Sista dygnet i Aix

När bussen från Venedig rullade in på busststionen i Aix-en-Provence hade jag 22 timmar kvar att kalla nämda ort min hemstad. Det blev 22 timmar fylld av måsten, avsked.

Jag började med att sova två timmar, kändes som att det var behövligt efter en natt nästan utan sömn. Sedan begav jag mig till skolan för att betala elen, lämna nyckeln, kolla flygtider och lite annat viktigt i datasalen. Trodde att det skulle gå snabbt men ack vad jag bedrog mig. Var tionde meter fick jag stanna och säga några sista ord till folk kändes det som. Men jag klagar absolut inte...

Lunchen åt jag ute med drygt halva min gamla klass. Efter lunch blev det ännu fler avsked och sedan väntade den sista städningen av lägenheten samt lite sista shopping i Aix. Jag köpte bland annat en extremt turistig nyckelring till mg själv.

Till middag var jag bjuden hem till Saeko i min klass. Hon och ryskan hade tillagat en trevlig avskedsmiddag. Saekos franksa pojkvän är för övrigt den enda fransmannen som jag känner att jag skulle kunna bli bra kompis med, han kändes helt enkelt inte så fransk!

Efter middagen blev det några avsked till innan jag begav mig för att säga hejdå till den sista vännen för dagen - Ingeborg. När jag kom hem från henne hade klockan passerat midnatt. Det var mindre än fyra timmar kvar tills jag skulle bege mig till flygbussen. Att sova eller inte sova det var frågan. Jag packade väskan helt klar, städade lite till och gick sedan ut på en sista promenad i Aix, klockan två på natten. En sista inhandling gjordes på 24h boulangeriet och på vägen dit fick jag bevittna en väldigt märklig polisjakt bland annat!

Efter att ha ätit och löst en sodoku pallade dock inte min kropp mer utan sömn utan jag gled in i drömmarnas värld. En timme senare ringde klockan och min tid i Aix var slut. Men världens tyngsta ryggsäck vandrade jag sakta ner mot busstationen, lika trött som jag var då jag kom därifrån 22 timmar tidigare.



(Jag har bestämt mig för att starta upp nästa blogg på måndag, så innan dess ska denna vara avrundad och klar!)

Venedig

Ja, trots att jag är hemma så är bloggen inte slut riktigt än. Vi tar det väl i kronologisk ordning och plockar upp där jag slutade, dvs förra fredagen!

Efter en busstur som inleddes 22:15 (alla var där före 22 utom en kille - populärt!) från Aix, vaknade jag och min norka reskamrat Ingeborg aningen sömndruckna i Maestre, där vi sedan tog tåget över vattnet för att komma till Venedig.

Vad ska man säga om denna stad då? Ja den är ju fullständigt unik i alla fall. Jag är övertygad om att ni redan vet allt det här om kanalerna och gondolerna och sånt, så det tänker jag inte gå in på närmare. I och för sig borde jag kanske inte ta det för givet med tanke på vad vi hörde när vi virrade omkring på stadens gator. En tjej, blond amerikanska (inte alls bra förutsättningar med andra ord), stod och pratade i telefon och kom med följande konstatering:
- It's soo odd!! Venice is like just islands!
Och jag som tyckte att jag hade reserchat stan dåligt innan jag kom...

Under våra långa promenader i gondolernas stad (dom blev långa för att det är fullkomligt omöjligt att hitta rätt) så stötte vi även på en annan roligt turist. Det var en sån där storstads-asiat. Eller det är i alla fall min gissning. Att hon var asiat gick ju inte att ta miste på, men att hon kom från en storstad gissar jag på därför att hon gick omkring med en sån där skyddsmask mot luftföroreningar. Om man nu kommer från en stad där sådana masker verkligen behövs, blir man inte sugen på att ta av sig den då man är i den stad i världen där den inte finns en enda bil? Bara en liten tanke liksom.

Karneval var det ju i staden medan vi var där. Fast under våra tre dygn där han vi inte se så överdrivet mycket av den varan. Första dagen var inställd och måndagens program var lite fattig, med söndag han vi med lite parad och lite teater osv. Men folket var ju utklädda hela tiden i alla fall, och det var nog lite mer action än vanligt i staden i övrigt också.

Vad gjorde vi riktigt om dagarna då? Jag skulle kunna sammanfatta våran lilla tripp med orden: Gång och mat. Vi gick och gick och gick och åt och åt och åt! Och tog en väldans massa kort såklart! Tyvärr så kommer jag inte lägga upp några bilder på bloggen, redigeringen ligger några dagar bort, när den här bloggen ska vara färdigskriven, utan ni får helt enkelt hålla utkik på facebook istället, alternativ se dem direkt i datorn om ni kommer på besök.

Efter tre dagar i Venedig rullade bussen tillbaka hem på måndagskvällen. Eller hem och hem, då vi anlände Aix hade jag mindre än ett dygn kvar med Aix-en-Provence som hemstad! Men mer om det i nästa inlägg.

Fullt upp!

Är tillbaka i Aix efter min Venedig-weekend. Har knappt sovit nagonting senaste dygnet och har väl egentligen inte planerat att göra det förrän jag sitter pa flyget. Far väl se hur det gar. Om 17 timmar avgar flygbussen som pabörjar min resa hem. Om jag ska ha nagon som helst chans att hinna med allt jag bör hinna med idag kan jag tyvärr inte sitta här och knacka pa tangenterne mycket längre, utan jag far aterkomma med lite sista rapporter och summeringar ifran hemmets lugna vra pa strandvägen 48!

Ciao!

Venezia!

Om en timme bär det iväg till Venedig! Världens bästa norska, Ingeborg, följer ocksa med! Kjempeskoj :)

Klockan tio avgar bussen och förhoppningsvis vaknar vi upp i Italien imorgon, utvilade efter en lang natts sömn pa bussen. I Venedig, eller Venezia som Ingeborg säger, sa vankas det Karneval i helgen. Kommer bli huuur bra som helst tror jag.

Vi kommer tillbaka till Aix tisdag morgon och sedan lämnar jag lägenheten strax efter kl4 natten mellan tisdag och onsdag! Tiden jag har kvar här i Aix är alltsa mindre än ett dygn nu. Ojoj.




5 dagar kvar...

Slut!

Idag gick jag mina sista 2 timmar i fransk skola. Men sa mycket till skola blev det ju inte. Vi fick igen slutprovet och sedan hade mina klasskamrater ställt till med avskedsfest. Läraren Tissot stod som vanligt för vinet när vi har fest med klassen. Vietnamesprästen Antoine serverade vinet samtidigt som han lite ironiskt sa "sang du christ", kristi blod, med sitt karaktäristiska flin, även det är numera tradition i klass 2D.

Efter att ha gjort slut pa ett bord full med godsaker i klassrummet gick vi av nagon anledning och satte oss pa ett café och tryckte i oss ännu mer.

Sista veckan med klassen har verkligen varit jätterolig. Även om jag känner att 2D kanske var lite för lag niva för min del sa angrar jag inte att jag inte bytte. Bättre kladd hade jag nog inte kunnat fa. :)

Favorit i repris

Minns ni, SM3, minns ni vad som hände där i slutet pa varan tid tillsammans. Varen 2007. Det var som att vi helt plötsligt blev en enda stor familj. Vi började ha fester tillsammans, umgicks lite oftare och hade det där som man brukar kalla sammanhallning.

Just det fenomenet upplever jag för tillfället här i Aix.

Fast inte exakt det fenomenet. Det är ju nämligen bara jag som ska lämna klassen när denna vecka är över. Sa oftare och oftare blir det fika pa caféer och uteluncher med kompisarna, fester, eller bara att man sitter hemma hos varandra och spenderar den där dyrbara tiden som börja sina. Senaste veckan har jag fatt en handfull erbjudanden om bäddsoffor att sova pa ifall jag kommer tillbaka och hälsar pa i var. Man kanske ska ta en vecka när medelhavsvärmen börjar göra sig pamind här nere...




8 dagar kvar...

Sista helgen i Aix?

Ja, då var kanske sista helgen här i Aix-en-Provence över och förbi, näst helg bär det nämligen troligtvis iväg av en snabbis till Venedig. Får se om det blir alena eller ej, resesällskapet har börjat tveka. Karneval är det där i helgen iaf, hoppas det är lika roligt som det låter!

Hursomhelst så har det varit en rolig sistahelg. Gårdagen bestod av hippiefest. Annika har redan lagt upp en massa av mina bilder, så jag orkar inte upprepa den bedriften, länk till hennes finns ju här till höger...

En vecka kvar i skolan. Det känns verkligen att det är nära nu, jag har typ börjat flyttstäda redan!!
Vi får se hur mycket rapporter det blir från sista veckan, datasalen är stängd så det finns risk för stiltje på bloggen, menmen, på något sätt ska jag väl peta upp ett par inlägg till!




10 dagar kvar...

Firandet som nästan kom av sig...

Nâr jag skulle ga och boka biljetter till bion igar var det redan fullt till Burton-filmen. Och eftersom det var förpremiär sa gar den inte igen förrän om en vecka.

Istället sag vi Gone Baby Gone, odubbad tack och lov! Den var riktigt bra, skulle kunna skriva en massa om den, men jag orkar inte, jag nöjer mig med "den var riktigt bra".

Ikäll blir det partaj i alla fall. Nu däremot ska jag snart bege mig till den näst sista fredagslektionen!



12 dagar kvar...
_______________________________
För övrigt, vad fan händer med AIK?

Helvetesveckan är över!

Nu var det klart, nästa vecka har jag en inlämning, men i övrigt är allt det jobbiga avklarat. Sista provet som jag precis har skrivit tog endast 2och en halv timma. Ball.

Det här ska iaf firas med bio ikväll (nya Tim Burton-filmen) och imorgon vankas det chokladbollar och fest! Helgen blir eventuellt sista festen här i Aix, för nästa helg funderar jag pa att ta en weekend i Venedig innan jag drar mig norrut. Inte helt spikat än, men det känns som en bra idè.

Snart är jag hemma igen!



13 dagar kvar...

Rättning!

Jag trodde att jag hade tre prov i veckan. TRE PROV? Haha, vad fel man kan ha. Rätt svar lyder som följer:
vi har tre prov - imorgon (och da är inte fonetikprovet inräknat...).
Näe, sex prov blev det helt plötsligt i veckan tydligen!

Jättekul.



Fortfarande 16 dagar kvar...

Helvetesveckan har börjat!

Jag kan ju numera inte uppdatera bloggen pa helgerna som ni vet, men i helgen sa hade jag faktiskt inte haft sa mycket att skriva om ända...
Okej, i fredags kom Jenae hem till oss och bjöd pa den klassiska amerikanska studenträtten - Kraft's Macaroni & Cheese. Efter det spelade vi tre samt Robert lite sällskapsspel, men i övrigt har det inte gjorts sa mycket i helgen.
Nu är det däremot dags för helvetesveckan här pa skolan, den där veckan som kommer i slutet pa varje termin da alla prov och inlämmningsuppgifter klumpar ihop sig. Jag har gjort alla mina 4 läxor till idag (och där har vi anledningen till de uteblivna helgsaktiviteterna...), nu har jag prov 3 dagar i rad samt lite till läxa som ännu inte är pabörjad.
Men nästa helg kommer bli desto roligare!




16 dagar kvar...

Dubbat (och jag menar inte vinterdäcken...)

Igarkväll hade vi en lite försenad födelsedagsmiddag för Ingeborg. Pa menyn stod tacos, oootroligt gott var det! Efterat var det bio-time.
Jag har alltid varit emot dubbade filmer. Redan som barn klagade jag när barnprogrammen var dubbade. Men när man är här i Frankrike far man väl töja pa sina principer ibland om man vill se bra filmer.
Détention Sècrete eller naganting dylikt hette filmen, har ingen aning om vad orginaltiteln är (Jake Gyllenhaal, Reese Witherspoon och Merryl Streep var i alla fall nagra av skadespelarna). Men trots att den var pa fel sprak sa var det faktiskt en riktigt bra rulle! Mest imponerad var jag dock över hur lite det var som jag inte förstod! (varför ska jag krangla till det med dubbla negationer?) Det var typ en enda gang som jag störde mig pa mina bristande sprakkunskaper...


Nu är en av de tre veckorna avklarade, härnäst väntar helvetesveckan med slutprov i sprak, fonetik och historia samt inlämmning av tre artiklar i Presse och lite övrig läxa i sprak och skrivlektionerna. Puh!


Igar bokade jag sista etappen pa min hemresa. 18:30 den 30 januari är jag ater pa västerbottnisk mark, det ska bli ganska skönt faktiskt. Men om marken inte är vit därhemma kommer jag bli besviken...

Flanska äl jätteloligt!

Har just avbetat min tredje sista monstertisdag (jag ser ljuset, Jonatan), och idag var det verkligen extra mycket monster över den!

Fonetiklektionen började dock lite lustigt i alla fall. Vi skulle lyssna pa ord/fraser/meningar och kunna höra skillnad pa ord med bokstaven "L" och "R", ni vet det där som japanerna absolut inte klarar av.
Resten av lektionen bestod av att öva pa de franska R:en, ni vet säkert att man gör ett harklande ljud, som da man ska spotta, när man säjer "R" pa franska. Visst, det är ju faktiskt nagot som jag behöver öva pa, men att sitta i dryga 90 minuter och frammana dessa gutturala läten känns aningen överdrivet. Efter lektionen kändes halsen som om jag hade käkat sandpapper till frukost!

Skrivlektionen vill jag inte ens prata om, sa därför gör jag inte det...

Lägg därtill mer läxa och prov än nagonsin förr och plötsligt känns det ganska bra att det bara är 23 dagar kvar!
(men sa här känner jag mig alltid efter tisdagarna...)

Daliga nyheter!

I lördags skedde en liten olycka i lägenheten. Annika tappade sin dator i golvet, den blev arg och vägrar nu fungera. Tragiskt nog far jag nog lov att säga att detta förändrar varan tillvaro drastiskt. Den kära apparaten har ju fungerat som TV, radio, tidning, kontakt med omvärlden, tidsfördriv, blogg och photoverktyg, ja allt möjligt helt enkelt. Och nu är den borta.

Kort sagt kommer detta innebära att jag kommer häcka i skolans datasal mycket mer än tidigare. Bloggen kommer endast kunna uppdateras härifran, vilket betyder att det kommer bli svart med bilder i bloggen. Ä och Ö prickarna kan jag fixa, men ringarna ovanför var kära bokstav; ja, ni fattar vilken jag menar, den far vi klara oss utan nu de sista tre veckorna.

Imorse före lektionerna drog igang lyckade jag boka en resa hem i alla fall. Sa nu är det fixat (iofs ska jag nog inte känna mig alltför säker, det blev Ryanair och jag litar inte sa mycket pa dom men...). Den 30 januari bär det av hem om allt gar enligt planerna. 24 dagar kvar alltsa. Typ ingenting!

Förtydligande!!!

Under sejouren i kära gamla Svedala har jag kommit till insikt med att svenskar (det vill säga ni, kära bloggläsare) inte kan uttala franska saker. Förvisso föga överraskande, men jag hade ändå inbillat mig att en så enkel sak som min bloggadress inte kunde missuppfattas.

Fel, fel, fel, fel, fel!

Jag vet ärligt talat om någon av er har uppfattat min adress rätt, därför tar vi det från början:

Staden vi bor i här i la France heter Aix-en-Provence, vilket uttalas [äx-an-provans]. Staden kallas dock vanligtvis bara för Aix alltså [äx] eller precis som bokstaven X om man vill.

Nu kanske några fler av er förstår det roliga med adressen aix-aix-aix…

Nous sômmes revenu!

Tillbaka på fransk mark, som konstigt nog kändes väldigt mycket som hemma.

Medan vi vandrade vägen från busstationen till lägenheten la vi direkt märke till en sak. Fransmännen stod ute och rökte!!! Sedan 1 januari detta år är även fransmännen tvingade att lämna gemenskapen inne på barer och klubbar för att suga på sina cancerpinnar. Eller, jag reviderar det där med att lämna gemenskapen. Haket vi passerade var nämligen helt tomt på insidan, Alla stod nämligen utanför och rökte!

Annika konstaterade: ”Jaaa, nu kan man äntligen gå ut här utan att alla ens fina kläder börjar lukta skit! ”

Skit var ordet, hennes nästa mening avbröts av det välbekanta ordet: ”HUNDBAJS!”

Ja, nog var vi tillbaka i Frankrike allt.

Efter att ha räddat våra skosulor samt rullande väskor från att se ut som treåring som ätit chokladglass spatserade vi vidare mot våran lägenhet som inte bjöd på några större överraskningar. (Ett litet djur i Annikas gamla tandborste var ju inte mer än väntat liksom…)

Så nu sitter jag här igen, vid Annikas tröga (men ack så användbara) laptop, brevid vårat kalla fönster på första våningen längs gatan som kallas Rue Bedariddes i Aix-en-provence. För min del blev det ungefär 15 timmar på resande fot idag. Sånt piggar upp. (???!?!?!?!)

Dagens största överraskning kom redan innan vi lämnat landet. Vandrades genom avgångshallen på terminal 5, Arlanda, hör jag plötsligt ett ”hej”. Mina tankar var så långt borta från verkligheten just då att jag är imponerad att min hjärna ens uppfattade hejet, än mer imponerad över att jag insåg att det var riktat till mig.

Bredvid mig stod nämligen Zacharias Pante och en annan för mig okänd filur. Jag förklarade att jag numera bor i Frankrike och Pante meddelade att de skulle till Thailand. Vi slog oss ner och samtalade ett slag innan jag och Annika skulle borda planet. De hade kommit tidigt till Arlanda och hade fortfarande några timmars väntan kvar. Den okända filuren förklarade att han kände sig som Tom Hanks i The Terminal, ni vet han som bor på flygplatsen jättelänge. Pante klagade på att mackorna kostade typ 170 spänn. Förberedd friluftslivare som han är hade han givetvis en bullpåse redo i väskan, så vi tog en liten fikastund. Innan vi blev tvungna att kila iväg till planet fick vi med oss en stor påse polkagrisar av nämnde friluftslivare. Förstod inte varför men gott var det, tackar!

Två timmar senare var vi i Amsterdam. Nu var det våran tur att känna oss som Tom Hanks, sex timmars väntetid hade vi nämligen framför oss… Tiden på Chiphol gick dock överraskande fort. Flygplatsen är ju aningen större än den hemma på Falmark om man säger så, så det fanns en del att göra.

I övrigt finns det väl inte så mycket mer av värde (som om det andra har varit det) att säga om dagen. Så jag avrundar väl det här inlägget inlägget. Här. (Det var slutet alltså.)