Efter att ha skrotat runt här på internet i ett antal år bestämde jag mig för att städa upp lite. Detta resulterade i att några gamla bloggar stängdes - bland annat den jag länkade till i mitt sista inlägg på den här bloggen.
Den här bloggen däremot, får ligga kvar som ett minne från en svunnen tid.
Dels för min egen skull. För att jag på något sätt vill bevara mina fyra månader i Frankrike och göra något fysiskt av den här bloggen. Typ en privat liten blok.
Och dels för att det faktiskt händer att folk läser den här bloggen och hör av sig med frågor om Aix-en-Provence och om hur det är att plugga utomlands. Jag svarar mer än gärna på dessa frågor - därav denna uppdatering.
Då länken jag lämnade i förra inlägget inte längre är aktuell kommer här färska kontaktuppgifter om någon skulle fundera på något:
Mejl: tobbe.soderlund@hotmail.com
Tel: 073-0610 488
Och bloggar gör jag på: http://vad-ar-grejen.blogspot.com/
Ciao!
tisdag 3 augusti 2010
söndag 3 februari 2008
Ett avslutat kapitel innebär alltid början på ett nytt...
om inte hela boken tog slut förvisso!
Men för min del fortsätter skrivandet tills vidare på adressen:
http://blandhatattackerochnakenchocker.blogspot.com
En helt annorlunda blogg med mediainriktning som förhoppningsvis ska kunna roa nån stackare i alla fall! Jag vet att adressen är krånglig, så det enda rätta är ju att lägga till den i favoriter! Som dom sa i Starsky & Hutch: DO IT!
Men för min del fortsätter skrivandet tills vidare på adressen:
http://blandhatattackerochnakenchocker.blogspot.com
En helt annorlunda blogg med mediainriktning som förhoppningsvis ska kunna roa nån stackare i alla fall! Jag vet att adressen är krånglig, så det enda rätta är ju att lägga till den i favoriter! Som dom sa i Starsky & Hutch: DO IT!
Slut!
Nu har det gått några dagar sen jag kom hem till Strandvägen igen. Men även om det bara är några dagar sen så känns det som om det passerat en evighet redan nu. Frankrike känns inte som ett kapitel jag nyss har avslutat, det känns som en bok långt tidigare i en serie. Väldigt avlägset.
Men jag ser fortfarande spåren från Aix runt omkring mig hela tiden. Min ouppackade väska här bredvid, godiset som är inhandlat på "La Cure Gourmande" som står här på skrivbordet, kläderna jag har på mig som är inköpta i Aix osv. Jag har fortfarande inte riktigt vant mig tillbaka till de svenska tangentborden och fram till igår använde jag fortfarande gästhandduken på toaletten.
En del förändringar har hunnits göras här hemma under min frånvaro. Det är nya tapeter lite varstans, nya mattor och stolsdynor samt att pappa har omvandlat mitt rum till ett mindre kontor. Jag har nämligen fyra datorer ståendes här inne numera!
Jag hade tänkt sammanfatta hela tiden i Aix i det här sista inlägget, men sedan insåg jag, varför? Kanske för att jag själv ska ha ett förberett svar på den eviga frågan "berätta, hur var det", kanske för att få mig själv att fatta att tiden är över eller kanske på grund av något helt annat. Hursomhelst så grundar sig nog de flesta anledningarna i någon form av personlig bearbetning, vilket kanske inte skulle bli alltför läsvärt.
Därför nöjer jag mig med att säga att de senaste fyra månaderna har varit en väldigt rolig och lärorik tid. Jag pratar bättre franska än när jag åkte, men inte lika bra som jag hade hoppats på och absolut inte flytande. Den kanske största grejen med resan var hur otroligt multinationell min vänskapskrets har blivit. Innan kunde jag lätt räkna mina nära vänner utanför västerbotten på mina fingrar. Nu måste jag ta till tårna bara för att rymma alla från Californien!
Om någon där ute är intresserad av att åka iväg på något liknande så har jag bara gott att säga om denna erfarenhet. Vill du ha en anledning till att ha jävligt kul en termin eller ett år men inte orkar släpa på en ryggsäck runt halva jorden - åk! Vill du bli riktigt bra på ett annat språk - åk! Vill man verkligen lära sig språket kan jag dock tipsa om att bo i en fransk familj, inte dra iväg med svenska kompisar, inte prata engelska på fritiden, inte ha ett års uppehåll med språket innan man far, med mera. Är du bara ute efter nöjet, stryk alla nämndapunkter!
Då återstår väl bara att tacka för mig och rikta ett tack till alla som läst denna blogg under de senaste fyra månaderna.
Au revoir...
Men jag ser fortfarande spåren från Aix runt omkring mig hela tiden. Min ouppackade väska här bredvid, godiset som är inhandlat på "La Cure Gourmande" som står här på skrivbordet, kläderna jag har på mig som är inköpta i Aix osv. Jag har fortfarande inte riktigt vant mig tillbaka till de svenska tangentborden och fram till igår använde jag fortfarande gästhandduken på toaletten.
En del förändringar har hunnits göras här hemma under min frånvaro. Det är nya tapeter lite varstans, nya mattor och stolsdynor samt att pappa har omvandlat mitt rum till ett mindre kontor. Jag har nämligen fyra datorer ståendes här inne numera!
Jag hade tänkt sammanfatta hela tiden i Aix i det här sista inlägget, men sedan insåg jag, varför? Kanske för att jag själv ska ha ett förberett svar på den eviga frågan "berätta, hur var det", kanske för att få mig själv att fatta att tiden är över eller kanske på grund av något helt annat. Hursomhelst så grundar sig nog de flesta anledningarna i någon form av personlig bearbetning, vilket kanske inte skulle bli alltför läsvärt.
Därför nöjer jag mig med att säga att de senaste fyra månaderna har varit en väldigt rolig och lärorik tid. Jag pratar bättre franska än när jag åkte, men inte lika bra som jag hade hoppats på och absolut inte flytande. Den kanske största grejen med resan var hur otroligt multinationell min vänskapskrets har blivit. Innan kunde jag lätt räkna mina nära vänner utanför västerbotten på mina fingrar. Nu måste jag ta till tårna bara för att rymma alla från Californien!
Om någon där ute är intresserad av att åka iväg på något liknande så har jag bara gott att säga om denna erfarenhet. Vill du ha en anledning till att ha jävligt kul en termin eller ett år men inte orkar släpa på en ryggsäck runt halva jorden - åk! Vill du bli riktigt bra på ett annat språk - åk! Vill man verkligen lära sig språket kan jag dock tipsa om att bo i en fransk familj, inte dra iväg med svenska kompisar, inte prata engelska på fritiden, inte ha ett års uppehåll med språket innan man far, med mera. Är du bara ute efter nöjet, stryk alla nämndapunkter!
Då återstår väl bara att tacka för mig och rikta ett tack till alla som läst denna blogg under de senaste fyra månaderna.
Au revoir...
torsdag 31 januari 2008
Sista dygnet i Aix
När bussen från Venedig rullade in på busststionen i Aix-en-Provence hade jag 22 timmar kvar att kalla nämda ort min hemstad. Det blev 22 timmar fylld av måsten, avsked.
Jag började med att sova två timmar, kändes som att det var behövligt efter en natt nästan utan sömn. Sedan begav jag mig till skolan för att betala elen, lämna nyckeln, kolla flygtider och lite annat viktigt i datasalen. Trodde att det skulle gå snabbt men ack vad jag bedrog mig. Var tionde meter fick jag stanna och säga några sista ord till folk kändes det som. Men jag klagar absolut inte...
Lunchen åt jag ute med drygt halva min gamla klass. Efter lunch blev det ännu fler avsked och sedan väntade den sista städningen av lägenheten samt lite sista shopping i Aix. Jag köpte bland annat en extremt turistig nyckelring till mg själv.
Till middag var jag bjuden hem till Saeko i min klass. Hon och ryskan hade tillagat en trevlig avskedsmiddag. Saekos franksa pojkvän är för övrigt den enda fransmannen som jag känner att jag skulle kunna bli bra kompis med, han kändes helt enkelt inte så fransk!
Efter middagen blev det några avsked till innan jag begav mig för att säga hejdå till den sista vännen för dagen - Ingeborg. När jag kom hem från henne hade klockan passerat midnatt. Det var mindre än fyra timmar kvar tills jag skulle bege mig till flygbussen. Att sova eller inte sova det var frågan. Jag packade väskan helt klar, städade lite till och gick sedan ut på en sista promenad i Aix, klockan två på natten. En sista inhandling gjordes på 24h boulangeriet och på vägen dit fick jag bevittna en väldigt märklig polisjakt bland annat!
Efter att ha ätit och löst en sodoku pallade dock inte min kropp mer utan sömn utan jag gled in i drömmarnas värld. En timme senare ringde klockan och min tid i Aix var slut. Men världens tyngsta ryggsäck vandrade jag sakta ner mot busstationen, lika trött som jag var då jag kom därifrån 22 timmar tidigare.
(Jag har bestämt mig för att starta upp nästa blogg på måndag, så innan dess ska denna vara avrundad och klar!)
Jag började med att sova två timmar, kändes som att det var behövligt efter en natt nästan utan sömn. Sedan begav jag mig till skolan för att betala elen, lämna nyckeln, kolla flygtider och lite annat viktigt i datasalen. Trodde att det skulle gå snabbt men ack vad jag bedrog mig. Var tionde meter fick jag stanna och säga några sista ord till folk kändes det som. Men jag klagar absolut inte...
Lunchen åt jag ute med drygt halva min gamla klass. Efter lunch blev det ännu fler avsked och sedan väntade den sista städningen av lägenheten samt lite sista shopping i Aix. Jag köpte bland annat en extremt turistig nyckelring till mg själv.
Till middag var jag bjuden hem till Saeko i min klass. Hon och ryskan hade tillagat en trevlig avskedsmiddag. Saekos franksa pojkvän är för övrigt den enda fransmannen som jag känner att jag skulle kunna bli bra kompis med, han kändes helt enkelt inte så fransk!
Efter middagen blev det några avsked till innan jag begav mig för att säga hejdå till den sista vännen för dagen - Ingeborg. När jag kom hem från henne hade klockan passerat midnatt. Det var mindre än fyra timmar kvar tills jag skulle bege mig till flygbussen. Att sova eller inte sova det var frågan. Jag packade väskan helt klar, städade lite till och gick sedan ut på en sista promenad i Aix, klockan två på natten. En sista inhandling gjordes på 24h boulangeriet och på vägen dit fick jag bevittna en väldigt märklig polisjakt bland annat!
Efter att ha ätit och löst en sodoku pallade dock inte min kropp mer utan sömn utan jag gled in i drömmarnas värld. En timme senare ringde klockan och min tid i Aix var slut. Men världens tyngsta ryggsäck vandrade jag sakta ner mot busstationen, lika trött som jag var då jag kom därifrån 22 timmar tidigare.
(Jag har bestämt mig för att starta upp nästa blogg på måndag, så innan dess ska denna vara avrundad och klar!)
Venedig
Ja, trots att jag är hemma så är bloggen inte slut riktigt än. Vi tar det väl i kronologisk ordning och plockar upp där jag slutade, dvs förra fredagen!
Efter en busstur som inleddes 22:15 (alla var där före 22 utom en kille - populärt!) från Aix, vaknade jag och min norka reskamrat Ingeborg aningen sömndruckna i Maestre, där vi sedan tog tåget över vattnet för att komma till Venedig.
Vad ska man säga om denna stad då? Ja den är ju fullständigt unik i alla fall. Jag är övertygad om att ni redan vet allt det här om kanalerna och gondolerna och sånt, så det tänker jag inte gå in på närmare. I och för sig borde jag kanske inte ta det för givet med tanke på vad vi hörde när vi virrade omkring på stadens gator. En tjej, blond amerikanska (inte alls bra förutsättningar med andra ord), stod och pratade i telefon och kom med följande konstatering:
- It's soo odd!! Venice is like just islands!
Och jag som tyckte att jag hade reserchat stan dåligt innan jag kom...
Under våra långa promenader i gondolernas stad (dom blev långa för att det är fullkomligt omöjligt att hitta rätt) så stötte vi även på en annan roligt turist. Det var en sån där storstads-asiat. Eller det är i alla fall min gissning. Att hon var asiat gick ju inte att ta miste på, men att hon kom från en storstad gissar jag på därför att hon gick omkring med en sån där skyddsmask mot luftföroreningar. Om man nu kommer från en stad där sådana masker verkligen behövs, blir man inte sugen på att ta av sig den då man är i den stad i världen där den inte finns en enda bil? Bara en liten tanke liksom.
Karneval var det ju i staden medan vi var där. Fast under våra tre dygn där han vi inte se så överdrivet mycket av den varan. Första dagen var inställd och måndagens program var lite fattig, med söndag han vi med lite parad och lite teater osv. Men folket var ju utklädda hela tiden i alla fall, och det var nog lite mer action än vanligt i staden i övrigt också.
Vad gjorde vi riktigt om dagarna då? Jag skulle kunna sammanfatta våran lilla tripp med orden: Gång och mat. Vi gick och gick och gick och åt och åt och åt! Och tog en väldans massa kort såklart! Tyvärr så kommer jag inte lägga upp några bilder på bloggen, redigeringen ligger några dagar bort, när den här bloggen ska vara färdigskriven, utan ni får helt enkelt hålla utkik på facebook istället, alternativ se dem direkt i datorn om ni kommer på besök.
Efter tre dagar i Venedig rullade bussen tillbaka hem på måndagskvällen. Eller hem och hem, då vi anlände Aix hade jag mindre än ett dygn kvar med Aix-en-Provence som hemstad! Men mer om det i nästa inlägg.
Efter en busstur som inleddes 22:15 (alla var där före 22 utom en kille - populärt!) från Aix, vaknade jag och min norka reskamrat Ingeborg aningen sömndruckna i Maestre, där vi sedan tog tåget över vattnet för att komma till Venedig.
Vad ska man säga om denna stad då? Ja den är ju fullständigt unik i alla fall. Jag är övertygad om att ni redan vet allt det här om kanalerna och gondolerna och sånt, så det tänker jag inte gå in på närmare. I och för sig borde jag kanske inte ta det för givet med tanke på vad vi hörde när vi virrade omkring på stadens gator. En tjej, blond amerikanska (inte alls bra förutsättningar med andra ord), stod och pratade i telefon och kom med följande konstatering:
- It's soo odd!! Venice is like just islands!
Och jag som tyckte att jag hade reserchat stan dåligt innan jag kom...
Under våra långa promenader i gondolernas stad (dom blev långa för att det är fullkomligt omöjligt att hitta rätt) så stötte vi även på en annan roligt turist. Det var en sån där storstads-asiat. Eller det är i alla fall min gissning. Att hon var asiat gick ju inte att ta miste på, men att hon kom från en storstad gissar jag på därför att hon gick omkring med en sån där skyddsmask mot luftföroreningar. Om man nu kommer från en stad där sådana masker verkligen behövs, blir man inte sugen på att ta av sig den då man är i den stad i världen där den inte finns en enda bil? Bara en liten tanke liksom.
Karneval var det ju i staden medan vi var där. Fast under våra tre dygn där han vi inte se så överdrivet mycket av den varan. Första dagen var inställd och måndagens program var lite fattig, med söndag han vi med lite parad och lite teater osv. Men folket var ju utklädda hela tiden i alla fall, och det var nog lite mer action än vanligt i staden i övrigt också.
Vad gjorde vi riktigt om dagarna då? Jag skulle kunna sammanfatta våran lilla tripp med orden: Gång och mat. Vi gick och gick och gick och åt och åt och åt! Och tog en väldans massa kort såklart! Tyvärr så kommer jag inte lägga upp några bilder på bloggen, redigeringen ligger några dagar bort, när den här bloggen ska vara färdigskriven, utan ni får helt enkelt hålla utkik på facebook istället, alternativ se dem direkt i datorn om ni kommer på besök.
Efter tre dagar i Venedig rullade bussen tillbaka hem på måndagskvällen. Eller hem och hem, då vi anlände Aix hade jag mindre än ett dygn kvar med Aix-en-Provence som hemstad! Men mer om det i nästa inlägg.
tisdag 29 januari 2008
Fullt upp!
Är tillbaka i Aix efter min Venedig-weekend. Har knappt sovit nagonting senaste dygnet och har väl egentligen inte planerat att göra det förrän jag sitter pa flyget. Far väl se hur det gar. Om 17 timmar avgar flygbussen som pabörjar min resa hem. Om jag ska ha nagon som helst chans att hinna med allt jag bör hinna med idag kan jag tyvärr inte sitta här och knacka pa tangenterne mycket längre, utan jag far aterkomma med lite sista rapporter och summeringar ifran hemmets lugna vra pa strandvägen 48!
Ciao!
Ciao!
fredag 25 januari 2008
Venezia!
Om en timme bär det iväg till Venedig! Världens bästa norska, Ingeborg, följer ocksa med! Kjempeskoj :)
Klockan tio avgar bussen och förhoppningsvis vaknar vi upp i Italien imorgon, utvilade efter en lang natts sömn pa bussen. I Venedig, eller Venezia som Ingeborg säger, sa vankas det Karneval i helgen. Kommer bli huuur bra som helst tror jag.
Vi kommer tillbaka till Aix tisdag morgon och sedan lämnar jag lägenheten strax efter kl4 natten mellan tisdag och onsdag! Tiden jag har kvar här i Aix är alltsa mindre än ett dygn nu. Ojoj.
5 dagar kvar...
Klockan tio avgar bussen och förhoppningsvis vaknar vi upp i Italien imorgon, utvilade efter en lang natts sömn pa bussen. I Venedig, eller Venezia som Ingeborg säger, sa vankas det Karneval i helgen. Kommer bli huuur bra som helst tror jag.
Vi kommer tillbaka till Aix tisdag morgon och sedan lämnar jag lägenheten strax efter kl4 natten mellan tisdag och onsdag! Tiden jag har kvar här i Aix är alltsa mindre än ett dygn nu. Ojoj.
5 dagar kvar...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
