskinnad! Men vad viktigare är att Liverpool är vidare i Champions League, det trodde jag verkligen inte för några veckor sedan.

Det var tyvärr inte så många engelsmän inne på puben som jag hade hoppats på, utan de enda i hela lokalen som inte skrek "PUTAIN" vid Liverpools mål var jag och min engelskfödda klasskompis Anabelle.

Tack vare Liverpools snabba mål i början på första halvlek gav OM-supportrarna upp ganska snabbt. När vi skrek och applåderade vid det tredje och fjärde målet var det inte ens någon som orkade ge oss onda ögat längre. Faktum är att den enda som kommenterade att jag hade "fel" halsduk på mig var faktiskt ganska trevlig. Han konstaterade att våran mittfältare Steven Gerrard helt enkelt var för bra för Marseille-försvaret...

På vägen hem gick jag mina två japanska vänner Saeko och Sayaka. Saeko gick motvilligt vid min sida och påpekade att alla stirrade surt och pekade mot mig. Själv var jag för glad för att lägga märke till det.

Nu hänger min halsduk utanför fönstret på vädring. Dels för att få bort röklukten, men också för att kanske reta en och annan fransos!

Mitt sista inlägg?

2007-12-10T20:57:00.000+01:00

Detta kan mycket väl bli mitt sista inlägg. Det är inte helt säkert att jag överlever morgondagen nämligen.

Anledningen stavas fotboll. Imorgon möter det lokala laget Olympique Marseille mitt favorit lag Liverpool. Tyvärr ska jag inte se matchen på plats (det kostade nästan 1500kr för en vettig plats), men däremot har jag tänkt bege mig ut på en pub som visar matchen på TV. Givetvis ska Liverpoolhalsduken plockas ned från väggen dagen till ära.

Nu råkar det vara så att Marseillefansen är det mest fanatiska och våldsamma fansen i hela Frankrike. Benoit, fransmannen vi hängde med i början av våran vistelse här, rådde mig att heja på OM ifall jag någonsin skulle se en match live, annars kunde det gå illa!
Jag vet inte riktigt hur mycket Marseillefansen skulle uppskatta en röd halsduk framför ögonen ifall de förlorar och åker ur turneringen imorgon. Hade jag varit på plats hade jag dock redan skrivit ett testamente...

Nu ska matchen avnjutas på en engelsk pub, så jag hoppas på att hitta några gelikar där. Och kanske klarar jag mig undan med en lindrig misshandel?!

You'll never walk alone heter det om man är Liverpool-fan, och jag är säker på att jag hittar fler med hjärtat hos de röda imorgon, det finns nämligen många engelsmän här i stan.

VIKTiga frågor!

2007-12-10T20:40:00.000+01:00

Jag tittade igenom bilder på mig som ligger uppe på facebook. De flesta är från tiden här i Frankrike, men mitt bland alla dessa fanns även bilden på mig och Susanne från balen (det var tider det, SM3 för hela slanten!). Annika stod bakom kameran den gången, och precis som det mesta som kommer ur Annikas kamera så har jag alltid tyckt att den bilden har varit jättefin. Det är den förvisso fortfarande, men jag fick mig en smärre chock. Jag var ju jättetjock! Eller rund om kinderna beroende på hur man vill uttrycka det.

Kunde det verkligen ha blivit så stor skillnad på så relativt kort tid?

Näe, givetvis inte. När jag pratade med Per och nämnde detta frågade han om bilden togs före eller efter balmiddagen. Say no more!

Upp: Sus och jag, balen, avslutningsveckan, time of my life!
Ner: Jenae och jag, snöbollskrig i Aix, också time of my life!

Men sanningen är faktiskt den att jag fick göra ett nytt hål i mitt skärp för att inte byxorna skulle trilla ner, så någon skillnad har det nog blivit. Men nu vankas det snart julbord så innan året är slut kanske jag har återgått till min gamla storlek?

Party party...

2007-12-09T21:53:00.000+01:00

Ja, då var ännu en helg i Aix över. Även denna helg följde samma mönster som de flesta helger gör här numera, dvs fest på lördag och raka motsatsen på söndag.

Gårdagen skillde sig dock på några punkter. Igår var nämligen den första "sista festkvällen". Inte för min del såklart, men nu börjar folk här åka hem. Nästa helg blir den sista för merparten av svenskarna som vi har umgåtts med.
Igår fick jag även för första gången visa upp min legitimation här i Aix! Alla höll på att tappa hakan. Eftersom jag var med en massa tjejer var det givetvis bara jag som tvingades gräva fram kortet ur börsen, samt bara jag som tvingades betala inträde. Könsdiskriminering på hög nivå, särskilt om man har vuxit upp i Sverige där allt är lagom och rättvist.

Att jag behövde visa upp körkortet gjorde dock att jag fick mig ett gott skratt i alla fall. De två gigantiska dörrvakterna så ut som ett par fjärdeklassare som fått en andragradsekvation framför sig, de fattade ingenting. I Frankrike skriver man nämligen alltid dag-månad-år.
Jag beslutade mig för att hjälpa till genom att peka och säga att 89 är mitt födelseår, det var lättare sagt än gjort. För att säga siffran 89 på franska så säger man nämligen "fyra-tjugo-nio", ungefär lika logiskt som det danska språkets räknesätt alltså. Att komma på detta snabbt tycker jag är nog svårt då man inte är i kemisk obalans, så jag misslyckades ganska fatalt.
Det slutade tillslut med att jag fick tillbaka mitt körkort utan att de listat ut hur gammal jag var. Jag skrattade och hånade dem lite på svenska innan jag gick ner i dimman.

Kvällen slutade som vanligt med en pizza på 24hBoulangeriet för att sedan hoppa i säng med lite regnblött hår. Regnblött hår ja, då ser det ut så här då man vaknar:

Jag hade faktiskt tänkt gå och få eländet klippt igår, men ni känner till min velighet då det kommer till att besöka frisören, så förhoppningsvis kanske jag fått det ansat innan jul i alla fall!

Om precis sexton dygn sitter vi bänkade framför Kalle...

2007-12-08T15:06:00.000+01:00

... och nu har jag inhandlat min första julklapp för i år!
Eftersom det ryktas att hela tjocka släkten läser den här bloggen verkar det ju onödigt att avslöja vad eller till vem jag har köpt, så det behåller jag för mig själv.

Tycker att det här med julklappshandlandet var ovanligt klurigt i år, detta av följande orsaker:
1. Det måste vara relativt litet. Det ska ju rymmas i väskan och jag vill gärna ha med mig mer än en uppsättning kläder hem till Sverige över jul och nyår.
2. Det får hemskt gärna ha lokal prägel på. Men ingen i min släkt kan franska, vilket minskar alternativen drastiskt. Inga böcker, filmer eller dylikt alltså.
3. Det får inte vara vin. För även om jag hade kunnat köpa ett par fina flaskor helt lagligt här nere så är jag likafullt en skurk enligt svenska staten då jag landar på Arlanda med dem.

Men nu när första klappen är kirrad hoppas jag att det ska rulla på med resten!

Sanningen om varför Annika trampar i hundbajs när inte jag gör det!

2007-12-08T11:09:00.000+01:00

Jag har hört att man på allvar inte kan säga att man har bott i Frankrike om man inte trampat i hundbajs. Och visst kan jag förstå talesättet, bajspåsar är inte direkt något fransmännen gillar att lägga pengarna på...

Enligt detta påstående "bosatte sig" Annika här i landet redan någon gång under första eller andra veckan, medan jag ännu lyckats undvika att bli brun om skosulan.
Anledningen är att Annika, som den äkta konstnären hon är, oftast går runt och tänker på allt mellan himmel och gjord, förutom vad hon gör just för tillfället.

Ett fint exempel är när vi var påväg hem en dag. Vi var i trappen upp till lägenheten, (så alla hundbajsar var redan ur vägen) när jag såg att hon verkligen inte befann sig i samma universum som jag. Jag frågade:
- Går du och drömmer Annika?
Hon tittar upp med en förvånad min och utbrister:
- Huh?!

Väl talat.

Jag har även samlat lite mer riktiga citat, längre än bara ett "huh", som Annika yttrat. Nu så här när det är helg och allt tänkte jag bjuda på lite underhållning.

Vi diskuterade hur onödigt det var att alla får telefonkatalogen, det är ju slöseri på träd och så vidare. Och dessutom säger Annika:
"Jag vet inte ens hur man använder gula sidorna!"

När vi för en dryg vecka sedan vill få lite julstämmning genom att spela julmusik:
"Jag gillar inte att alla jullåtar ska vara så kristna!"

Och jag vet inte riktigt varför vi gick och pratade om brunsttider, vi hade väl betat av alla andra tänkbara samtalsämnen, men min kära rumskompis var i alla fall av den uppfattningen att:
"Brunsttider är bara något som någon har hittat på, ungefär som fars dag!"

Återigen, väl talat...

... men då är hon ju blondin också!

“Because he looks good in green and the rest of us don’t”

2007-12-06T18:55:00.001+01:00

Det här är ett inlägg jag hade kunnat skriva för länge sedan, men jag har aldrig orkat förrän nu då jag har brist på annat att skriva om!
För drygt en månad sedan under en fonetiklektion upptäckte jag ett lustigt meddelande inristad i bänken jag satt vid. Följande ord hade någon valt med omsorg för att sedan föreviga för allmän beskådan: ”I hate, I hate… I hate Peter Pan, Labo and french people!”
Det finna alltså någon där ute som hatar Peter Pan, Labo (våra språklabb-lektioner där vi sysslar med diverse långtråkiga övningar) och fransmän. Mest förvånande är väl hatet riktad mot Peter Pan. Jag diskuterade detta med min amerikanske vän Lucas, hans förklaring kan ni läsa i rubriken: Han klär i grönt medan vi andra inte gör det helt enkelt!

Jag och Annika tyckte givetvis att det här var ett roligt meddelande och började genast att författa en låttext med klottret som låttitel. Så här en månad senare har vi ännu inte skrivit klart den. Min lilla analys av varför är följande: Vi fokuserade på den tredje saken som Mr.X hatade, fransmännen, och påbörjade en bitter låttext om alla konstiga och dåliga saker med Frankrike och dess invånare. Kindpussar, hundbajs, och synen på blondiner betades av innan arbetet föll i dvala. Jag tror att anledningen till att vi aldrig fortsatte med låten är att vi helt enkelt började gilla det här landet. Känns ju lite dumt att skriva ett hatbrev till någon man älskar liksom.

Jag vet inte hur det är med Annika, men jag kände i alla fall att där efter en månad i Aix så slutade jag längta hem. Visst kan jag längta hem lite då och då fortfarande, men absolut inte så att jag mår dåligt av det, vilket hände med jämna mellanrum den första tiden.Just precis nu längtar jag dock otroligt mycket efter att få komma ”hem” och fira jul, men det är en positiv längtan. Hursomhelst så sitter vi på planet norrut om precis två veckor! Innan dess ska mycket hinnas med: Kompisar som fyller år, folk som åker hem och inte kommer tillbaka efter jullovet, Sofia och Carina som kommer på besök, julklappar som måste inhandlas (har fortfarande inte en susning om vad jag ska köpa till någon!), med mera, med mera, med mera…

Klart å betalt! (som Patrik från Pite brukar säga)

2007-12-05T19:21:00.000+01:00

Idag har vi betalat våran sista hyra här i Aix! Väldigt skönt måste jag säga.
Anleningen till att vi inte ska betala någon hyra för januari månad är att vi betalade en månadshyra i deposition när vi fick lägenheten. Annie (våran nästan-hyresvärd) tyckte att det skulle bli enklare om vi inte betalde henne i början på januari, så då slapp hon betala oss när vi åker. Ett ganska typiskt franskt lathets-resonemang. Man kan ju fundera på varför vi överhuvudtaget behövde betala in den där depositionen, grundtanken är väl att det ska kollas innan vi far att allt är bra med lägenheten, men det är ju jobbigt såklart...

Vi fick dock lova att vi skulle lämna lägenheten i lika bra skick som då vi kom.
Jag kunde knappt hålla mig för skratt.
"Lika bra skick som då vi kom" innebär ju nämligen följande: Kvarglömda kläder i tvättmaskinen, några gamla fiskpinnar i det igenfrostade frysfacket, en grå nyans på de vita väggarna, ett centimetertjockt lager intorkad tandkräm kring handfatskranen, med mera, med mera och med mera!
Hade jag bara varit lite säkrare på att prata det här märkliga språket som vi försöker lära oss hade jag naturligtvist sagt att vi skulle lämna lägenheten i bättre skick. Istället nöjde jag mig med ett enkelt: "Bien sur!"

Tomteglögg!

2007-12-02T22:10:00.000+01:00

Igår var det fest! Precis som vanligt här nere alltså.

Igår kretsade festen kring en mycket välkomnad liten flaska.Och nej, flaskan innehöll inte någon form av alkoholhaltig dryck!! Nåja, det beror ju på hur man ser på saken...

Flaskan var hursomhelst Ingeborgs och den innehöll ett glöggkoncentrat.
Tilsett vin og venner stod det uppmanande på flaskan. Vi lydde order helt enkelt. Ett par vinflaskor senare och vi hade en stor kastrull varm juledryck samt en stämningsfull doft i hela våran lägenhet.

Så var det ju det här med vänner också. Vi är inte riktigt säkra, men jag tror att det som mest befann sig 14 gäster i vår lilla etta. Finns det hjärterum så finns det stjärterum brukar det ju heta. Förutom Ingeborg och någon mer så bestod gästerna uteslutande av glögguppskattande landsmän.

Vi försökte även få lite julmusik för att öka på stämningen ytterligare, men det gick lite tungt för datorn igår. Basshunters version av Jingle Bells gick dock några vänder. Min åsikt var: "Nu blev det ju jul och party på samma gång!", en kommentar som mottogs med skratt - trots att jag var dödsallvarlig!

Gårdagen blev i alla fall en fin inledning på årets sista månad. En första december att minnas, helt klart!

Tilsett vin og venner! Och på baksidan stod det följande: Festdrikk, velkomstdrikk, turdrikk, hjemkomstdrikk, vennedrikk, varmedrikk, hyggedrikk, sjarmedrikk, alkoholfri eller alkoholfylt drikk, og sist, men ikke minst - som juledrikker det en trylledrikk.
Även om man inte förstår allt så går det ju inte annat än att älska det norska språket!

Julstämning!

2007-12-01T00:46:00.000+01:00

December har anlänt och jag har kommit till insikt med en sak som jag finner väldigt förvånande. Här, i Aix-en-Provence, där det snöar lika ofta som TV4 visar filmer utan reklamavbrott, så har jag mycket mer julstämning än vanligt!

För bara någon vecka sedan trodde jag att vi skulle få fixa vårat egna julmys med pyntad lägenhet, pepparkakor och lussebak för att få någon som helst julkänsla. Ingen av dessa tre saker har bockats av ännu, och ändå ser jag fram emot den 24:e som vilken tomterädd treåring som helst.

Här i södra Frankrike vet man nämligen hur man kompenserar för den obefintliga snön. Jag har redan lagt upp lite bilder och berättat i ett tidigare inlägg om hur staden förvandlats till rena rama nöjesfältet, men sedan dess har ännu mer pynt åkt upp. Igår morse när Annika vaknade stod det en stege utanför vårt fönster, våran lilla rue skulle nämligen bli lite pyntad också!

Jag tog en lite kvällspromenad längs Cours Mirabeau och tittade i julstugorna som alla har slagit upp för försäljning. 50 stycken stugor räknade jag till när jag gick där och mös bland allt det juliga!

Så här ser det ut om man tittar ut från vår lägenhet nu. Mysigt värre!

Takterna sitter i, även här i Aix

2007-11-28T20:22:00.001+01:00

Jag har avklarat historieprovet nu. Precis som vanligt satt jag tiden ut och skrev, det vill säga två hela timmar. Det var bara ett par flitiga asiater som utnyttjade de sista ynka minuterna bättre än mig.

Fyra sidor blyerts lyckade jag peta ner. På franska.

Den bedriften kan jag inte säga att jag hade varit kapabel till för två månader sedan, så jag har nog lärt mig en del trots allt. Men även om jag kan skriva och förstå franska bättre så är jag fortfarande värdelös på å snacka franska. Precis det jag verkligen vill bli bra på alltså. Men jag har ju två månader kvar på mig, så än finns det hopp!

Igår pluggade jag historia HELA kvällen...

2007-11-28T11:50:00.000+01:00

Ja, jag ägnade nog varenda minut igårkväll åt fransk historia. För jag bloggade ju absolut inte (bara två inlägg, ju!)...

Och jag låg absolut inte i soffan och sov. Nejnej...

Och jag kastade absolut inte mina pennor på Annika när hon försökte dokumentera allt detta. Onej...

Näe, flitig som jag är satt jag väldigt koncentrerat och begrundade mina lektions anteckningar med stor entusiasm!

Men provet är inte förrän 17:00 ikväll, så jag har gott om tid på mig att plugga lika flitigt nu under dagen. En bra start på det är ju att inte sätta sig vid datorn för att blogga, så det ska jag absolut inte göra...

Halvtid!

2007-11-27T20:57:00.000+01:00

Idag kom det en tjej från Holland hem till oss. Anledning var att hon var intresserad av våran lägenhet då vi flyttar ut - det är ju inte så länge kvar...

Det kändes lite hemskt att inse att det är så lite tid kvar här. Och en fjärdedel av tiden som är kvar ska ju faktiskt tillbringas i Sverige. Men när jag räknar på det inser jag att vi faktiskt precis nått halvtid. 60 dagar kvar till vi har slutat skolan. Det är två månader kvar alltså. Två har passerat. Vi har även kommit halvägs i antal effektiva skoldagar. Sex och en halv vecka av tretton.

Hennes besök ledde dock inte bara till en massa kalenderräknande, utan vi kändes oss även tvungna att städa innan hon kom förbi. Så nu är lägenheten finare än vad den någonsin varit! Annika har tänkt passa på å ta en massa bilder på lägenhet då den är i detta tillstånd, och det slog mig att jag nog aldrig lagt upp några bilder på hur vi bor, så jag kanske lånar några och lägger upp senare, det har ju varit skralt med bilder de senaste inläggen.

Frankrikes Nationalsport

2007-11-27T18:20:00.000+01:00

Idag på vägen hem från skolan möttes jag av några hundra elever som bar på banderoller, viftade med flaggor samt skrek slagordsramsor i megafoner. Det var nästan så att jag var sugen på att haka på dem. Tyvärr var jag dock inte säker på vad de demonstrerade mot; händelserna i Paris de senaste dagarna eller om det bara var en del i strejken. Franska elever är hursomhelst inte lika beskedliga som vi hemma i Svea rike.

Någon som höjde på ögonbrynen av kombinationen elever och strejk? Det gör man inte här. I Frankrike är politik samtalsämnet nummer ett och därmed får de unga upp ögonen för detta fenomen mycket tidigare än i övriga delar av världen där man för det mesta snackar sport, musik och amerikanska tv-serier.

Här i Frankrike pågår det ständigt strejker, särskilt under hösten. Just nu är det tågpersonalen samt just universitetseleverna som visar sitt missnöje mot regeringen. Och det rör sig inte om att skolka några lektioner för att skrika lite på gatan. Onej. Dessa elever strejkar på som vilka uppretade arbetarna som helst! Tror de har strejkat i snart två veckor…

Om ni tror att de vuxna ser ner på detta beteende så kan ni inte ha mer fel. Nio av tio här i Frankrike står på elevernas sida (till skillnad från tåg-strejken, de har nästan nio av tio emot sig tror jag). En av våra lärare berättade att elever ända ner i tolvårsåldern har strejkat, ivrigt påhejade av föräldrarna. Skolplikten åt helvete liksom!

Det är inte för inte som strejkandet kallas för Frankrikes nationalsport!

Jag skriver för att skriva

2007-11-26T23:16:00.000+01:00

Jag har fått order av vissa att uppdatera bloggen oftare. Och jag vill verkligen skriva något här (mest för att ha en anledning till att slippa undan historie-plugget). Jag gillar dock inte att skriva helt meningslösa inlägg, vilket är precis vad jag gör just nu.

Men för att få någon som helst substans i det här inlägget ska jag skriva lite grann om det som ständigt rör sig i en tonårskilles tankar - nämligen mat (just det, mat, vad trodde du?!).

Efter att ha ätit relativt sunt och i princip helt avstått från godis och dylikt under nästan två månader så urartade mina matvanor i helgen.
Fredag - efter skolan var jag jättehungrig, så jag gick och tog en Charolais på en liten restaurang/snabbmatsställe nära oss. Fransk snabbmat när den är som bäst! En Charolais är en varm baguett med samma innehåll som en hamburgare brukar ha, samt gudomligt goda hemlagade pommes. På kvällen svängde jag förbi Robert. Han var hungrig. Det slutade med att vi gick på samma ställe som jag ätit lunch på. Denna gång tog jag en fiskburgare. Maten där känns ändå relativt nyttig jämfört med de svenska alternativen. Vid tog hem maten till lägenheten och avnjöt den med ett par glas vin. Jag avstod dock frestelsen då vi efter midnatt passerade 24h-bageriet. Lite duktigt av mig i alla fall!
Lördag - Vi firade Thanksgiving. Say no more.
Söndag - Jag och Annika sa, "idag ska vi vara nyttiga", vi hade nämligen en stor skål med kycklingsallad i kylskåpet. Nyttigheten höll sig till på kvällen då salladen var slut. Vi skulle ha filmkväll med Robert, så innan han kom passerade vi affären. Jag inhandlade en pizza samt två påsar chips. Innan jag hann trycka i mig pizzan undrade Robert om vi skulle med och köpa glass innan filmen. Självklart. Efter två delikata skopor Ben&Jerrys-glass tryckte vi två påsar chips till filmen som avslut på veckan. Nyttigt var ordet.

Efter denna hemska (underbara) mathelg bestämde vi oss för att äta nyttigt i veckan. Dvs, precis som vi har ätit innan denna helg, samt att vi ska låta bli vår dagliga baguette (hemska tanke!!).

Som start på våran nyttiga vecka var jag dock tvungen att äta upp pizza jag inte åt i gårkväll, jag kunde ju inte låta den gå till spillo liksom...

Låtsas-skola

2007-11-25T15:27:00.000+01:00

Idag är det tänkt att vi efter två roliga dagar ska vara duktiga och ägna oss åt studier. Vi har nämligen en hel del läxa och ett gigantiskt historieprov på onsdag som vi inte har en susning om hur vi ska klara av.

Tänk er själva att sammanfatta 1500 års historia på ett annat språk, när du kanske förstått högst 50% av det läraren sagt på lektionerna. Yippie-kay-yey som Bruce W brukar säga...

Än roligare känns det här då man vet att det egentligen inte ger någonting. Våra betyg här räknas ju som ingenstans. "It feels like a fake school", som Robert sa. Vi som inte är här i utbyte med något universitet där hemma behöver egentligen inte prestera ett skit.
Ja menar, vem kommer egentligen bry sig om det där papperet jag kommer få då jag lämnar det här stället? Visst, någon arbetsgivare kanske tycker att man verkar ambitiös när man kan visa upp att man pluggat i Frankrike, men bryr han sig verkligen i sådana fall om jag inte blev godkänd i historiekursen? Känns inte så...

Menmen, min osvikliga tävlingsinstinkt, som gör att jag verkligen inte klarar av att underprestera utan att känna mig totalt misslyckad, gör att jag kommer plugga en hel del ändå. Förhoppningsvis nog mycket för ett godkänt betyg i alla fall.

Jag är tacksam för...

2007-11-25T12:08:00.000+01:00

När man befinner i en sådan konstig tillvara som vi befinner oss i just nu, alltså att bo Frankrike men i princip bara umgås med andra utlänningar, så är det inte bara den franska kulturen man tar efter. Vin och baguetter i all ära, men igår firade vi våran första amerikanska Thanksgiving.

Det var Jenae i min klass som hade bjudit in oss till deras Thanksgivings-middag igår. De hade lagat jättemycket mat, plus att alla som kom dit (vi var 16 pers till bords) hade med sig en egen maträtt!

Jag åt mig spymätt. Och sedan var det dags för efterrätten (läs efterätterna). Det var pumpapaj, äppelpaj, nybakta chocklat-chip cookies och diverse andra amerikanska sötsaker, naturligtvis ackompanjerat med glass och vispgrädde. Vi åt middag vid sex-tiden igår. Nu när jag skriver detta är klockan tolv, 18 timmar senare alltså, och jag är fortfarande mätt…
(och om precis en månad är det julbord, suckade min stackars mage)

Förutom att den feta kalkonen saknades så innehöll gårdagens fest allt som en amerikansk Thanksgiving ska innehålla. Jenae höll det där typiskt amerikanska tacktalet som aldrig skulle kunna yttras i ett Svensson-hushåll och vi fick alla varsitt kort av henne med en personlig liten hälsning och ett tack för att vi kom.
Papper satt uppklistrade på väggen där man skulle skriva vad man var tacksam för, teckningar på pilgrimer, indianer och kalkoner hade också åkt upp på väggen men ingen kunde egentligen återge berättelsen bakom Thanksgiving.

Efter den gigantiska måltiden försökte vi ta oss ur våran matkoma genom lite olika lekar, bland annat charader.

Men det var kanske ändå något som saknades. Familjen så klart – på gott och ont. Som en av gästerna uttryckte det:
”Den här festen innehåller det bästa av Thanksgiving; massa mat, massa vänner och ingen full och psykstörd faster som sabbar festen!”

Amerikanerna nickade instämmande.

Det var i alla fall en jättetrevlig kväll och jag är väldigt tacksam att jag fick vara med på en riktig amerikansk Thanksgiving!

Annika hade med sig kameran, inte jag, så jag lånar några av hennes bilder. Här är hela gänget i alla fall!

Kakor och pumpapaj! Gottgottigottgott!

Tjejerna vann charaderna, vi killar deppade ett tag och skyllde på att vi hade fler utlänningar i laget...

Om en månad kommer tomten!

2007-11-24T14:16:00.001+01:00

Och nu är det julstämmning i Aix. Igår kväll tog jag och kameran en liten kvällspromenad genom staden för att plåta lite julgrejer. Med en månad kvar till julafton har staden verkligen förvandlats. Långa lampslingor hänger i vartenda träd, stora lysande stjärnor sitter på lyktstolparna och tontänerna är upplysta.

Hela Cours Mirabeau är upplyst av lampslingor och vid sidan av den drygt femhundra meter långa gatan har det slagits upp små trästugor som kränger mer julprylar än ni kan föreställa er. En massa karuseller har ställts upp runt rondellen och det känns nästan som om det är en karneval som dragit in över staden.
En julgran står på Hotel de Ville, som vi passerar varje dag till skolan. Ja, julstämmning helt enkelt. Att värmen har kommit tillbaka kanske inte tillför just julstämmningen någonting, men jag har inget emot att kunna strosa omkring med kameran i t-shirt och tunn jacka på kvällen.

Så långt lamporna sträcker sig, lika långt står det sådana här små trästugor. Alla har inte öppnat än, men jag kan föreställa mig hur de blir då springer mellan dessa för att hitta sina sista-minuten-julklappar...

Svenska hösten saknas ej!

2007-11-21T16:20:00.000+01:00

Idag regnade det, eller nästan i alla fall. Några droppar kom det då jag tittade ut imorse tror jag. Visst, jag har lite att skriva om, men anledningen till att jag tar upp vädret är att hösten här är så mycket bättre än hösten hemma.

Räknar man med dagens duggande så har det regnat sammanlagt två eller tre gånger under de snart två månaderna vi tillbringat här. Tillsammans med det mycket sällsynta snöfallet som kom förra veckan är detta den totala mängden nederbörd vi fått känna på.
Även om värmen inte är något särskilt att hurra för här så är det hursomhelst skönt att slippa undan den blöta och slaskiga väntan på vintern.

Angående Konungariket Sverige

2007-11-21T16:04:00.000+01:00

På skolan jag fördriver tiden på här nere i la France går jag en gång i veckan en kurs i fransk historia. Vi är just nu inne på tiden då Frankrike blev just Frankrike. Därför fick vi som en liten del i våran läxa till i veckan i uppgift att ta reda på när vårat land deklarerades självständigt eller liknande. När Sverige blev Sverige kort alltså.

Jag begrundade detta en stund och insåg att jag faktiskt inte hade en susning. När jag sedan surfade in på wikipedia för att undersöka saken insåg jag varför.

Sverige är ett väldigt konstigt land. Det heter egentligen inte ens Sverige, utan Konungariket Sverige är den rätta benämningen. Vi har inget officiellt språk i Sverige, det är ingen under det senaste milleniumet som har orkat ta tag i den saken (däremot har vi flera officiella minoritetsspråk; samiska, finska, meänkieli, romani chib och jiddisch).
Efter lite ytterligare surfande ser jag att Sverige inte heller har någon nationalsång! Wikipedia säger som följer om Du Gamla Du Fria: "Till skillnad från många andra nationalsånger har detta musikverk aldrig officiellt, genom politiska beslut, antagits som nationalsång." Jag har upphört att bli förvånad...
Men då var det ju också det där med läxan, när blev vi självständiga egentligen? Näe, det är tydligen så att Sverige aldrig blivit varken självständigförklarat eller erkänd som nation, vi finns alltså egentligen inte...
Kanske kan dessa saker vara någonting för herr Reinfeldt att ta tag i? Då har han ju gjort nånting bra under sina fyra år vid makten i alla fall!

Drömmar om hemlandet

2007-11-20T18:51:00.000+01:00

Nu har jag länge varit i en period fri från den där känslan som brukar kallas för hemlängtan.
Jag trivs med tillvaron här och kan komma på mig själv med att bara vandra omkring på gatorna och njuta av att vara i Frankrike (precis som min Frankrike-älskande vän Louise sagt åt mig att göra)!

Men det är just nu när jag befinner mig i detta tillfredställda tillstånd som jag börjar drömma om dagen jag kommer hem, dagen jag åter sätter min fot på Västerbottnisk mark. Två nätter i rad har denna framtida dag besökt mig i mina drömmar. Märkligt.

För att glömma mina nattliga tankar och fokusera på verklighet så är det nu exakt en månad kvar tills jag åter sätter tidigare nämnda fot på svensk mark åtminstone. Det betyder med andra ord att julen närmar sig. Diverse julutsmyckningar har redan åkt upp här i Aix och jag ska väl försöka fotografera dessa nån dag och lägga upp på bloggen. I övrigt har väl inte någon riktig julstämmning infunnit sig än...

Har egentligen inte något mycket annat att berätta, läxorna har ökat med en alldeles för brant kurva och det tar upp en del tid. Hoppas dock på att vi gör bort det värsta nu så att det inte blir allt för tjockt lagom till jul!

I korthet

2007-11-17T19:51:00.001+01:00

Sakerna jag hade tänkt blogga om men inte kunnat senaste två dygnen:

* Vi fick vårat element till slut, faktiskt mindre än ett dygn efter vad som var sagt, jag är imponerad! Anni är snabbare än medelfransyskan, helt klart...
* Vi skulle till IKEA igår, jag, Annika och Ingeborg. Halvvägs till bussen insåg vi attt vi bara skulle hinna vara där i en halvtimma innan sista bussen hem skulle gå, så vi vände om och köpte en jävla massa mat istället. Kirrade värsta lyxmiddagen och blev jättemätta.
* Bestämde oss för att fara till IKEA idag istället, men efter vårat middag blev det en spontan liten festkväll, en svensk-bekanting här fyllde år mm. Kom hem klockan fem, vaknade vid tre, insåg att det skulle bli ungefär samma tidsbrist idag som igår, så vi tar nog IKEA nästa helg istället.
* Våra planer på att bestiga berg igen i helgen är nog också lagda på is, anledningen är att det blivit så kallt. (Dock inte under noll som där hemma, men vi tycker det är kallt ändå!)
* Och eftersom det är under noll så förstår ni att snön inte alls ligger kvar på marken. Det var inte många flingor som överlevde kraschlandningen i torsdags och de få som gjorde de smälte bort innan kvällen var slut...

"Lyxmiddagen" bestod av följande:
Varmrätt: Stekt kykling och ris med curry-kryddning, massa mumsig sallad, den obligatoriska baguetten och vin, såklart.
Efterrätt: Baguette och ost, färsk ananas. Mer vin. Såklart.

Internet hatar mig!

2007-11-17T19:36:00.000+01:00

Det känns som att jag inte har bloggat på jättelänge, men jag insåg just att det bara var två dagar sedan senast. Anledningen till detta är dock inte att jag inta har haft saker att skriva om, utan helt enkelt att vårat internet har börjat hata mig! Då Annika sitter vid datorn funkar det för det mesta bra, men då jag ska göra något tvärvägrar den!

Så för att vinna över internet på min sida har jag virkat ett litet klädesplagg till våran trådlös adapter. Jo, ni läste rätt. Jag har virkat! Annika har ju satt igång med virkande på heltid så hon lärde mig också. Förutom den lilla adapter-overallen har jag även virkat en objektiv-värmare till min kamera. Jag håller mig helt enkelt till klädesplagg åt elektroniska prylar, de är inte lika kräsna som människor...

Mina vackra alster! Nu behöver inte USB-adaptern frysa längre, den ligger ju nämligen oftast utanför vårat fönster, eftersom signalen är bäst där.

Nu är jag dock ganska mätt på det här med virkandet. Hade något sagt till mig för ett år sedan att jag skulle ligga i en soffa i en egen lägenhet i södra Frankrike och virka klädesplagg till min systemkamera, då hade jag nog dumförklarat den personen ganska saftigt. Det blir inte alltdi som man tänkt sig helt enkelt.
Har i dagarna kommit fram till att det kommer kännas jättekonstigt när den här tiden är över. Livet här är verkligen min vardag nu och att komma tillbaka till Bureå i januari känns lika främmande som det för 7 veckor sedan kändes att flytta utomlands. Hela livet förändras - en gång till. Men jag har bestämt mig nu för att jag kommer hem som det var tänkt i alla fall. Funderade seriöst på att stanna i ett år i ungefär två dagar, men I'll be back precis som planerat...

Snö!!! (precis det jag längtade efter då jag flyttade till Medelhavet)

2007-11-15T18:06:00.000+01:00

Idag har det snöat. Här. I södra Frankrike.
Att snö faller här händer kanske en, max två gånger om året, dock väldigt sällan före nyår och i princip aldrig i mitten av november. Vi är väldigt lyckligt lottade tydligen...

När det började snöa satt vi i ett klassrum med väldigt stora fönster. Det ögonblicket kommer merparten av våran klass aldrig glömma, för de flesta var det nämligen första gången de sett snö falla! Det var väl ungefär jag och tjejen från Sibirien som inte var alltför imponerade!

Ute såg vi hur folk gjorde piruetter medan de blickade upp mot det vita som sakta letade sig ner mot marken och förvandlades till blöta fläckar.
Folk som tidigare hade stått ute och huttrat i vinterjackor rusade ut från sina klassrum i bara t-shirt för att skåda det märkliga som höll på att ske utomhus.

Snöfallet pågick i dryga två timmar, men inget stannade kvar på marken. På bilarna som stod parkerade utanför vårt klassrum stannade dock en dryg centimeter snöslask kvar och när vi blev utsläppte nedlät till och med jag mig till att delta i ett litet snökrig med några av snö-oskulderna i min klass.

Mobilkameror och små kompektkameror blixtrade hela tiden utanför fönstret så länge spektaklet pågick, men jag tog ingen bild till bloggen - ni där hemma vet ju liksom hur snö ser ut...

Om fransk administration

2007-11-14T15:27:00.000+01:00

Jag tror att det är ganska välkänt hur det är med fransmän och administration. Kort sagt så är de inte särskilt bra på det. Har hör flera historier om hur det tagit ett par månader att få ett nytt bankkort mm, men jag tänkte ta och berätta en liten självupplevd historia i ämnet.

Nämligen det här med våra studentkort. Men jag tar det hela från början:
När jag fick mitt antagningsbesked hem i brevlådan (vi pratar Sverige nu alltså) så var mitt födelsedatum felskrivet, jag var tydligen född -88. Jag ringde till språkresebyrån som ordnar den här lilla Frankrike-utflykten åt oss och meddelade detta. De vidarebefodrade uppgifterna till skolan.

Vi hoppar fram till första oktober. Jag och Annika ska skriva in oss på skolan. Jag påpekar en extra gång att jag är född -89, hon säger att de fått in rättelsen och att allt är lungt.

Vi hoppar fram lite till. Cirka tre veckor senare får vi våra studentkort (de är bara dryga veckan försenade), vi blir inte alltför imponerade. Studentkortet består av ett blått papper med lite text på och en fasthäftad bild av oss i ena hörnet, viker man ihop det ser det nästan ut som ett kort. Vi undrar varför detta har tagit sån tid. Robert frågar om fransmännen känner till de här korten i plast som används i amerika. Han får inget svar.

Jag begrundar mitt kort. Jag är fortfarande född -88. Jag som tyckte jag hade varit duktig och sagt till två gånger, det var tydligen ett par gånger för lite. Jag begrundar kortet lite till. Nu är min adress (som uppenbarligen var rätt då brevet kom hem i brevlådan i Sverige) också fel. Jag bor tydligen i Sodertalje numera. Jaja, jag har ju bott där en gång i tiden i alla fall...

Jag påpekade allt detta för våran hyresvärd/hon i receptionen på skolan (samma person alltså) och nu ska allt vara rätt. Det tror jag vad jag vill om men. Hon sa att hon skulle fixa nån som kom och lagade våra fönster (det sa hon redan den första oktober då vi fick lägenheten), hon sa att hon skulle komma med sladdar till TV:n (näe, den har vi fortfarande inte kunnat använda än) och också komma med nån sorts värmegrej, vi har ju som bekant inga element i vår lägenhet. Hon sa att hon skulle komma vid åtta. På franska betyder det att man dyker upp tidigast halv tio...

Varken världens bästa bild eller studentkort, men jaja...

------------------------------------------------------------
Jag tittar i mina historie-anteckningar. Läser att det var en kung vid namn Philippe le Bel som utvecklade den moderna administrationen i Frankrike. Han dog 1314. Inte konstigt att det här landet är som det är.

Uppfrächad layout!

2007-11-13T20:38:00.000+01:00

Ja, nu ser min blogg lite personlig ut för första gången någonsin!
Det får jag nog till större delen tacka Annika för (om man räknar bort min otroligt starka insats som modell såklart...).

Så vad tycks egentligen? Bra, dåligt, nått som saknas eller bör plockas bort?
SJälv är jag nöjd i alla fall :)

Mitt-i-natten-bageriet och det där berget!

2007-11-12T15:54:00.000+01:00

När jag väl kom i säng inatt, någon gång kring två blev det, så var det inte alls svårt att sova. Anledningen? Ja, den låter ungefär som följer:

Helgen började ovanligt lungt, fredag gjorde vi nämligen inte alltför mycket (vi hade ju trots allt varit ute torsdag kväll...). Lördag däremot, så hade vi lite folk på besök. Från början var det tänkt att det skulle bli lite av en svensk-kväll, men med facit i hand så känns det lite som en överdrift. Tre amerikanskor, en svenska och en norska trängdes tillsammans med oss i vår lilla lägenhet till att börja med. Precis som där hemma var det jag och en massa brudar alltså ;)

Svenskt, amerikanskt och norskt i samma soffa!

Efter att för första gången i mitt liv deltagit i leken "Psykologen" så skulle Sofie och amerikanskorna ut på en klubb, vi skulle möta upp senare var det tänkt.

Efter ett tag dök Robert upp istället. Och lite senare Ester och Malin (två svenskor från våran skola). Nu kunde man kanske kalla det för svensk-kväll, Robert kan ju trots allt lite svenska, och Ingeborg pratar ju lika bra svenska som skåningarna så...

Det blev dock ingen utgång för oss under lördagsnatten. Ja, om man inte räknar 24h Boulangerie som utgång, det vill säga. 24h Boulangerie är ett dygnet-runt-öppet bageri med diverse natt-delikatesser, jag brukar oftast köpa mig en pizza-slice. Det här stället är Aix motsvarighet till Max hemma i Skellhell, vill man ha nått i magen efter en utekväll är det alltså hit man kommer!

"Mums", säger Robert!

När vi väl kom i säng hade klockan nog hunnit slå fyra, ingen bra idé att vara upp så länge, vi skulle nämligen upp och bestiga ett berg på söndagen. Det ni!

När väckarklockorna ringde klockan 10 var vi med andra ord inte alltför pigga på att kliva upp, men det fanns inte så mycket att göra åt saken. En timma senare hade vi i alla fall på något vis lyckats ta oss ner till bussen med packad picknickväska å allt.

Bussen ut till berget, St. Victoire, var ingen vanlig buss utan en minibuss. Alla som stod å väntade hade inte en chans att få plats. Vi fyra (jag, Annika, Ingeborg och Monica, en amerikansk vän till Ingeborg) lyckades dock alla få oss in i bussen. Väl framme vid berget gick vi omkring i en timma innan vi hittade stigen man skulle börja vandra uppför på (det blev ett antal felvändor).

Bild 1: "Kanske är det hitåt vi ska?"

Bild 2: "Nej, fel igen

Efter cirka en timmes vandring uppåt satte vi oss ner på marken och hade vår lilla picknick. Vi hade inte ens kommit halvvägs uppför berget, men var av förklarliga själ ändå väldigt trötta. Så ner vi ätit klart vände vi på klacken och började gå neråt igen. Nervägen var stundtals väldigt påfrestande för benen och jag önskade ett flertal gånger att det skulle börja toksnöa och jag skulle ha mina Salomon-lagg fastspända under fötterna!

Picknick! Lite bröd, lite ost, lite frukt mm. Och så lite rosévin såklart, vi bor ju som bekant i Frankrike...

Aldrig förr har vin varit så gott som efter en tvåtimmar-hajk i bergen!

När vi återvänt hem till lägenheten somnade jag i soffan, fullständigt utmattad. Den lilla tuppluren behövde dock, för annars hade jag verkligen inte orkat sitta uppe och fixa ihop allt det här med nya bloggen, för det tog på det med, om än på ett annat sätt än bergsbestigningen.
Vi har dock fått lite blodad tand och ska eventuellt återvända för att klara av hela berget nästa helg! Då kommer vi ju inte behöva slösa bort första timmen med att irra omkring heller...

Lite utsikt fick vi njuta av, även om vi inte tog oss ända upp!

Barca-bilder!

2007-11-12T15:03:00.000+01:00

Som jag nämnt tidigare så tog jag nästan 300 bilder under mina fyra dagar i Katalonien. Tyvärr så blev jag inte nöjd med alltför många samt att jag glömde att ta med kameran på de två mest "värda" ställena att fota på. Men här kommer ett litet urval av bilderna jag tog i alla fall!

Lite utsiktsbilder över den stora staden.

Tjejen på bilden är Kristin som går i min klass här i Aix.

Huvudgatan i Barcelona, la Rambla, var ständigt fullsmockad. Längs gatan fanns det en massa utklädda figurer som stod och gjorde sig lustiga och hoppades på att få lite småslantar, min favorit var nog djävulen (se nedan)!

FC Barcelona, "Mer än en klubb", så står det på Camp Nous läktare. Jag är glad över att jag hann besöka denna Europas största fotbollsarena, men besviken över att jag inte hann se någon match på den. Men tack vare detta har jag ju en utmärkt anledning att återvända hit!

Vi hade väldigt tur med vädret, vilket givetvis förgyllde denna resa lite extra. Bilden till vänster är tagen på en av de där turist-bussarna som vi åkte omkring i för att upptäcka staden.

Sådär ja! Nu ska jag sätta igång och redigera lite bilder från i helgen!

Så här känner jag mig just nu!

2007-11-12T00:52:00.001+01:00

Jag är helt slut i huvudet efter att ha fört över alla gamla inlägg till ny-bloggen! Men nu ligger dom här i alla fall.

Har mycket mer att skriva, om det som hänt i helgen, jag har redigerat lite Barca-bilder som ska upp på bloggen osv. Men just nu måste jag nog tyvärr bege mig mot sängen, idag har trots allt varit en ovanligt tung dag (mer om det imorgon) och jag har faktiskt skola imorgon...

Inser att ingen kommer skrolla ner till första-inlägget jag skrev innan jag började föra över de gamla inläggen, så jag länkar väl: klicka här liksom!

Stanna hela året?

2007-11-11T23:25:00.000+01:00

Acklimatiseringstiden är över! Jag börjar verkligen, på riktigt alltså, känna mig som hemma här i Aix. Idag sjöng jag i duschen, ett tecken så gott som något?

Det är inte så många dagar kvar här börjar jag känna redan nu, bara si så där 75st tror jag. Och nu har folk börjat inse att jag och Annika "snart" far. Påtryckningarna att vi ska stanna båda terminerna börjar komma från allt fler håll.
Vi trodde att vi egentligen redan gjort vårat val och inte kunde ändra oss, men så för någon dag sedan fick Annika ett sms. Robert hade kollat upp det där och meddelade att vi fortfarande kunde stanna året ut, och det var inte så dyrt som vi i sådana fall hade trott att det skulle vara.

Igår började jag fundera på allvar på det här. Precis som jag någon gång i slutetpå juli på allvar började fundera på om jag verkligen skulle lämna världens största statoil för skola i Frankrike.
Jag har i mitt överfulla lilla huvud börjat väga för och nackdelar mot varandra. Vågskålen är överaskande jämn faktiskt. Jag som hela tiden varit inställd på att det skulle vara slut den 25e januari.

Men eftersom jag döpte den här bloggen som ni kan se ovan så har jag definitivt inte ändrat min uppfattning om sejouren här, än i alla fall...

Brev som värmer!

2007-11-11T23:21:00.001+01:00

Sedan jag la upp våran franska adress på bloggen har det dimpt ner två stycken brev adresserade till moi, Annika har fått ett antal fler...

Det första kom från Julia, dagen före blondinduon drog till sydost-asien. Det kan mycket väl ha varit mitt första riktiga brev sen jag slutade brevväxla med mina gamla klasskompisar från Irland (vykort, julkort mm undantagna), vilket var ganska precis tio år sedan. Aldrig förr har jag blivit så glad över nått som någon skrivit till mig, tack Julia!

Det andra brevet kom idag. Eller brev och brev, jag skulle nästan vilja kalla det för paket, en julklapp i förskott! Det var lilla mamsen som stod som avsändare.
Jag försökte givetvis genast öppna det. Det var ett sånt där stort, grönt, vadderat kuvert. Det var dock väldigt väl igenklistrat, så i min iver att öppna det råkade jag slita uppkuvereten bit nedanför där vadderingen börjat. Poff. Det gråa damm-aktiga materialet som fanns där i dalade sakta ner mot golvet likt snöflingor (det närmaste snö jag kommer få uppleva här nere kanske).
I kuveret låg i alla fall några tidningar (Pro Hockey, Knasen och en kryss-tidning), en påse algrens bilar och ett brev. Lilla julafton redan i november!
När jag såg allt det här fick jag lite flashbacks från tiden vi bodde i Kanada/Irland. Då brukade jag få Bamse-tidningar och Zoo-tablettaskar på posten. Inte mycket har ändrats, för jag blev lika barnsligt glad nu som då! Jag ville bara lägga mig ner och börja läsa det där reportaget om Niklas Bäckström som det puffades för på framsidan av Pro Hockey, sen insåg jag att skolan började om åtta minuter, nästan lika kul?

Egentligen publicerat: 2007-nov-08 @ 18:45

Kvällsfika!

2007-11-11T23:20:00.007+01:00

Jag vet inte varför, men det här känns helt normalt. Jag menar, vem äter inte baguette med brie-ost till kvällsfika ett par gången i veckan? Gjorde jag inte sånt när jag bodde i Sverige?
Nja, frågan är väl kanske om jag kommer fortsätta med dessa franska manér när jag väl återvänt till kalla norden? Vissa saker kommer jag inte kunna fortsätta med hursomhelst. Jag menar, svänga in på konsum efter jobbet å köpa en flaska vin för under en tjuga, det kommer ju aldrig att hända i alla fall...

Egentligen publicerat: 2007-nov-08 @ 00:53

Måndag, tisdag, helg!

2007-11-11T23:20:00.005+01:00

Ja, man brukar väl kalla onsdag för lill-lördag, men det är inte det jag syftar på.

En god vän och granne (vi kan väl säga att hon heter Lisa, för det gör hon ju faktiskt) brukade på onsdagar under gymnasietiden säga: "Imorgon kan man säga att imorgon blir det helg!" Vips kändes veckan inte lika tung när man satt där i blåsofforna och väntade på att första onsdagslektionen skulle börja, helgen var ju trots allt inte för alltför långt borta...

Men här i Aix så känns det nästan som att helgen är nära redan på tisdagen! Tisdagen är ju som bekant min mardrömsdag med sju timmar i streck. Onsdagen känns inte som skola alls tack vare att vi bara har en lektion, fredagen likaså. Torsdag har jag visserligen sex timmar i streck, men lärarern jag har under torsdag/fredag är så otroligt mycket bättre än den på måndag/tisdag, så att dessa timmar känns faktiskt inte jobbiga alls.

Har fått höra att vår elaka (men snygga) språklärare har jättedåligt rykte i hela södra Frankrike och våran braiga lärare är en av dom bästa som finns. Jag kan bara instämma i detta. Det känns nästan som skolledningen har satt ihop dessa två lärare till våran klass för att skapa någon sorts jämnvikt, typ.

Egentligen publicerat: 2007-nov-08 @ 00:41

Tillbaka till Verkligheten II

2007-11-11T23:20:00.003+01:00

Utemat i all ära, men idag har vi storhandlat. Mat för 25 euro konkade vi hem på från Ed (typ Willys-aktigt ställe). Det kommer räcka ett bra tag. I Barcelona hade det räckt till en middag för oss båda...

----------------------------------------------------------------------------------
För att svar på Lerners kommentar: Nej, jag har inte klippt mig ;)
Men håret börjar faktiskt vara överallt, så det börjar kanske vara dags att ansa busken en aning. En klippning här är dessutom bara en tredjedel så dyr som hemma, men med mina franskakunskaper just nu så är det frågan hur fan man skulle så ut när man kommer ut därifrån... Hursomhelst så hinner de säkert växa ut igen innan jag har tagit mig hem, om jag nu någonsin vågar gå in hos en coiffeur, som det så vackert heter här.

Egentligen publicerat: 2007-nov-05 @ 20:55

Tillbaka till Verkligheten

2007-11-11T23:20:00.001+01:00

Jag har nu avslutat min första skoldag efter lovet. Prov imorrn har jag dessutom. Usch. Jag vill tillbaka till Barcelona istället!

Vad hände där borta i Spanien då? Jag tar det i kronologisk ordning (har du ont om tid gör du nog bäst i att läsa senare...):

31 oktober, ca 23:00

Ryggsäcken är packad. Båda mina mobiler ställda på 05:00. Det sista jag ska göra innan jag går och inkasserar dom där ynka timmarna av sömn är att fylla Mp3:n med låtar. Jag stoppar in Mp3:n i datorns USB-port. Inget händer. Jag provar ca 50 gånger innan jag ger upp. Den vill inte starta heller (och det är ett sprillans nytt batteri i!). Min Mp3 -spelare är död.

Bra start.

Går å lägger mig. Gråter en skvätt inför den musiklösa sjutimmars-bussresan. Buhu.

1 november, 04:00

Klockan ringer. Jag hade lagt mina mobiler på nedervåningen för att jag skulle vara tvungen att kliva upp direkt och inte trycka på Snooze. Därför rusar jag ner fort och stänger av den skräniga signalen. Den lilla ruschen tillsammans med kylan i våran lägenhet gör att jag vaknar snabbt. Klär på mig fort som attan och börjar ställa fram frukost. Inser att min andra mobil inte har ringt (som borde ha ringt först). Tittar på dislayen. 04:03. Mobilen som hade ringt var inte omställde till vintertid. Yippee-kaj-ey. Går och lägger mig fullt påklädd. Sover 57 minuter till.

1 november, 05:00

Vaknar på riktigt och gör alla de där vanliga morgonsakerna. Bestämmer mig för att packa om. Flyttar över allt från ryggsäcken till min väska på hjul. Fyller ryggsäcken med mer saker. På fem minuter har jag fördubblat min packning. Ojdå.

Innan jag promenerar ner till busstationen försöker jag återuppliva min Mp3 en sista gång. Utan framgång.

Vid den här tiden var vi som skulle iväg till Barca relativt ensamma på busstationen. Kände ungefär en handfull av de ca 30 personerna som skulle med.

Efter en långjävla bussresa var vi framme i Barcelona kring klockan ett. Efter en lång promenad och en lång väntetid på vandrarhemmet fick vi tillsist våra rum tilldelad. Jag fick dela rum med Jordan - en kille från skolan, och Emmanuel - en randomfransos ca 45år. Rummet bredvid var ett rum med sex tjejer från skolan varav en går i min klass. Vi i våra rum (minus randomfransosen) gick ut och vandrade omkring i centralaste delarna av staden och försökte komma fram till vad vi skulle tillbringa vår tid i Barcelona med för aktiviteter.

På kvällen gick några ut, men de flesta var för trötta. För mig blev det restaurang med girlsen kring tiosnåret och sedan bums i säng.

2 november, 09:00

Upp för att hinna med den utsökta hotellfrukosten som ingick i priset. Insåg att vandrarhem inte är lika med hotellfrukostar. Åt dock upp den halvhårda baguetten jag blev tilldelad och svalde ner den beska juicen jag fått. Glaset med varm choklad var väl det ända som uppskattades.

Vid elvasnåret kom vi oss till sist ut från vandrarhemmet (ni vet ju hur länge tjejer ska göra sig i ordning...). Det var huuur mycket folk som helst på gatan. Efter ca tre minuter hade våran tiomannagrupp splittrats.

Planen var att köpa en tvådagars biljett till turist-bussarna för att hinna se så mycket som möjligt av staden. Denna biljett fungerade så att det fanns två olika buss-rutter, en för de norra sevärdheterna och en för de södra. Man kunde åka med båda dessa bussar hur mycket man ville, hoppa av och på vid valfria sevärdheter (44 stop sammanlagt) och fick hela saker berättade om alla ställen man passerade på valfritt språk (jag valde inte franska). Bussarna skulle komma var tionde minut.

Nu var det bara så att det ju som sagt var huuur mycket folk som helst. Köerna till dessa bussar var "Balder-på-liseberg-en-fin-lördag-i-juli"-långa! Och en gata någonstans på rutten var avstängd, så det rådde allmänt trafikkaos.

De som jag hade lyckats hålla ihop med bestämde sig därför att ta tunnelbanan till några enstaka sevärdheter istället. Jag letade upp de andra istället och smet in i kön med dem. En timma senare var vi inne i bussen.

Vi tog den södra rutten under fredagen. Vad såg vi på den då? Ja, en massa byggnader som jag nu inte har en aning om vad det var, Hamnen, nått stort slott, Olympia-stadion, OS-byn (Barcelona arrangerade sommar-OS 1992 för er som inte är med på noterna) mm.

Vi = jag, Kristin, Jules och Katie hoppade av två gånger. En gång för att åka upp på berget med en sån där skidliftsaktig sak man kliver in i (ja, jag tappar svenska ord för tillfället) och en gång för att bara vandra omkring nere vid vattnet.

Kanske fem timmar senare hade vi avklarat hela rundan. På vägen tillbaka till vandrarhemmet bestämde vi oss för att äta nått. Och man äter väl som man umgås, så med tre amerikanska tjejer var det väl föga förvånande att det blev Kentucky Fried Chicken. Det fanns väldigt mycket amerikanska matställen i Barcelona, och fler sådana skulle besökas under dessa dagar.

På kvällen var det planerat utgång med samma gäng som hade tänkt ta bussen på morgonen. Gänget höll ihop ungefär lika bra den här gången. Någon orkade inte pga av gårdagens festligheter. Några stycken skulle bara ta en kort tupplur för att orka med kvällen (dessa tupplurar blev på ca 10 timmar...) och vi som var kvar blev allmänt opeppade för att alla andra var så tråkiga. Istället för en barrunda blev det en matrunda som avslutades med en efterrätts McFlurry på donken vid 2-tiden.

Sedan några timmars sömn innan morgondagens aktiviteter skulle sätta fart.

3 november, 09:00

Tror de andra dissade frukosten. Jag hade hursomhelst bestämt mig för att tillbringa dagen på egen hand. Efter samma fattiga frukost begav jag mig iväg för att hoppa på den nordliga turen av turistbussarna. På vägen köpte jag, trots att jag inte var med några amerikaner, en Dunkin Donut för att fylla ut tomrummet i magen. Den amerikanska matkulturen lever ändå kvar litegrann i mig efter tiden i Kanada...
Istället för att vänta i den extremt långa kön vid huvudhållplatsen tog jag en promenad till nästa stop, ca 1km. Där var det bara ett tjugotal som stod och väntade, till skillnad från det tiodubbla på hållplatsen innan. Trots att jag var själv dröjde det inte länge innan jag fick någon att prata med, de som slog sig ner bredvid mig visade sig var svenskar. När de hade hoppat av pratade jag football med en engelsman som satte sig intill mig (inte soccer, som de amerikanska tanterna bredvid oss sa).

Fotboll ja, det var anledningen till att jag gett mig iväg ensam. Mina amerikanska vänner kunde inte bry sig mindre om den sporten och jag hade planerat att hoppa av vid Camp Nou, Europas största fotbollsarena. Väl där tog jag rundturen inne i arenan, besökte muséet och såg på när spelarna lämnade sin träning i sina svarta spelarbilar.

3 timmar senare var jag åter på bussen för att se klart resten av turen.

Efteråt återvände jag till vandrarhemmet för att vila, vilket behövdes. Jag hade lyckats få en ordentlig huvudverk och kvällen skulle bli väldigt lång.

Det nästa intressant som hände under detta dygn var att vi (=jag, Kristin, Ashely, Laurie och Filip) besökte någon känd fontän som spelar musik och har värsta showen på kvällarna. Vi tog tunnelbanan och han med den sista föreställningen för kvällen. Detta var tydligen jättenära där min gamla klasskompis Veronica bor för tillfället - henne återkommer jag till senare... Fontän-grejer var i alla fall jättefin, ett klassiskt vykortsmotiv. Tyvärr hade jag för första gången inte med mig kameran.

Efter fontänen, ca 22.00 tog vi en sen middag på en liten krog. Vi tog alla någon form av Paella - den amerikanska sviten var bruten.

Det skulle bli utgång ikväll, men mitt huvud värkte fortfarande, så jag försökte lägga mig och sova bort det onda, kvällen hade ju trots allt knappt börjat med barca-ögon sett.

Efter ett glas vin på taket av vårat vandrarhem lämnade jag mina amerikanska vänner och vandrade iväg solo på Barcelonas gator. Nej - jag gick inte ut på en privat liten krogrunda, utan jag gick för att träffa Virre&Co! Min kära gamla klasskompis från högstadiet pluggar nämligen i Barcelona tillsammans med Ylva, som i princip räknas som granne till mig hemma i Sverige. Rikard (Ylvas lillebror, jämngammal med mig för er som inte har råkat ut för honom tidigare) var på besök också.
Så vi fyra: jag, en gammal klasskompis, och två grannar från Sverige gick ut och festade i Barcelona! Vad är oddsen för det?

Efter en väldigt rolig kväll återvände jag till vandrarhemmet. Klockan hade börjat närma sig fem och utcheckningen var senast 11:00. Det blev inte så många timmars sömn den natten...

4 november, 09:30

Ni minns kanske att jag hade huvudverk kvällen innan? Gårdagens aktiviteter hade inte lindrat detta symtom så att säga. Jag sket fullständigt i frukosten och lade beslag på duschen. En varm dusch kändes ljusår mer lockande än en stel baguetthalva.

Efter att ha plockat ihop mina saker var det dags att lämna vandrarhemmet, men inte staden. Bussen skulle inte gå förrän 16:30, så vi hade gott om tid att hitta på något ytterligare.

Efter att ha lämnat all packning på bussen och ätit en Subway-frukost stack jag Anabelle och Danielle iväg till Park Güell, en gigantisk park där det står massa saker som den där tokkända Barcelona-arkitekten Gaudi har gjort. Metron tog oss ganska nära parken, det var bara det att den där sista dryga halvkilometern vi var tvungna att gå var uppför. Slalombacke-style (svart lutning alltså, inte som familjebackarna...).

Danielle höll tokhögt tempo, jag försökte hänga med och Anabelle halkade efter. Tillslut lyckades vi dock ta oss upp till toppen och vi strövade runt i parken i typ en timme. Hur mycket cool arkitektur som helst. Tyvärr låg kameran inlåst i en buss ca en mil bort.

Efter att ha återvänt till centrala stan hade vi två timmar kvar av vistelsen. Tjejerna skulle ta farväl av lite kompisar från USA som också var i stan. Själv gick jag och köpte mig en gigantisk glass och strövade omkring. När jag gick där och njöt av glassen och värmen ringde mamma och under samtalet fortsatte jag bara att gå utan att tänka efter vart. När jag la på var jag helt lost, men efter tio minuters ytterligare promenad hittade jag ut till hamnen.

Efter att ha tagit mina sista farväl av Barcelona satte vi oss i bussen för en lååång hemresa. Hemresan tog dryga timman längre än ditresan. Hurra.

5 november, 01:00

Jag kommer hem och dör av utmattning på Annikas säng (nej, hon låg inte och sov där, hon satt vid datorn). Jag berättar lite om resan i mitt koma-liknande tillstånd, hon berättar om sin. När jag berättar det tragiska som inträffade, dödsfallet av min Mp3 alltså, så måste Annika givetvis prova om den verkligen är trasig.

Givetvis funkade den då helt plötsligt. Och den har gått som tåget varje gång jag har provat trycka igång den idag. Ball.

Smått och gott:

Under resan hade jag kameran runt halsen hela tiden, förutom vid de två tillfällena jag verkligen ville ha den. Bra gjort Tobias! Men lyckades ändå knäppa av ca 300 bilder, jag ska bara redigera litegrann före jag lägger upp dem här.
Det var tokmycket svenskar i Barcelona. Under fem timmar i Barcelona hörde jag fler på gatan som pratade svenska än vad jag gjort under mina sammanlagt fem veckor eller nått sånt i Aix hittills! Värst var det inne på Camp Nou, uppskattar att jag hörde drygt hundra olika svenskar där inne...
Jag gillade knarklangarnas stil i Barcelona. De stod ute på gatorna och viskade ut till allmänheten vad de hade på sig. På en gata hörde jag från alla möjliga håll lite diskreta "Hasch... hasch... hasch"-viskningar. Lite som en acapella konsert med massa pårökta lodisar.
För att fortsätta med den olagliga verksamheten så tyckte jag att det såg roligt ut när alla snubbar som skulle sälja "piratkopior" på typ handväskor och dylikt la upp sina varor efter promenadgatorna. De la allting på en filt. Filten hade snören fastknutna i alla fyra hörn. Dessa snören löpte samman till ett som snubben i fråga stod och höll i hela tiden, så att han när som helst kunde lyfta upp sina grejer som i en kappsäck och löpa iväg, ifall farbror Blå skulle komma på besök!

Jag hade verkligen jätteroligt i Barcelona, vill absolut tillbaka någon gång, mest för att besöka Camp Nou igen, då under en match givetvis. Vad sägs om typ April kanske, någon som vill haka på?

Egentligen publicerat: 2007-nov-05 @ 20:49

Två anledningar färre att längta hem

2007-11-11T23:19:00.009+01:00

Jag lånade den sus, hoppas det är okej!
Den ovannämde började hennes inlägg "Det här är mina favoritblondiner." Det påståendet gäller naturligtvis mig också. Som jag har saknat dessa två under min tid här i Frankrike.
Idag åkte dom iväg, långt bort, till ett ställe där invånarna har snea ögon. Avståndet mellan oss ökar med massor med mil bara under tiden jag skriver detta inlägg. Men även om avståndet ökar så känns det ändå som om vi kommer närmre varandra på något konstigt sätt. Nu är vi alla ute i världen och reser och jag kan inte längre längta hem efter dom.
Julia kommer hem nån vecka före mig, men Tove, henne kommer det dröja innan man ser.
Men även om stan är två fina flickor fattigare för tillfället så finns det många andra där hemma som jag saknar med jämna mellanrum...

Och på tal om Julia, i förrgår fick jag mitt första brev i våran franska lilla brevlåda. Det värmde. Det var nog första gången det här milleniet som jag fick ett handskrivet brev (icke-vykort), hur trevigt som helst faktiskt!

Och på tal om att fara ut och resa, jag drar till Barcelona på åtta timmar, så det är väl bäst att jag får mig lite skönhetssömn först! På återhörande, troligtvis när jag återvänt från Spanien...
Egentligen publicerat: 2007-okt-31 @ 21:59

Diverse nedräkningar

2007-11-11T23:19:00.007+01:00

Jag och Annika har ju våran Excel-kalender som jag har nämnt tidigare någon gång i bloggen. Där har vi en nedräkning till den dagen då skolan slutar, den 25 januari alltså.

Jag tog mig en liten titt på vad som står inskrivet i våran lilla kalender och kom fram till följande små nedräkningar:

1 dag kvar, tills jag är i Barcelona.

5 dagar kvar, tills jag är hemma igen. (hemma = Aix)

15 dagar kvar, tills Brittany fyller år.

28 dagar kvar, tills vårat första prov i fransk Historia.

44 dagar kvar, tills Sofia och Carina kommer på besök.

50 dagar kvar, tills jag är hemma igen. (hemma = Sverige)

66 dagar kvar, tills jag är hemma igen. (hemma = Aix)

86 dagar kvar, tills jag slutar skolan.

Och ska jag ge mej på en gissning, så är det:
92 dagar kvar, tills jag är Hemma igen. (Hemma = Strandvägen 48, 930 15 Bureå, SWEDEN)

Som ni ser finns det många ställen jag kallar hemma just nu. Men hemma med stort H är fortfarande det där vita huset med röda knutar uppe i norr.

Om Barcelona och att gifta sig med gangsterbrudar!

2007-11-11T23:19:00.005+01:00

Idag bestämde jag mig. Det blir en trip till Barcelona för min del. Egentligen hade jag nog bestämt mig hela tiden, även om det fanns en del starka argument för alternativet.

Men nu blir det så här att på torsdag klockan 6 på morgonen (!!!) så avgår bussen som ska ta mig till Katalonien. Återvänder gör jag någon gång söndag natt, typ några timmar före skolan börjar på måndag i alla fall...

Jag far egentligen till Barcelona utan att veta alls vad jag ska göra, har ingen som helst aning om vad som händer. Resebyrån har väl ordnat något sorts program för dagarna eftersom det följer med en guide, men mer än så vet jag inte. Jag resonerar dock som så att i en stad som Barcelona kan man väl inte ha tråkigt?

Barcelona som stad kändes i alla fall mycket mer lockande än Nancy och Strasbourg i Norra Frankrike. För dit ska nämligen Annika, Robert och Brittany. Det starkaste argumentet för att följa med dom var väl just att följa med dom, för med trevligt sällskap blir ju vilken resa som helst rolig. Men jag hittar säkert bra folk att vara med i Barcelona också, jag känner i alla fall ett par tre stycken som jag vet ska med på resan.

Och på tal om trevligt sällskap, Brittany verkar tydligen tycka att jag är ett väldigt trevligt sådant! Hon vill nämligen att jag ska gifta mig med hennes syster så jag blir en del av hennes familj! Hon gjorde dock inte det bästa jobbet med att marknadsföra lillasyster. Visst, det började bra: 19 år, väldigt söt, "pretty cool" osv. Men sedan tillade hon av någon anledning att hon åkte dit för rattonykterhet i sommras och fick skaka galler under ett par dagar. Visst har det kanske blivit lite inne med det på nått konstigt sätt efter fröknarna Paris Hilton och Nicole Richies blixtvisiter bakom lås och bom, men hallå?

Hursomhelst känns Brittany lite som den där coola storasystern jag aldrig haft, så jag skulle verkligen inte ha nått emot att fira framtida jular å sånt i hennes sällskap, men vi får väl se om det blir någon blind date med lillasystern på andra sidan Atlanten...

Egentligen publicerat: 2007-okt-30 @ 01:55

En månad avklarad!

2007-11-11T23:19:00.003+01:00

Bloggen heter ju numera Fyra Månader I Frankrike. Nu har en av dessa månader passerat.

Vi har alltså avklarat den första milen i vårat maraton, en sträcka lagom för att få upp det rätta flåset. Det känns som vi har sprungit på ett bra tag, samtidigt som jag fortfarande kan höra ljudet av startskottet eka i mina öron. Nu har det blivit dags för första vätskekontrollen, och jag velar lite. Vatten eller sportdryck?

Näe, nu lägger jag undan sportmetaforerna innan jag trasslar in mig alldeles för mycket!

Det jag ville säga, för er som inte förstod, var att det känns som vi har varit här väldigt länge, livet har verkligen blivit till en vardag, samtidigt som det känns som att det var alldeles nyss som vi anlände. Tre veckor i skolan har gått i skolan och det känns som att jag har kommit in i "systemet" nu, eller vad man ska säga. Vätskekontrollen jag syftade på är vårat första lov och vattnet/sportdrycken är de två alternativen jag har att sysselsätta mig med under dessa lovdagar. Busstur till Barcelona eller tågtrip i östra delarna av Frankrike. Måste bestämma mig idag, får väl kanske lotta eller nått!

Vad har jag då lärt mig under denna månad? Hur har Tobias förändrats egentligen?

Jag vet inte riktigt om jag har något bra svar på dessa frågor faktiskt.

Jag har givetvis blivit lite bättre på franska, men nog drastisk skillnad märker jag inte än. Förväntar mig dock en exponentiell utveckling, ni vet, en sån där kurva som går ganska lite uppåt i början för att sedan skjuta i höjden jättesnabbt. Som en backhopparback om jag ska fortsätta med mina sportmetaforer. Frågan är bara om fyra månader räcker för att nå den där branta delen på kurvan?

Att flytta hemifrån ger givetvis en helt annan livsstil än vad jag hade innan. Men laga mat, städa och tvätta är ju inget nytt direkt, det blir bara annorlunda att måsta göra det själv hela tiden. Det är dock mer bara en vanesak än någon ny lärdom.

Den enda saken jag på rak arm kan säga att jag verkligen har lärt mig under den här tiden är innebörden av ordet hemlängtan. Jag har aldrig i mitt liv haft hemlängtan förut, men det erkänner jag villigt att jag har haft under de senaste veckorna. Absolut inte en konstant hemlängtan, men vissa dagar har bara varit som en enda lång "vad-fan-gör-jag-här-egentligen?"-tanke.

Jag fick frågan av Magda, som på ett par månader ska iväg på en liknande grej, om det här var det bästa jag har gjort i mitt. Jag svarade att jag skulle avvakta med att svara på det tills alla fyra månader har gått. Men om jag ska ge ett preliminärt svar så låter det som följer:

Nej, det här är inte det bästa jag gjort i mitt liv. Jag gillade verkligen mitt liv i Skellefteå. Det här var ju faktiskt inte ens min ide, jag hakade bara på för att jag inte hade något bättre för mej! Men även om det kanske inte är det bästa jag gjort i mitt liv så vill jag absolut inte ha det ogjort. Jag ångrar inte på något sätt att jag hoppade på det här tåget. Jag inbillar mig själv att jag kommer återvända hem med ryggsäcken full av nyttiga erfarenheter och roliga minnen. Och jag har ju trots allt ganska roligt här nere mellan dom där "vad-fan-gör-jag-här-egentligen?"-dagarna ...

Jag vet också att jag kommer sakna det här stället en hel del då jag åter vandrar omkring på gågatan i schtaan istället för mellan de gigantiska träden på Cours Mirabeau. Med risk för att låta som att jag har gått å blivit alkis så finns det ju vissa friheter här som jag kommer bli berövad på då jag flyttar hem. Det mest irriterande kommer nog vara den där 20års-gränsen på krogen. Här existerar inte ens ordet åldersgräns vad jag vet. Men det jag saknar mest hemma är vännerna, och även om det finns mycket bra folk här hinner man inte bli lika tajta på bara 3-4 månader.

Jag vet att det här blev ett väldigt långt inlägg, men tro mig, jag hade kunnat fortsätta trådarna jag har påbörjat ett par A4-sidor till! Men dom tankarna och funderingarna kommer säkert dyka upp i något framtida inlägg istället...

Ja, som sagt, jag har nog ganska roligt här nere trots allt!

Egentligen publicerad: 2007-okt-29 @ 01:10

Blondiner är slampor!

2007-11-11T23:19:00.001+01:00

Blondiner har det inte lätt. Över hela jordklotet skrattar man åt dom, idiotförklarar dom och skämtar om deras ointelligens och slampighet.

Här i Frankrike är dock klimat kring dessa vackra varelser lite extremare. Fransmännen verkar nämligen ha tagit alla dessa skämt på allvar, som om de var hämtade ur Illustrerad Vetenskap eller nått!

Redan efter första gångerna vi var ute här i Aix fick jag höra av Annika att dom franska killarna, för att uttrycka mig lite diskret, var en aning mer rättframma än de svenska gossarna. Rakt på sak, inga krussiduller så att säga. Annikas tjejkompisar hade dock inte samma upplevelse. Simone, en brunett från det stora landet på andra sidan pölen, fick bara snacka politik med alla killar hon träffade på krogen!

(fransmännen älskar att prata politik)

Efter ett par veckor här kom svaret från en av Annikas kompisar i Sverige. Blondiner i Frankrike betraktas som slampor. Punkt slut. Vissa får tydligen rådet att färga håret före dom kommer hit, bara för att slippa all uppmärksamhet.

Allt det här hände för dryga veckan sedan, så varför skriva om det nu? Jo, för igår då vi var på väg till skolan hände någonting som åtminstone jag tyckte var väldigt kul.

När vi vandrade upp dom sista femtio meterna mot skolan längs Rue Gaston de Saporta passerade vi ett gäng killar/män som jobbade med att rengöra gatorna. En av dom, kanske i 30-40års åldern, stannade plötsligt upp och tittade på Annika.

Nej, tittade är fel ord.

Hans spärrade upp ögonen så mycket att det nästan såg ut som att de skulle trilla ner i papperskorgen han bar framför sig. Han stod helt stilla men hans nacke var framsträckt, som för att komma närmare det han beskådade. Ögonen lyste verkligen. Sakta slickade han sig om munnen. Det var verkligen som då jag i mina fetaste år passerade ett konditoriskyltfönster. Mannens stirrande ögon drog sig varken mot någon urringning eller bakdel, utan det var det blonda hårsvallet han stod och dregglade efter.

Vi vandrade vidare. Annika märkte ingenting, jag började gapskratta, rätt ut i luften.

Den killen skulle verkligen få en total härdsmälta om han någonsin besökte Sverige. Mental Breakdown. Jag kan verkligen se hur han faller ihop på gatan i något som liknar ett epilepsianfall. Väl inne på sjukhuset skulle hans tillstånd försämras varje gång de blonda sjuksköterskorna tittade till honom. Stackars kille.

Nä, fransmän skulle ha det jobbigt i Sverige. Precis som blondiner har det jobbigt här.

Egentligen publicerat: 2007-okt-27 @ 00:39

Mina fördomar slås i spillror!

2007-11-11T23:18:00.008+01:00

Efter att ha tillbringat ganska mycket tid med diverse olika amerikaner under veckorna här i Aix har den bilden man har av amerikanska ungdomar inte förändrats mycket alls. Collegefilmerna visar typ den sanna bilden.
Igår slogs dock många av mina fördomar sönder och samman, vad gäller ett annat folkslag, nämligen dom där lustiga sakerna vi kallar för norrmän!
Vi hade nämligen besök av en fin norsk jänta vid namn Ingeborg igår. Det blev en trevlig kväll, vi bakade chokladbollar, Robert kom förbi osv. Men ju mer vi pratade med denna Ingeborg, ju fler fördomar om våra grannar i väst fick jag ta och kasta i sopkorgen.
Att dom har samma skämt om oss som vi har om dom (svenskevitsar istället för norgehistorier), det hade jag koll på, men att det även gällde deras språk hade jag ingen aning om.
Banan på norska heter banan - inte guleböj! Dom säger däremot att banan heter guleböj på svenska, dom är allt bra konstiga va?
Ord efter ord betade jag och Annika av och inget stämde. Fick dock lära mig några nya ord av Annika som vi svenskar tror att norrmännen använder, men de är väl inte värda och lägga på minnet eftersom de ändå inte stämmer. Klumpesnusk betyder ju tydligen inte gruppsex på norska, if you see what I meen...

Förutom att hon sabbade min bild av norrmännen totalt så var hon väldigt trevlig. Född det eminenta året 1989 var hon också, dock med bara några dagars marginal, så hon var alltdå dryga tre månader äldre än mig.
Av alla jag har träffat hittills på Institutet är jag fortfarande yngst, det är med andra ord precis som det alltid varit!

Egentligen publicerat: 2007-okt-26 @ 23:52

Kort Uppdatering

2007-11-11T23:18:00.007+01:00

Sitter och väntar pa sista lektionen före lovet nu, ska bli skönt med lite ledighet.
Vad som händer är ännu inte riktigt spikat. För min del finns det 2 heta alternativ.
1. Fara 4 dagar till Barcelona.
2. Fara med Robert o Brittany pa en liten traintrip i Frankrike.
Det fanns gott om platser kvar till Barca, sa jag behöver inte bestämma mej än, men det lutar nog not Spanien för min del. Annika däremot, hon verkar inte alls vilja, sa jag far nog själv isf (känner nagra andra som ska dit ocksa...).
Men de skulle ju faktiskt vara minst lika roligt o hänga med amerikanerna pa deras utflyckt, troligtvis blir nog det mkt dyrare. Och jag vill faktiskt gärna till Spanien.
Framtiden far utvisa vad som händer helt enkelt...

Läget här "hemma" i Aix är väl sadär. Kylan vi hade är borta men har nu bytts ut mot regnväder. Gillar dock regnet lite bättre.

Nu ska jag springa iväg pa lektion! Hoj!

Egentligen publicerat: 2007-okt-26 @ 11:39

Brev hör hemma på 1990-talet, men det skulle ju vara kul att få något annat än reklam i lådan för en gångs skull...

2007-11-11T23:18:00.005+01:00

Okej, här är våran adress, vet inte om jag här nämnt den tidigare men...
Det är Annika som har ritat (big surprise, va?). Hon har redan fått tre brev i lådan, jag står kvar på noll.
Så hittar ni minsta lilla anledning till att skicka nått till den här adressen så tveka inte!

Ps. Portot kostar bara 11kr!

Egentligen publicerat: 2007-okt-25 @ 00:53

Helsvensk kväll!

2007-11-11T23:18:00.003+01:00

Idag åt jag och annika köttbullar och makaroner till middag. Sjukt svenskt. Jag var riktigt lycklig. Dessutom hade vi ingen baguette till som vi alltid brukar ha annars, det kändes nästan svenskt bara därför!
Efter middagen så satte jag mig vid datorn och surfade runt på lite allmänt svenska sidor, pratade med några härliga svenska kompisar och lyssnade på svensk musik. Hur gick då detta till? Jo, Annika har fått en sån där trådlös-internet grej hitskickad från sin pappa, och av dom ca 25 uppkopplingarna den hittade i vår lägenhet var det en som inte var låst. Eureka!
För att göra kvällen ännu svenskare ska jag snart fara till min svenska kompis Peter. Han har besök av två svenska tjejer. Det kan väl nästan inte bli mer svenskt än så här när man befinner sig i södra frankrike? ^^

Egentligen publicerat: 2007-okt-23 @ 20:00

Detaljer II

2007-11-11T23:18:00.001+01:00

Här kommer ett till inlägg med sånna där småsaker som inte är värda ett eget inlägg här på bloggen...

Vin är billigare än vatten här. Jag har köpt en flaska vatten här en gång, mest för att ha en vattenflaska jag kunde gå och fylla på varje dag. Den flaskan kostade mej 2,5 Euro. Vin däremot, det har vi väl köpt en 3-4 gånger nu, och inte ens den dyraste flaskan kostade 2,5 (inte för att vi väljer ur dyr-hyllorna, men lycka till att hitta en vinare för under en tjuga på systemet!). Och då innehåller ändå vinflaskorna mer än dom 50cl som min lilla Evianflaska kostade...
Plötsligt känns Jesus lilla partytrick inte lika häftigt...
På alla mackar och korvställen runt om i vårt avlånga land kan man inhandla något som heter "French Hotdog". Alltså en varmkorv nerstoppad i ett baguettebröd med hål i, typ. Jag har aldrig egentligen reflekterat över hur denna delikatess fick sitt namn, men nu vet jag, typ. Beställde nämligen något som hette "Hotdog" idag. Då fick jag just en varmkorv nerstoppad i ett baguettebröd med hål i. En French Hotdog är helt enkelt vad fransmännen kallar Hotdog.
Men det som förvånade mig med köpet var att korven var röd. Såg precis ut som dom där konstiga korvarna danskarna proppar i sig. Skumt.
Inne på toan i våran lägenhet skruvar man på varmvattnet från sig och kallvattnet mot sig. Brukar det vara så? Är jag bara 18 år sen med att göra denna upptäckt? Eller är det faktiskt så att våran lägenhet är lite udda?
Ola, om du är här inne å läser så borde du väl kunna svara på det?
Mme Thirion, ni vet, snygg-lärarn jag skrev om efter första veckan. Hon är värsta Dr. Jekyll & Mr. Hyde (ja, jag vet att jag skrev samma sak om Annie i receptionen)!
Mme Thirion ser väldigt snäll ut, och är det oftast, med ett undantag: Amerikaner!
Hon hatar verkligen amerikaner.
Nu ligger det till så här att vissa av Amerikanerna i våran klass egentligen blev placerade i en Nivå-1 grupp efter provet, men deras universitet hemma i Kalifornien tvingar vårat institut att flytta upp dom för att skolan ska låta dom stanna. Däri ligger grunden till hennes hat iaf.
Även om vissa av amerikanerna ligger i topp i klassen så drar hon ändå alla över en kam och påminner dom allt som oftast att dom hör hemma i en lägre nivå, att dom måste plugga mer för att dom inte ska sinka oss andra osv. En lektion i början upprepade hon detta ca 15ggr!!
Men mot oss andra är hon som sagt för det mesta snäll!
Min andra lärare, Mr. Tissot är däremot en stjärna på alla sätt och vis. Ett riktigt frispråkigt charmtroll på dryga 55 år. Han uttrycker öppet sina åsikter om sport (rugby är en sport för män och fotboll en sport för kvinnor), berättar gärna om alla sina kvinnor (han hade två olika dejter i helgen), och tycker att det är lite hemskt att Angela i våran klass är vegiterian och därmed aldrig äter kött (vilket står högst upp på hans önskelista). Han blir däremot lättad då han hör att hon dricker alkohol i form av vin (vilket kommer på en god andraplats på samma lista).
Lektionerna med Mr. Tissot är aldrig tråkiga.

Egentligen publicerat: 2007-okt-23 @ 19:46

Franskt Telefonnummer!

2007-11-11T23:17:00.004+01:00

Nu har Tobias skaffat sig ett franskt telefonnummer, detta lyder som följer: +33642473761
Jag kommer dock fortsätta ha mitt svenska nummer igang sa mycket som möjligt, har nämligen med mej 2st mobiltelefoner... sa sa här ligger det till:

Ringer ni mej pa det nummret sa slipper jag betala, men det blir dyrare för er.
SMSar ni mej e de typ ingen skillnad, men jag läser de nog snabbare pa mitt nya nummer.
Kan dock hända att jag svarar pa SMS med mitt gamla, tror att Annika har kommit fram till att de e billigare...

Glasklart?

Nu är det bara att ni hör av er! ;)

Egentligen publicerat: 2007-okt-22 @ 16:38

Nordliga Vindar

2007-11-11T23:17:00.003+01:00

För er som tror att vi bor i ett varmt semesterparadis nära medelhavet, sa kan jag avskriva den myten direkt!
För tillfället e de svinkallt här. även om inte graderna visar lika kallt som d¨r hemma sa känns de jävligt kallt iaf! Ni vet, den där metrolog-bullshiten om nordliga vindar och annorlunda luftfuktighet... I'm starting to belive that now!

Jag sitter iaf just nu i min svenska vinterjacka och funderar pa hur manga tjocktröjor ja ska ga och köpa idag...

Egentligen publicerat: 2007-okt-22 @ 10:56

Svenskan - Världens mest logiska språk?

2007-11-11T23:17:00.001+01:00

Robert Gunn, ni vet, han från Georgia som jag skrivit om nån gång tidigare i bloggen, är väldigt intresserad av det svenska språket. Innan han kom hit till Frankrike var svenska det enda språket han på allvar försökt lära sig tidigare. Han har bott ett tag i Göteborg, så han kan en del svenska...

Innan jag går in på hans åsikt om att svenskan är världens mest logiska språk ska jag bara ge ett intressant exempel på vad Robert går runt och funderar på om dagarna (och som jag nu också börjat fundera på):

I svenska har ordet "såg" två vitt skilda betydelser.

Betydelse 1: Dåtid av verbet se.

Betydelse 2: En sån där grej man delar på träbitar med.

Dessa två betydelse har verkligen inte någon sammankoppling alls. Inte ens den mest långsökta förklaringen kan binda ihop orden till samma ursprung, de råkar bara blivit tilldelade samma bokstavskombination som kännetecken, eller hur?

Översätt nu båda betydelserna till engelska. Voila! Såg & såg är på engelska saw & saw. Även i engelskan har dessa två ord helt utan anknytning till varandra fått samma bokstavskombination som kännetecken. Jättekonstigt!

Kan någon vara snäll och förklara detta! Jag och Robert undrar...

Nu till det svenska språket.

Robert har gjort oss uppmärksamma på hur logiskt det svenska språket är. Han säger det med blandade känslor. Dels tycker han att det är väldigt roligt hur många ord i svenskan är uppbyggda, men det känns även som han är lite nedlåtande mot vårat modersmål, som om det var ett lite fattigare språk.

"Ni har bara kommit på några få ord, sen bygger ni nya ord utifrån dessa", da han igår, på engelska dock.

Jag ska ge lite exempel på vad han menar, så förstår ni kanske hur roligt vissa ord låter i en engelskspråkig människas öron, jag presenterar orden som följande, engelska/svenska/direktöversättning tillbaka till engelska:

Hospital - sjukhus - sickhouse

Straw - sugrör - suckpipe

Uncle - morbror - motherbrother

Ja, ni fattar grejen. Nu när jag gjort er uppmärksamma på detta fenomen kommer ni kanske börja tänka mer och mer på det I eran vardag. Jag och Annika kommer på nya sånna här ord ganska ofta nu. Men vi kanske har lättare för det just nu då våra hjärnor är lite språkligt schizofrena...

Egentligen publicerat: 2007-okt-22 @ 10:52

Mitt liv som hora!

2007-11-11T23:13:00.000+01:00

Nej, jag har inte börjat sälja mej själv, CSN-pengarna räcker än så länge...

Idag, med hjälp från min blonda rumskamrat, har jag äntligen insett vad mitt namn betyder (hon tänker verkligen till ibland, trots sin hårfärg)!

I sånna där namnböcker där det står namns betydelser, ursprung, antal som heter det, och övrig bullshit tycker jag mig minnas att Tobias betyder Gud är god, typ på något fornhebriskt språk eller dylikt. I dagens verklighet är dock betydelsen mycket mer ogudaaktig.

Här i Aix pratar jag om dagarna mest engelska, tvåa kommer svenska, och sen blir det väl lite franska också. Lite smått ironiskt, men så är verkligheten just nu. När vi flyttar tillbaka hoppas jag att alla tre språket ska ligga på en relativ jämn användningsnivå.

Men tillbaka till det här med mitt namn. Eftersom det snackas mycket engelska så har jag åter vant mej vid att tilltalas som jag gjorde åren vi bodde utomlands. Tobias med engelsk uttal helt enkelt. Om man dissekerar mitt namn med detta uttal blir resultatet mindre smickrande:

To - buy - ass.

Kort sagt, precis det yrket som prostituerad går ut på. Jag kan nästan höra hallickarna borta i Amsterdam viska till ett gäng torskar från London: "Are you here to buy ass?"

To - buy - ass.

Tack mamma!

Näe, tycker faktiskt det är ganska roligt, det jag är mest chockad över är att jag inte upptäckt detta tidigare i mitt liv, särskilt med tanke på hur mycket jag faktiskt kallats för Tobuyass och inte bara Tobias.

En varning är dock härmed utfärdad till alla blivande föräldrar. Nu vet ni iaf vilka tråkningar eran lilla gullgosse kan råka utför om ni ger honom namnet Tobias. Hur partisk jag än må vara så hamnar namnet iaf inte riktigt i den grupp av namn som man absolut inte ska döpa barn till längre, ni vet, Ulla, Britta och Dick...

________________________________________________________________

Och en till sak. Jag hade egentligen tänkt ha det här som ett annat inlägg, men sen kom jag på att de passade in ganska bra under den här rubriken också...

Idag, lördagen den 20e oktober, har jag haft min första riktiga bakfylla. Hipphurra.

Då förstår ni ungefär hur min dag har varit.

Och hur min gårdag var också för den delen.

Hur går då detta ihop med rubriken "Mitt liv som hora"?

Jo, anledningen till detta tillstånd stavas, i alla fall till en viss del, "Fuck the dealer". Ett kortspel som helt enkelt går ut på att inte bli dealer vid fel tillfälle, då kan det bli lite för mycket av det goda. I got pretty fucked, kan man nog lugnt säga.

Kanske ska vi börja kalla spelet Fuck To-Buy-Ass?

Gårdagen blev dock väldigt kul, men idag har jag legat och grämt mig själv lite över att jag inte var bättre på det där spelet...

Egentligen publicerat: 2007-okt-22 @ 10:50

100 dagar kvar!

2007-11-11T23:10:00.000+01:00

Jag har varit väldigt dålig på att blogga senaste dagarna. Skrev ett blogginlägg i fredags som jag hade tänkt publicera på lördagen, men då hittade vi på annat. Så jag skrev om den för att publicera den på söndagen, men de blev inte då heller. Och nu är det plötsligt torsdag! Jag publicerar den ändå här nedanför, trots att den är väldigt inaktuell.

Tiden går väldigt fort här som jag just påpekade. Jag och Annika (läs: Annika) har gjort en excel-kalender där vi kan se hur många dagar det är kvar tills vi slutar. Idag visar den lilla siffran i kanten: 100 dagar. Då inräknat helger och lov. Vi kommer ju faktiskt vara i Sverige drygt två veckor av dessa hundra dagar (20dec-04jan). Tyvärr stannar jag nog hela tiden nere i södra delarna av Sverige, men efter nyår äre ju bara tre veckor kvar tills vi kommer hem på riktigt...

100 dagar låter som en ganska lång tid. Säger man ett tredjedels år (vilket det iofs inte riktigt är) så låter det ännu längre. Men med tanke på att vi redan varit här ca 20dagar, som gått ooootroligt fort, så är det bara fem likadana 20-dagars-perioder kvar, och det låter verkligen jättekort!

Egentligen publicerat: 2007-okt-18 @ 20:42

Första riktiga veckan i Aix

2007-11-11T23:08:00.000+01:00

Första veckan i skolan avklarad! Fort gick det kändes det som. Bara tolv likadana veckor kvar, helt plötsligt känns vistelsen här väldigt kort faktiskt. Men vi ska ju faktiskt hinna med två lov och en massa härliga helger också =)

Om måndag var den värsta dagen på länge så kändes tisdagen helt okej, onsdagen kändes inte mycket alls (vi hade bara en lektion) och torsdag och fredag har faktiskt varit riktigt roliga! Nu förstår jag ganska mycket av vad lärarna säger så jag ska nog överleva dom här veckorna.

Så här ser mitt (väldigt märkliga) schema ut för tiden här i Aix:

Lundi

11h-13h Langue, Salle Victor Hugo

13h-14h Langue, Labo 1

Mardi

9h-10h Langue, Labo 2

10h-12h Langue, Salle Rousseau

12h-14h Phonetique, Labo 1

14h-16h L'écrite, Salle Cézanne

Mercredi

17h-19h L'histoire, Salle Blondel

Jeudi

12h-14h Presse, Salle Blondel

14h-17h Langue, Salle Rousseau

17h-18h Langue, Labo 1

Vendredi

12h-14h Langue, Salle Victoire

7 timmar utan rast på tisdag, börjar klockan 17 på onsdag, ja, de är ju inte som våra gamla hederliga svenska scheman direkt men de funkar helt klart...

2 veckor kvar till vårat första lov. Vi funderar på å ta en trip till Barcelona kanske. Det går bussar direkt härifrån Aix och det finns även så att man kan ordna ihop de me hotell samtidigt. Inget bestämt än, men ja e jävligt sugen måste ja säga. Brorsan var ju där i sommras å jag vill ju inte va sämre än honom liksom ^^

Hade tänkt fara till Monaco idag, (söndag), men det blev inte av. Istället for vi till Marseille igår (lördag alltså) och var hur mycket turister som helst. Vi tog en guidad tur av staden i ett litet tåg som körde runt på vägarna och upp på ett berg! Annika publicerar säkert några bilder från den lilla trippen nån gång framöver, jag orkade som vanligt inte ta med kameran.

Monaco får bli nån annan gång, det kmr säkert att gå resor dit typ en gång i månaden, plus att de säkert blir billigare om man fixar resan själv istället för å åka med resebolag. Även om 25? inte alls är så farligt för en utlandstrip... Sen tyckte Brittany att Monaco skulle vara häftigare på natten (hon har varit där tidigare). Med den här resan skulle bussen tillbaka avgå typ vid åtta.

Party party?

Aix är känt för att vara lite av en party-stad, men hittills under våran vistelse har vi inte varit ute mkt. Jag har suttit å sett lite sport då pubarna har ställt ut stolar på torgen och Annika va en kväll på en bar med Benoit. Men igår provade vi på utelivet litegrann. Jag blev inte imponerad om man säger så. Jag, Annika å Robert for på IPN, stället där alla utländska studenter hänger. Roberts flickvän Brittany ville inte ens följa med in, dom hade varit där en kväll tidigare, och jag förstår varför hon inte var så sugen på ett återbesök.

IPN kan kort sagt beskrivas som en grovt uthuggen grotta där dom ha tryckt in en bar. Å alla där inne rökte ju givetvis. Fick lite känslan av att stället är byggt endast för att skyffla undan alla störiga utländska studenter, och samtidigt försöka gasa ihjäl dom!

Men en sak som är bättre mot för hemma är iaf öppettiderna. Tror klockan var strax efter två då vi gick ut...

Egentligen publicerat: 2007-okt-18 @ 20:39

Värsta skolstarten någonsin!!!

2007-11-11T23:07:00.000+01:00

Idag, måndag, började jag skolan.

Hade ändå sett fram emot det lite grann, ha nått å göra på dagarna lixom.

Men det var hemskt. För första gången i mitt liv var jag sämst i klassen. Låter kanske inte så hemskt, men för er som känner mej förstår ni kanske att jag kände mej som om jag kommit till typ mars eller nått. Jag funderade ett tag på om jag skulle byta ner mej en grupp, men då hamnar jag på nybörjarnivån. Femårs franskastudier i sverige, med VG som lägsta betyg och hamna i nybörjarnivån, det skulle inte kännas så bra...

Så jag får väl ta tjuren vid hornen och hålla mig kvar tills det lugnat sig. För jag inbillar mig att det kommer gå lättare efter ett tag. Men det känns faktiskt som att det kommer vara svårt att lära sig ett språk då man inte förstår vad läraren säger. Men lärarna verkar bra trots allt. Mina två huvudlärare är Mme Thirion & Mr Tissot.

Mme Thirion är en ung tjej, snygg också, precis vad jag satt och sa till Annika för någon dag sen att jag ville ha :P Kanske inte i klass med Linda på A-torp (ifall du läser den här bloggen, johannes), men för å vara fransk så är hon helt okej! (har tidigare under min vistelse här slagit fast att svenska tjejer är mycket snyggare än franska, eller för den delen troligtvis snyggare än alla andra tjejer i hela världen om man skulle dra något subjektivt snitt. Så det är bara att ni tar åt er där hemma (nej, inte du mamma, nära släktingar gills aldrig i sånna här sammanhang...)!

Men tillbaka till lärarna. Min andra lärare, Mr Tissot, har jag inte haft nån lektion med än, men det har annika däremot. Han verkar va en riktigt go' gubbe. Ser ändå lite framemot första lektionen med honom.

Nu så här på kvällen känner jag mej inte lika förtvivlad som jag gjorde direkt efter skolan, får väl se hur det känns imorn... (att jag just fick veta att AIK spöade skiten ur Boorks Boys kan ju faktiskt ha en bidragande orsak till att ja e på bättre humör, och det faktum att jag har fått mitt studielåneansökan beviljad åxå, två glada nyheter lixom, jippee!)

____________________________________________
Men det ska tillaggas att redan nu idag; efter andra skoldagen, kanns livet mkt battre. idag va skolan typ kul, fast att jag har 7 timmar i rad utan rast!!!

Egenligen publicerat: 2007-okt-09 @ 20:48

Detaljer

2007-11-11T23:06:00.001+01:00

Några roliga detaljer/händelser från tiden som passerat här i baguettelandet:

Mozarella-disk är troligtvis det värsta som finns! (och ja, vi lagar faktiskt riktig mat! - ibland...)
Internetcaféet marknadsför sig med en stor skylt ovanför dörren där det står: "Free computer cybercafé!" Vi frågade oss själva varför det stod att det var gratis när det inte är det. Benoit svarade rätt och slätt: "Mabey it's because they're using Linux - or because it's really really sheep." Ingen av anledningarna verkade särskilt logiska enligt mej... (och ja, jag stavade "cheap" fel med mening, för de låter faktiskt som han säger sheep!)
Våran spis e typ lite läskig. Det är en gasspis, riktiga eldslågor å skit alltså! En av plattorna verkar inte vara som den ska, när man tänder den så tokblir de en låga som täcker hela spisen! Sen är lågan alldelles för stor när den krymt ihop sig åxå. Läskigt nr2 med spisen är att ibland då vi använder den så börjar de lukta jävligt mkt gas i köket. När gubbarna som levererade våran soffa kom hade vi precis kokat te. Dom vart typ halvförskräckta å började prata med oss om det - vi förstod inte så mkt... Det ordet jag förstod var pompier, vilket betyder brandkåren...
När vi irrade omkring söder om stan under dom första dagarna kom det fram en tant som ville hjälpa oss. Hon va råtuff, värsta krutgumman! Vi pratade ett tag med henne, när hon fick veta att vi var från Sverige sa hon: Jag kan inte prata svenska! Cool var bara hennes förnamn asså!
Annie, hon som jobbar på skolan och som vars mamma vi hyr lägenheten av, verkar vara värsta dr.Jekyll & mr.Hyde! Mot oss har hon varit huuur snäll och gullig som helst. Förutom att ha gett oss lägenheten har hon typ gett oss allt vi behöver till den, hon har varit å köpt saker åt oss typ 3-4 gånger på en vecka, nu senaste en bäddsoffa. Hon har lovat oss en liten tv åxå, vi hoppas vi får den på måndag.
Men mot andra kan hon tydligen vara värsta bitchen!
Våra amerikanska vänner Brittany å Robert han varit där, men snackat med den andra som jobbar där, Elisabeth som är från Norge. Hos Annie då satt en ensam stackars kina-flicka som liksom vi behövde hjälp med bostad. Kina-flickan var nybörjare i franska och kunde ingen engelska, stackarn. Brittany, som kan franska ganska bra sa att Annie hade ringt till nån bostadsförmedling och sakt: "Jag har en tjej här som behöver bostad. Hon är jättekonstig!"
Brittany hade börjat as-garva, Elisabeth som sitter å jobbar ca 5 meter ifrån hade sätt lite förskräckt ut. Dr.Jekyll & Mr.Hyde som sagt...
Det finns en affär som heter FNAC här i Aix. Dom säljer bla dataspel, böcker, filmer, cd-skivor, massa elektronikprylar osv. En jättestor affär är det. På datorerna (ca 50 modeller) som står uppställde för att man kan titta på finns det Internet!!! Gratis liksom, om man är lite diskret å iaf ser ut som man funderar på å köpa den :P Jag ska bli stammis på det stället, utan att nånsin köpa nått!
Såg mitt favoritlag, Liverpool få spö, på hemmaplan, med 0-1. Motståndarna var Marseille. ALLA i Aix hejar på Marseille. Jag har aldrig kännt mig så ensam.
Funderar på att köpa biljett till returen i Marseille, 11december. Kostar 76euro, dvs 700 spänn. Dyrt - men de är ju mitt kära liverpool det handlar om... Men vill ju ha nån å fara dit med också, ingen som är sugen på å komma ner då å hälsa på? ^^
Och på tal om sport. Det pågår ett Rugby VM just nu. I Frankrike. Och lite i England också. Rugby är huuur stort som helst här i Frankrike. Inte riktigt i klass med fotboll, men nästan! Jag är inte så väldans insatt i rugby (än), men de är roligt ändå, sport är ju sport liksom... Vad som gör det hela ännu roligare är att det går bra för Frankrike. Just nu (lördag kväll) har vi precis kommit hem efter att ha sett kvartsfinalen nere på stan. Frankrike vann över All Black från nya Zeeland (världens bästa landslag genom tiderna, och som alla trodde skulle vinna guldet).
Det var svårt att hitta nånstans där man kunde få nån bra sikt, vartenda torg va smockfullt kring storbildsskärmarna, varenda pub, bar å restaurang me tv- var de folk ända ut genom dörrarna. Och när Frankrike vann gick alla bananaz! Partytälten kastades upp i luften, folk skrek jublade och sjöng.
Fortfarande så här en halvtimma senare skriks å sjungs det än på gatorna. Nerifrån dom lite större gatorna hörs hur bilarna tutar för allt vad deras tutor är värda!
För att ni hemma i guldstaden ska förstå, så är detta ljusår större än AIKs elitserieavancemang!! Å då var det som sagt bara kvarten nu, jag kan inte tänka mej hur galet de skulle va ifall de blir guld.
Allez les Bleus!!!
För att avsluta där jag började - med maten alltså. Annika påstår att jag är lite bitter när det gäller maten, eller iaf om mornarna. Anledningen stavas: lait. Mjölk på franska asså. För fransk mjölk kan fan inte jämföras med svensk på någe vis!
Att dricka den är inte att tänka på, men de hade jag iofs inte förväntat mej heller.
För det första så går datumet på mjölken man köper nu ut nån gång efter jul. Konstigt.
För det andra så står mjölken inte i kyla i affären, inte ens bland övriga mejeriprodukter. Konstigt.
För det tredje så smakar mjöken just: konstigt.
Vi är nu inne på tredje sorten mjölk nu, och smakmässigt är vi i en nedåtgående spiral. Den vi hade först var godast, hur konstig den än smakade... Är lite rädd att jag kmr vänja mej vid den franska mjölken och inte gilla gammal hederlig svensk mellanmjölk då jag kmr hem, men de får vi väl se då!
I övrigt vad gäller mat så har vi varit ganska duktiga. Idag var det tredje dagen i rad vi lagade mat (lagad mat = mer avancerat än att värma tortelini och skala morötter, vilket för övrigt är jävligt gott, för dom har färsk tortelini till hyfsat precis i varenda affär!).
En sista sak vad gäller maten är att vi nu käkar vitlöksbaguetter varje dag. Det började med att vi gick å handlade en baguette om dagen till middagen, 80cent, lite vardagslyx sådär. Sen råkade vi köpa på oss sex st vitlökar då vi skulle laga en tomat-mozarella pastasås. (därav den jävliga disken). Så nu tillverkar vi vårat eget vitlökssmör å brer på våran färska middagsbaguette. Typ varje dag. Det är nått jag tror jag kmr sakna med det här stället, för det är ju bara sååå gott!! (vi kan fan inte ha god andedräkt för övrigt!)

Egentligen publicerad: 2007-okt-09 @ 20:44

Hello Sweden!

2007-11-11T23:05:00.000+01:00

Nu har det hänt, jag har börjat drömma på ett annat språk igen. Min hjärna har alltså kommit fram till att svenskan just nu kommer i andra hand. Tyvärr så är det inte på franska jag drömmer (tur det, för då skulle jag inte förstå nånting), utan på engelska.

Anledningen stavas: amerikanska vänner.

Visst kan jag tycka att det är okej då folk jag pratar engelska med på dagarna snackar engelska i mina drömmar, det är väl ganska naturligt. Men jag blev lite förvånad då jag vaknade och insåg att några gamla svenska vänner, som jag troligtvis aldrig hört snacka engelska, gjorde just det i mina drömmar.

Undrar däremot om jag någonsin kommer drömma på franska...

På måndag börjar skolan iaf. Jag har hamnat i Nivå 2, den näst sämsta alltså. Dom här 5 åren av franskastudier i sverige har alltså inte varit så jävla givande med andra ord... Men Annika hamnade också i den, och hon är trots allt mkt bättre än mig, så jag ska väl inte klaga.

Vad som är än mer konstigt är att vår nya amerikanska vän Brittany (flickvän till Robert Gunn, en som Annika lärt känna på Facebook), också hamnade i Nivå 2, trots TIO ÅR franska studier hemma. Hon har till och med haft fransk litteratur som huvudämne hemma på universitetet, och alltså läst riktiga böcker på franska. Jag sitter fortfarande med ordbok för att förstå ingresserna i alla gratistidningarna jag snor åt mej. Och vi ska vara på samma nivå... HA!

Hittills har vi inte gjort så mycket på dagarna. Mest vandrat omkring på stadens alla gator (utan karta tappar jag fortfarande bort mig ganska ofta), suttit lite i parker, hängt med Benoit (Annikas franska-facebook-friend-som-studerar-kost-här-i-Aix), fixat till i lägenheten osv...

Benoit är väl schysst, men jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om hans konst(-iga)vänner. Visst skulle de vara enklare att tycka om dom ifall man förstod vad dom sa, men jag tror nog att jag skulle föredra amerikanerna hur som helst...

När jag vandrade omkring ute på de kullerstensbelagda gatorna igår kände jag faktiskt att jag kommer sakna den här staden lite då vi flyttar hem. Det är verkligen en tokmysig stad. Staden i sig är många gånger bättre än Skellefteå. Men då finns det ju andra saker som saknas här iställe...

Om jag ska lista det jag saknar mest just nu så är det:

Vännerna
Den svenska maten
Fri tillgång till Internet

För övrigt: Den franska stereotyp stämmer ganska bra. Alla röker. Folk på stan vandrar hela tiden runt med en baguette under armen (oftast två stycken och ibland tre!). Många killar har en sån där klassisk scarf på sig, trots 25grader varmt och sol, jättekonstigt! Fransmännen ÄR väldigt dåliga på engelska. Men till skillnad från fördomen att de vägrar att prata engelska så är de snarare väldigt villiga att göra det, även om dom gör det väldigt dåligt som sagt... Det kan ju dock bero på att Aix-en-Provence typ är den mest internationella staden i hela Frankrike (kanske efter Paris skulle jag tro).

Nå många människor med basker har jag inte sett.

Idag (eller jag vet ju inte om jag kommer publicera det här inlägget idag men) ska vi eventuellt ner till stranden. Medelhavet alltså. Bara trettio minuter bort liksom.

Fast det finns några "men". Vi väntar fortfarande på våran soffa som ska komma idag på morgonen. Klockan är nu snart 11, hur länge är det morgon i frankrike? Har också sett på vädret att det kanske ska regna idag. Ovanför mig just nu ser jag dock bara klarblå himmel.

Vi har varit här i precis en vecka nu. Så, hur fransk har jag hunnit bli egentligen? Min franska har inte bättrats på särskilt mycket än, tyvärr. Jag har inte inhandlat några fransk-aktiga kläder än heller. Däremot har jag ett antal gånger gått hem från affären ihållandes en baguette, då har jag känt mej jävligt fransk ska ni veta! Jag har inte riktigt kommit in i det här med kindpussandet ännu, men man måste ju ta seden dit man kommer... En sak har dock hänt. Igår drack vi vin hos våra amerikanska vänner, och jag tyckte faktiskt det var ganska gott. Jag som i vanliga fall är en relativt vinhatande människa. Tror det var tredje gången på en vecka jag smakade, och dom två första var väl ingen höjdare, så det kanske bara var en lyckträff igår... Efter vinet gick vi ut å köpte oss en efterrättscrêpes, väldigt franskt också. Och väldigt gott.

Så till nästa gång, a bientôt, eller va fan man säger här nere...^^

Egenltligen publicerat: 2007-okt-03 @ 15:23

Ny Blogg, bara så där helt plötsligt!

2007-11-11T22:55:00.000+01:00

Ja, jag tog till sist beslutet att byta från blogg.se till blogger, känns lite som att gå från vänsterpariet till moderaterna, eller något sånt... Jag vet inte varför men.

Det nya med denna blogg (eller det jag ska försöka ändra på i alla fall) är att jag ska få den lite snyggare. Mer bilder och lite personligare layout. Annika har lovat att hjälpa med layoutbiten, hon är ändå överaktiv just nu så!

Innan jag börjar med att skriva om senaste nytt här i Aix så har jag tänkt kopiera över lite gamla inlägg från förra bloggen, så att dom finns kvar där i arkivet då jag vill minnas tillbaka till dessa fyra månader, får se hur många jag egentligen orkar med att kopiera över.

För övrigt, visst har bloggen fått en bra adress? Jag gillar den skarpt i alla fall!
(blandhatattackerochnakenchocker kommer givetvis dyka upp i blogspot-version lite senare då jag tagit mig tillbaka till Svea Rike...)