2007

Nu är det inte många timmar kvar av året vi kallat för tvåtusensju (eller tjugohundrasju för dom som vill vara på det viset…).
Jag kan faktiskt utan tvekan säga att -07 varit det roligaste och mest händelserika året hittills för min del! För att sammanfatta det lite kort har jag lånat den här lilla listan från sus blogg:

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Flyttade utomlands – utan mamma och pappa alltså.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Näe, ingen av mina närmsta vänner i alla fall.

Vilka länder besökte du?
Hm, det blev väl ”bara” Frankrike och Spanien vad jag kan minnas.

Vilket datum från år 2007 kommer du alltid att minnas?
Studenten, 8 juni. Hela den veckan var oslagbar.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Inga allvarliga skador, bara lite små blessyrer från skidåkningen. Och inga allvarligare sjukdomar heller för den delen, lite långdragna förskylningar under sommarn osv…

Vad spenderade du mest pengar på?
Den här sejouren i Frankrike

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2007?
Magnus Uggla - Kung i Baren, fast med texten anpassad till SM3 istället.
Samt
Mika – Grace Kelly. Varje fest, still going strong!

Vad önskar du att du gjort mer?
Hunnit med vissa vänner lite mer före jag drog söderöver.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Kan faktiskt inte komma på något så här på rak arm.

Hur tillbringade du julen?
Hos mormor och morfar i Nykvarn.

Blev du kär i år?
Näe, inte så värst.

Något du önskade dig och fick?
Jao, de flesta småsakerna jag hade petat ner på önskelistan låg under granen.

Vad gjorde du på din födelsedag 2007?
Hade faktiskt matte-prov. Ball.

Vem saknade du?
Alla kompisar – hela hösten.

De bästa nya människorna du träffade?
Frankrikefriendsen - ingen nämnd, ingen glömd.




GOTT NYTT ÅR!

God Jul!

Sitter här i hörnet av mormor och morfars vardagsrum och lånar en internetsignal från någon av grannarna. Det mesta är sig likt hur vi har det i Frankrike med andra ord.

Eller. Det var ju inte riktigt sant. Att sitta i ett hörn och kapa bredband är väl kanske det enda som är sig likt från levernet där nere i söder...

Det är kallt här, det första jag inhandlade var ett par vantar.
Här kan jag dusch utan att behöva fokusera på att bli ren innan varmvattnet tar slut.
Här går jag omkring och är konstant mätt.
Här går fönstren att stänga ordentligt och toadörrar att låsa.
Man bränner inte av sig ögonbrynen om man slår på fler spisplatta heller.
Jag förstår vad folk på gatan pratar om (kändes jättekonstigt till en början).

Ja, jag kan fortsätta i en evighet känns det som, men att sitt ensam i ett hörn med en laptop är ju ingen julsyssla direkt. Så istället önskar jag alla en riktigt God Jul!

Och till er i norr så syns vi om ungefär en månad!

Nu bär det av!

Det blev ingen fest igår. Det blev en lugn kväll hemma med en Ingeborg och en flaska vin istället. Och det är ju absolut inte fy skam.

Snart vankas det lunch på granncaféet för att säga lite god jul å gott nytt år till folk och sedan bär det av hemmåt. Eller ja, till Sverige för min del i alla fall.

Det ska bli riktigt trevligt att komma tillbaka till det kyliga vintervädret, förhoppningsvis med lite vita flingor, trots att jag kommer frysa ihjäl som en apa på Antarktis.
En annan sak som jag verkligen längtar efter på riktigt är julmaten. Tror aldrig jag har längtat efter ett julbord så mycket som jag gör nu! Vid det här laget brukar man ju ha hunnit beta av ett antal julbord redan, eller åtminstone fått lite såsig risgrynsgröt på skolan. Men sådant har vi varit isolerade från här borta. Lite glögg, lite pepparkakor och lite juleskum (tack Sofia och Carina) är den lilla försmak på julen vi hunnit med.

Väskorna är i alla fall packade nu. Hoppas det inte blir alltför mycket övervikt, den här gången kommer vi nog inte undan lika lätt som på hitvägen. Då sa dom att vi skulle få betala övervikten på hemresan.
- Absolut, sa vi.
Vi hade ju nämligen en enkelbiljett...

Sista rycket!

En enda lektion kvar av det här året nu! Historia mellan 17-19 imorgon. Eftersom det är en valbar kurs sa jag gott nytt år till några av mina klasskamprater idag. Då känder jag att det verkligen är nära nu, nära innan jag åter igen står på svensk mark (och fryser om fötterna).

Ska man vara exakt är det två dygn kvar innan jag vandrar ut från planet på Arlanda, om det inte är försenat vill säga. Jag hade framför mig en kväll med Arlanda Express samt pendeltåg, men då ringde mamma igår och meddelade att det kommer finnas en morbror på plats för att plocka upp mig. Sedan dess har jag haft ett leende på läpparna och allt har gått som på räls. Mördartisdagen med hemsk-lärararen gick smärtfritt. Efter att ha gett oss fyra överraskningsprov på raken struntade hon i läxförhöret vi skulle ha idag. Som pricken över i:et var sista lektionen idag inställd!

Nu ska jag ta å packa faktiskt! Ovanligt tidigt för att var jag, men det imorgon har jag helt enkelt inte tid! Innan lektionen ska det handlas julklappar och efter är en sista fest med svenskarna. Och därmed ska vi inte kliva upp mycket tidigare än vad vi behöver för att hinna med planet på torsdag...


(i skrivandets stund spelas "Livet är en fest" på I-tunes, kan inte annat än hålla med)

Julparty med klassen!

Efter en väldigt onyttig helg med fest, restaurangbesök, ost- och vinkväll med mera, fortsatte måndagen i samma stil. På skolan hade vi nämligen julfest och alla skulle ta med någonting ätbart från sitt eget land. Ett internationellt julbord typ. Mitt för året första och helt klart märkligast julbord. Tack vare mina gäster så slapp jag dock tillaga något. De tog nämligen med sig en burk med pepparkakor som jag hade med mig. Lite slappt från min sida kanske, men jag hade ändå inte hunnit göra någonting den här helgen!

Jag ska försöka sammanfatta lite av det vi åt: Holländsk soppa, kex med röd kaviar, sushi-liknande saker utan rå fisk som jag inte kommer ihåg namnet på, nudelwok, fyllda ägghalvor, vårrullar, brasiliansk pudding, franska chokladbakelser, chokladkringlor, pumpa-grapefrukt sallad och en del annat. Mätt blev man!



1. Fler än jag ville dokumentera spektaklet. 2. Glad Jenae. För andra lektionen i följd (fredag-måndag) bjöd lärare Tissot på vin. Så går det till här i Frankrike!

Det var faktiskt lite för mycket mat för våran klass att trycka i oss, därför bjöd vi in lärare Tissots andra klass, grupp 2D, dvs Annikas klass.


Manuela och dom andra i 2D gjorde rent hus!

När vi hade gäster i klassrummet passade vi på att ta ett gruppfoto av hela klassen. Givetvis stod Annika bakom min kamera. Så här är vi, klass 2A:

Övre raden: Saeko, Tobias, Elena, Mme Cecile Thirion, Mr Pierre Tissot, Philip, Jenae & Angela
Nedre Raden: Avril, Kim-mon, Tituyet, Antoine & Paxely
Sittandes: Kristin & Anabelle
Efternamnen kändes överkurs och jag reserverar mig för stavfel i förnamnen!

Nu jävlar ska här skrivas!

Inte ett inlägg på hela helgen insåg jag just. Anledningen är den att jag inte har haft en ledig stund att blogga sedan Sofia och Carina kom. Och därmed så finns det givetvis en hel del att skriva om!

Kusinerna Viklund på besök!

Vi tar det väl från början. Fredag, cirka en timme efter att jag slutat skolan, befann jag mig på busstationen för att möta tjejerna. Det första Sofia säger när hon kliver ur bussen är: ”Gud va långt hår du har!” Ett dygn senare så hade vi dock tagit itu med den saken…

Efter att ha lämnat alla saker i våran lilla lägenhet lunchade vi och tog en sväng på stan. Shoppingen påbörjades direkt, med mig som tolk. Vanligtvis är det svenska och engelska som gäller för min del på helgerna, men nu blev det plötsligt en hel del franska.

På kvällen skulle det bli svenskfest i våran lägenhet. Vi som trodde att vi hade nått toppen i antal besökare för två helger sedan då vi hade tomteglöggskalas i lägenheten blev snart överbevisade. Tror det var cirka 20 personer på plats. Och mitt i folkvimlet satt två tjejer i soffan, trötta efter resan, och såg smått chockade ut. Efter att allt folk lyckats lämna bygget dröjde det inte länge förrän soffan var omvandlad till en säng med tidigare nämda tjejer sovandes i.

Trångt men trevligt var det!

Lördagen påbörjades mycket tidigare än vad den vanligen gör här i Aix. Jag minns inte vad klockan var, men jag vaknade i alla fall alldeles för tidigt av Sofias välbekanta stämma:

”Tobias!!! Är du vaken?”, undrad hon vänligt.

”Aoouuuehuaheuh”, svarade jag artigt.

Det dröjde inte länge förrän vi återigen var ute i affärerna och spenderade pengar. Jag lyckades i alla fall (när vi inte var inne i affärer med tjejkläder) komma igång med julklappsinhandlandet. Har inte så värst många kvar, men å andra sidan så får halva släkten inte sina klappar förrän i februari då jag kommer tillbaka hem på riktigt.

Sedan var det ju det här med håret också. Vi fick för oss att alla tre skulle göra sig julfina genom att besöka en fransk frisörsalong. Att prata hår är ju inte riktigt min grej på svenska, så att förklara hur man vill ha frisyrer på franska var ju en utmaning. Vi gick ut med blandade omdömen av de franska frisörerna. Carina var väldigt nöjd. Tobias var som vanligt tveksam efter en klippning, men eftersom det kostade hälften så mycket som hemma var han också nöjd. Sofia däremot, var inte nöjd. Hon hade råkat tacka ja till någonting sånt där hårgrejs som inte jag förstår mig på, så hennes klippning blev mycket dyrare, samt att det inte alls blev som hon hade tänkt sig. Väl hemma stod hon framför spegeln och friserade till sig med en papperssax. Mycket underhållande.

Här började väl egentligen Sofias dåliga dag. Det dåliga under fortsättningen bestod till största delen av att hon inte lyckades hitta lika mycket saker som Carina att slösa pengar på.

På kvällen blev det restaurang. En fullträff för min del i alla fall. Obeskrivligt gott. Flickorna var också nöjda.

Lördagskväll/natten blev väldigt sen. Vi hade även denna kväll besök av svenskar, dock inte lika många som kvällen innan (tack och lov). Taktiken var att vi skulle sova väldigt lite för att kunna lägga oss tidigt på söndagen. Cirka fem timmars sömn tror jag det blev. Gäsp.

Söndagar i Aix är vanligtvis heeelt döda. Men just den här helgen hade alla affärer öppet extra för att klara julruschen. Detta innebar en tredje dag fylld av shopping. Som tur var fick Sofia en bra dag nu istället.

Framåt åtta stapplade vi tillbaka in i lägenheten, helt utmattade. Vi avslutade helgen med en ost- och vinkväll framför Edward Scissorhands. Mycket ost, lite vin (ingen av vinerna var någon höjdare tyvärr). När det var dags för frukost var jag fortfarande mätt!

Under våran ost- och vinkväll. Det gamla goda hårsvallet var ett minne blott.

04:00 ringde min väckare idag. Men jag var nog egentligen redan vaken. Anledningen till detta tidiga uppvaknande var att jag skulle säga hejdå till gästerna. När detta var avklarade kunde jag återgå till några timmars sovande innan jag var tvungen att vakna för att göra klart läxan jag inte hunnit med över helgen. Med fem minuters marginal hann jag klart.

På skolan väntade dock inga allvarligheter. Utan julfest närmare bestämt. Mer om det i nästa inlägg!

Trots den minimala mängden sömn så var det en väldigt rolig helg. Är väldigt glad att någon orkade ta sig ner hit för att hälsa på lilla jag. Det var kanske inte så oväntat att det skulle bli just Sofia. Hon har nu varit och hälsat på mig i alla olika länder jag har bott i!

Men om någon mer är sugen på en weekend i Aix-en-Provence så är jag ju kvar här tre veckor till efter jul. Galet kort tid känns det som!

Besök!

Ja, nu är sista provet före jul bortgjort och igår tog jag även tag i mina sista läxor som jag har över helgen. Så nu känns det verkligen som att jullovet är nära.

Om allting har gått rätt till tror jag att Sofia och Carina har lämnat svensk mark med siktet inställt mot Frankrike. Innan de kommer ska jag hinna med veckan sista lektion samt lite sistaminuten-städning!

Luciafest ikväll med svenskarna (och norskan (och amerikanen)) om jag har förstått det hela rätt. Missar en klasskompis födelsedagsfest, men vi ska fira henne lite på skolan idag i alla fall. Jag är jättepeppad inför den här helgen måste jag säga.

Och om en vecka har jag för första gången på väldigt länge vaknat upp i Sverige!

TV4-tittar söker liv?

Känns inte som jag missar så mycket där hemma! Särskilt inte så alla mina vänner säger hejdå samtidigt och rusar från datorn - för att se Bonde söker fru.

Det skulle tydligen väljas någonting idag. Mm, känns väldigt viktigt. Visst hade jag kanske gjort detsamma ifall jag hade varit hemma (inte för att jag någonsin riktigt följt just Bonde söker fru), men utifrån sett känns det som ett lite smått märkligt beteende.

Kan egentligen inte förstå hur lite jag saknar TV:n. Jag som var en tv-junkie utan dess like hemma har i princip inte sett en minut television sen i september (och de få sekunderna jag har sett har varit på franska och jag har därmed inte förstått ett skvatt)!

Men men, jag vet att även jag, likt Lindsey Lohan efter ett besök på avvänjningskliniken, kommer börja om att bänka mig framför TV:n för att stilla mitt behov varenda kväll så fort jag kommer hem. Tv4, kanal 5, trean eller sexan, alltid finns det något att se liksom!

Jag säger alltid att jag gillar att gå i skola...

Hur kommer det sig då att varje gång jag ger mig på att plugga så lyckas Annika knäppa sånna här bilder på mig?



Har i alla fall ett gigantiskt prov imorgon som jag inte har pluggat beundransvärt mycket till. Idag när jag skulle plugga så beslutade jag mig för att städa istället, det behövdes ju också göras. Om jag inte har nämnt det tidigare så får vi nämligen besök på fredag. Sofia och Carina dyker nämligen upp i Aix över helgen, det ska bli jättetrevligt! Mycket trevligare än nämnda prov...

Jag (och Liverpool) lever!

Mitt förra inlägg blev inte mitt sista, jag tog mig hem från puben helskinnad! Men vad viktigare är att Liverpool är vidare i Champions League, det trodde jag verkligen inte för några veckor sedan.

Det var tyvärr inte så många engelsmän inne på puben som jag hade hoppats på, utan de enda i hela lokalen som inte skrek "PUTAIN" vid Liverpools mål var jag och min engelskfödda klasskompis Anabelle.

Tack vare Liverpools snabba mål i början på första halvlek gav OM-supportrarna upp ganska snabbt. När vi skrek och applåderade vid det tredje och fjärde målet var det inte ens någon som orkade ge oss onda ögat längre. Faktum är att den enda som kommenterade att jag hade "fel" halsduk på mig var faktiskt ganska trevlig. Han konstaterade att våran mittfältare Steven Gerrard helt enkelt var för bra för Marseille-försvaret...

På vägen hem gick jag mina två japanska vänner Saeko och Sayaka. Saeko gick motvilligt vid min sida och påpekade att alla stirrade surt och pekade mot mig. Själv var jag för glad för att lägga märke till det.

Nu hänger min halsduk utanför fönstret på vädring. Dels för att få bort röklukten, men också för att kanske reta en och annan fransos!

Mitt sista inlägg?

Detta kan mycket väl bli mitt sista inlägg. Det är inte helt säkert att jag överlever morgondagen nämligen.

Anledningen stavas fotboll. Imorgon möter det lokala laget Olympique Marseille mitt favorit lag Liverpool. Tyvärr ska jag inte se matchen på plats (det kostade nästan 1500kr för en vettig plats), men däremot har jag tänkt bege mig ut på en pub som visar matchen på TV. Givetvis ska Liverpoolhalsduken plockas ned från väggen dagen till ära.

Nu råkar det vara så att Marseillefansen är det mest fanatiska och våldsamma fansen i hela Frankrike. Benoit, fransmannen vi hängde med i början av våran vistelse här, rådde mig att heja på OM ifall jag någonsin skulle se en match live, annars kunde det gå illa!
Jag vet inte riktigt hur mycket Marseillefansen skulle uppskatta en röd halsduk framför ögonen ifall de förlorar och åker ur turneringen imorgon. Hade jag varit på plats hade jag dock redan skrivit ett testamente...

Nu ska matchen avnjutas på en engelsk pub, så jag hoppas på att hitta några gelikar där. Och kanske klarar jag mig undan med en lindrig misshandel?!

You'll never walk alone heter det om man är Liverpool-fan, och jag är säker på att jag hittar fler med hjärtat hos de röda imorgon, det finns nämligen många engelsmän här i stan.

VIKTiga frågor!

Jag tittade igenom bilder på mig som ligger uppe på facebook. De flesta är från tiden här i Frankrike, men mitt bland alla dessa fanns även bilden på mig och Susanne från balen (det var tider det, SM3 för hela slanten!). Annika stod bakom kameran den gången, och precis som det mesta som kommer ur Annikas kamera så har jag alltid tyckt att den bilden har varit jättefin. Det är den förvisso fortfarande, men jag fick mig en smärre chock. Jag var ju jättetjock! Eller rund om kinderna beroende på hur man vill uttrycka det.

Kunde det verkligen ha blivit så stor skillnad på så relativt kort tid?

Näe, givetvis inte. När jag pratade med Per och nämnde detta frågade han om bilden togs före eller efter balmiddagen. Say no more!


Upp: Sus och jag, balen, avslutningsveckan, time of my life!
Ner: Jenae och jag, snöbollskrig i Aix, också time of my life!


Men sanningen är faktiskt den att jag fick göra ett nytt hål i mitt skärp för att inte byxorna skulle trilla ner, så någon skillnad har det nog blivit. Men nu vankas det snart julbord så innan året är slut kanske jag har återgått till min gamla storlek?

Party party...

Ja, då var ännu en helg i Aix över. Även denna helg följde samma mönster som de flesta helger gör här numera, dvs fest på lördag och raka motsatsen på söndag.

Gårdagen skillde sig dock på några punkter. Igår var nämligen den första "sista festkvällen". Inte för min del såklart, men nu börjar folk här åka hem. Nästa helg blir den sista för merparten av svenskarna som vi har umgåtts med.
Igår fick jag även för första gången visa upp min legitimation här i Aix! Alla höll på att tappa hakan. Eftersom jag var med en massa tjejer var det givetvis bara jag som tvingades gräva fram kortet ur börsen, samt bara jag som tvingades betala inträde. Könsdiskriminering på hög nivå, särskilt om man har vuxit upp i Sverige där allt är lagom och rättvist.

Att jag behövde visa upp körkortet gjorde dock att jag fick mig ett gott skratt i alla fall. De två gigantiska dörrvakterna så ut som ett par fjärdeklassare som fått en andragradsekvation framför sig, de fattade ingenting. I Frankrike skriver man nämligen alltid dag-månad-år.
Jag beslutade mig för att hjälpa till genom att peka och säga att 89 är mitt födelseår, det var lättare sagt än gjort. För att säga siffran 89 på franska så säger man nämligen "fyra-tjugo-nio", ungefär lika logiskt som det danska språkets räknesätt alltså. Att komma på detta snabbt tycker jag är nog svårt då man inte är i kemisk obalans, så jag misslyckades ganska fatalt.
Det slutade tillslut med att jag fick tillbaka mitt körkort utan att de listat ut hur gammal jag var. Jag skrattade och hånade dem lite på svenska innan jag gick ner i dimman.

Kvällen slutade som vanligt med en pizza på 24hBoulangeriet för att sedan hoppa i säng med lite regnblött hår. Regnblött hår ja, då ser det ut så här då man vaknar:

Jag hade faktiskt tänkt gå och få eländet klippt igår, men ni känner till min velighet då det kommer till att besöka frisören, så förhoppningsvis kanske jag fått det ansat innan jul i alla fall!

Om precis sexton dygn sitter vi bänkade framför Kalle...

... och nu har jag inhandlat min första julklapp för i år!
Eftersom det ryktas att hela tjocka släkten läser den här bloggen verkar det ju onödigt att avslöja vad eller till vem jag har köpt, så det behåller jag för mig själv.

Tycker att det här med julklappshandlandet var ovanligt klurigt i år, detta av följande orsaker:
1. Det måste vara relativt litet. Det ska ju rymmas i väskan och jag vill gärna ha med mig mer än en uppsättning kläder hem till Sverige över jul och nyår.
2. Det får hemskt gärna ha lokal prägel på. Men ingen i min släkt kan franska, vilket minskar alternativen drastiskt. Inga böcker, filmer eller dylikt alltså.
3. Det får inte vara vin. För även om jag hade kunnat köpa ett par fina flaskor helt lagligt här nere så är jag likafullt en skurk enligt svenska staten då jag landar på Arlanda med dem.

Men nu när första klappen är kirrad hoppas jag att det ska rulla på med resten!

Sanningen om varför Annika trampar i hundbajs när inte jag gör det!

Jag har hört att man på allvar inte kan säga att man har bott i Frankrike om man inte trampat i hundbajs. Och visst kan jag förstå talesättet, bajspåsar är inte direkt något fransmännen gillar att lägga pengarna på...

Enligt detta påstående "bosatte sig" Annika här i landet redan någon gång under första eller andra veckan, medan jag ännu lyckats undvika att bli brun om skosulan.
Anledningen är att Annika, som den äkta konstnären hon är, oftast går runt och tänker på allt mellan himmel och gjord, förutom vad hon gör just för tillfället.

Ett fint exempel är när vi var påväg hem en dag. Vi var i trappen upp till lägenheten, (så alla hundbajsar var redan ur vägen) när jag såg att hon verkligen inte befann sig i samma universum som jag. Jag frågade:
- Går du och drömmer Annika?
Hon tittar upp med en förvånad min och utbrister:
- Huh?!


Väl talat.


Jag har även samlat lite mer riktiga citat, längre än bara ett "huh", som Annika yttrat. Nu så här när det är helg och allt tänkte jag bjuda på lite underhållning.

Vi diskuterade hur onödigt det var att alla får telefonkatalogen, det är ju slöseri på träd och så vidare. Och dessutom säger Annika:
"Jag vet inte ens hur man använder gula sidorna!"

När vi för en dryg vecka sedan vill få lite julstämmning genom att spela julmusik:
"Jag gillar inte att alla jullåtar ska vara så kristna!"

Och jag vet inte riktigt varför vi gick och pratade om brunsttider, vi hade väl betat av alla andra tänkbara samtalsämnen, men min kära rumskompis var i alla fall av den uppfattningen att:
"Brunsttider är bara något som någon har hittat på, ungefär som fars dag!"

Återigen, väl talat...

... men då är hon ju blondin också!

“Because he looks good in green and the rest of us don’t”

Det här är ett inlägg jag hade kunnat skriva för länge sedan, men jag har aldrig orkat förrän nu då jag har brist på annat att skriva om!
För drygt en månad sedan under en fonetiklektion upptäckte jag ett lustigt meddelande inristad i bänken jag satt vid. Följande ord hade någon valt med omsorg för att sedan föreviga för allmän beskådan: ”I hate, I hate… I hate Peter Pan, Labo and french people!”
Det finna alltså någon där ute som hatar Peter Pan, Labo (våra språklabb-lektioner där vi sysslar med diverse långtråkiga övningar) och fransmän. Mest förvånande är väl hatet riktad mot Peter Pan. Jag diskuterade detta med min amerikanske vän Lucas, hans förklaring kan ni läsa i rubriken: Han klär i grönt medan vi andra inte gör det helt enkelt!

Jag och Annika tyckte givetvis att det här var ett roligt meddelande och började genast att författa en låttext med klottret som låttitel. Så här en månad senare har vi ännu inte skrivit klart den. Min lilla analys av varför är följande: Vi fokuserade på den tredje saken som Mr.X hatade, fransmännen, och påbörjade en bitter låttext om alla konstiga och dåliga saker med Frankrike och dess invånare. Kindpussar, hundbajs, och synen på blondiner betades av innan arbetet föll i dvala. Jag tror att anledningen till att vi aldrig fortsatte med låten är att vi helt enkelt började gilla det här landet. Känns ju lite dumt att skriva ett hatbrev till någon man älskar liksom.

Jag vet inte hur det är med Annika, men jag kände i alla fall att där efter en månad i Aix så slutade jag längta hem. Visst kan jag längta hem lite då och då fortfarande, men absolut inte så att jag mår dåligt av det, vilket hände med jämna mellanrum den första tiden.Just precis nu längtar jag dock otroligt mycket efter att få komma ”hem” och fira jul, men det är en positiv längtan. Hursomhelst så sitter vi på planet norrut om precis två veckor! Innan dess ska mycket hinnas med: Kompisar som fyller år, folk som åker hem och inte kommer tillbaka efter jullovet, Sofia och Carina som kommer på besök, julklappar som måste inhandlas (har fortfarande inte en susning om vad jag ska köpa till någon!), med mera, med mera, med mera…

Klart å betalt! (som Patrik från Pite brukar säga)

Idag har vi betalat våran sista hyra här i Aix! Väldigt skönt måste jag säga.
Anleningen till att vi inte ska betala någon hyra för januari månad är att vi betalade en månadshyra i deposition när vi fick lägenheten. Annie (våran nästan-hyresvärd) tyckte att det skulle bli enklare om vi inte betalde henne i början på januari, så då slapp hon betala oss när vi åker. Ett ganska typiskt franskt lathets-resonemang. Man kan ju fundera på varför vi överhuvudtaget behövde betala in den där depositionen, grundtanken är väl att det ska kollas innan vi far att allt är bra med lägenheten, men det är ju jobbigt såklart...

Vi fick dock lova att vi skulle lämna lägenheten i lika bra skick som då vi kom.
Jag kunde knappt hålla mig för skratt.
"Lika bra skick som då vi kom" innebär ju nämligen följande: Kvarglömda kläder i tvättmaskinen, några gamla fiskpinnar i det igenfrostade frysfacket, en grå nyans på de vita väggarna, ett centimetertjockt lager intorkad tandkräm kring handfatskranen, med mera, med mera och med mera!
Hade jag bara varit lite säkrare på att prata det här märkliga språket som vi försöker lära oss hade jag naturligtvist sagt att vi skulle lämna lägenheten i bättre skick. Istället nöjde jag mig med ett enkelt: "Bien sur!"

Tomteglögg!

Igår var det fest! Precis som vanligt här nere alltså.

Igår kretsade festen kring en mycket välkomnad liten flaska.Och nej, flaskan innehöll inte någon form av alkoholhaltig dryck!! Nåja, det beror ju på hur man ser på saken...

Flaskan var hursomhelst Ingeborgs och den innehöll ett glöggkoncentrat.
Tilsett vin og venner stod det uppmanande på flaskan. Vi lydde order helt enkelt. Ett par vinflaskor senare och vi hade en stor kastrull varm juledryck samt en stämningsfull doft i hela våran lägenhet.

Så var det ju det här med vänner också. Vi är inte riktigt säkra, men jag tror att det som mest befann sig 14 gäster i vår lilla etta. Finns det hjärterum så finns det stjärterum brukar det ju heta. Förutom Ingeborg och någon mer så bestod gästerna uteslutande av glögguppskattande landsmän.

Vi försökte även få lite julmusik för att öka på stämningen ytterligare, men det gick lite tungt för datorn igår. Basshunters version av Jingle Bells gick dock några vänder. Min åsikt var: "Nu blev det ju jul och party på samma gång!", en kommentar som mottogs med skratt - trots att jag var dödsallvarlig!

Gårdagen blev i alla fall en fin inledning på årets sista månad. En första december att minnas, helt klart!

Tilsett vin og venner! Och på baksidan stod det följande: Festdrikk, velkomstdrikk, turdrikk, hjemkomstdrikk, vennedrikk, varmedrikk, hyggedrikk, sjarmedrikk, alkoholfri eller alkoholfylt drikk, og sist, men ikke minst - som juledrikker det en trylledrikk.
Även om man inte förstår allt så går det ju inte annat än att älska det norska språket!

Julstämning!

December har anlänt och jag har kommit till insikt med en sak som jag finner väldigt förvånande. Här, i Aix-en-Provence, där det snöar lika ofta som TV4 visar filmer utan reklamavbrott, så har jag mycket mer julstämning än vanligt!

För bara någon vecka sedan trodde jag att vi skulle få fixa vårat egna julmys med pyntad lägenhet, pepparkakor och lussebak för att få någon som helst julkänsla. Ingen av dessa tre saker har bockats av ännu, och ändå ser jag fram emot den 24:e som vilken tomterädd treåring som helst.

Här i södra Frankrike vet man nämligen hur man kompenserar för den obefintliga snön. Jag har redan lagt upp lite bilder och berättat i ett tidigare inlägg om hur staden förvandlats till rena rama nöjesfältet, men sedan dess har ännu mer pynt åkt upp. Igår morse när Annika vaknade stod det en stege utanför vårt fönster, våran lilla rue skulle nämligen bli lite pyntad också!

Jag tog en lite kvällspromenad längs Cours Mirabeau och tittade i julstugorna som alla har slagit upp för försäljning. 50 stycken stugor räknade jag till när jag gick där och mös bland allt det juliga!

Så här ser det ut om man tittar ut från vår lägenhet nu. Mysigt värre!