Nu är det inte många timmar kvar av året vi kallat för tvåtusensju (eller tjugohundrasju för dom som vill vara på det viset…).
Jag kan faktiskt utan tvekan säga att -07 varit det roligaste och mest händelserika året hittills för min del! För att sammanfatta det lite kort har jag lånat den här lilla listan från sus blogg:
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Flyttade utomlands – utan mamma och pappa alltså.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Näe, ingen av mina närmsta vänner i alla fall.
Vilka länder besökte du?
Hm, det blev väl ”bara” Frankrike och Spanien vad jag kan minnas.
Vilket datum från år 2007 kommer du alltid att minnas?
Studenten, 8 juni. Hela den veckan var oslagbar.
Har du varit sjuk eller skadat dig?
Inga allvarliga skador, bara lite små blessyrer från skidåkningen. Och inga allvarligare sjukdomar heller för den delen, lite långdragna förskylningar under sommarn osv…
Vad spenderade du mest pengar på?
Den här sejouren i Frankrike
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2007?
Magnus Uggla - Kung i Baren, fast med texten anpassad till SM3 istället.
Samt
Mika – Grace Kelly. Varje fest, still going strong!
Vad önskar du att du gjort mer?
Hunnit med vissa vänner lite mer före jag drog söderöver.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Kan faktiskt inte komma på något så här på rak arm.
Hur tillbringade du julen?
Hos mormor och morfar i Nykvarn.
Blev du kär i år?
Näe, inte så värst.
Något du önskade dig och fick?
Jao, de flesta småsakerna jag hade petat ner på önskelistan låg under granen.
Vad gjorde du på din födelsedag 2007?
Hade faktiskt matte-prov. Ball.
Vem saknade du?
Alla kompisar – hela hösten.
De bästa nya människorna du träffade?
Frankrikefriendsen - ingen nämnd, ingen glömd.
GOTT NYTT ÅR!
måndag 31 december 2007
måndag 24 december 2007
God Jul!
Sitter här i hörnet av mormor och morfars vardagsrum och lånar en internetsignal från någon av grannarna. Det mesta är sig likt hur vi har det i Frankrike med andra ord.
Eller. Det var ju inte riktigt sant. Att sitta i ett hörn och kapa bredband är väl kanske det enda som är sig likt från levernet där nere i söder...
Det är kallt här, det första jag inhandlade var ett par vantar.
Här kan jag dusch utan att behöva fokusera på att bli ren innan varmvattnet tar slut.
Här går jag omkring och är konstant mätt.
Här går fönstren att stänga ordentligt och toadörrar att låsa.
Man bränner inte av sig ögonbrynen om man slår på fler spisplatta heller.
Jag förstår vad folk på gatan pratar om (kändes jättekonstigt till en början).
Ja, jag kan fortsätta i en evighet känns det som, men att sitt ensam i ett hörn med en laptop är ju ingen julsyssla direkt. Så istället önskar jag alla en riktigt God Jul!
Och till er i norr så syns vi om ungefär en månad!
Eller. Det var ju inte riktigt sant. Att sitta i ett hörn och kapa bredband är väl kanske det enda som är sig likt från levernet där nere i söder...
Det är kallt här, det första jag inhandlade var ett par vantar.
Här kan jag dusch utan att behöva fokusera på att bli ren innan varmvattnet tar slut.
Här går jag omkring och är konstant mätt.
Här går fönstren att stänga ordentligt och toadörrar att låsa.
Man bränner inte av sig ögonbrynen om man slår på fler spisplatta heller.
Jag förstår vad folk på gatan pratar om (kändes jättekonstigt till en början).
Ja, jag kan fortsätta i en evighet känns det som, men att sitt ensam i ett hörn med en laptop är ju ingen julsyssla direkt. Så istället önskar jag alla en riktigt God Jul!
Och till er i norr så syns vi om ungefär en månad!
torsdag 20 december 2007
Nu bär det av!
Det blev ingen fest igår. Det blev en lugn kväll hemma med en Ingeborg och en flaska vin istället. Och det är ju absolut inte fy skam.
Snart vankas det lunch på granncaféet för att säga lite god jul å gott nytt år till folk och sedan bär det av hemmåt. Eller ja, till Sverige för min del i alla fall.
Det ska bli riktigt trevligt att komma tillbaka till det kyliga vintervädret, förhoppningsvis med lite vita flingor, trots att jag kommer frysa ihjäl som en apa på Antarktis.
En annan sak som jag verkligen längtar efter på riktigt är julmaten. Tror aldrig jag har längtat efter ett julbord så mycket som jag gör nu! Vid det här laget brukar man ju ha hunnit beta av ett antal julbord redan, eller åtminstone fått lite såsig risgrynsgröt på skolan. Men sådant har vi varit isolerade från här borta. Lite glögg, lite pepparkakor och lite juleskum (tack Sofia och Carina) är den lilla försmak på julen vi hunnit med.
Väskorna är i alla fall packade nu. Hoppas det inte blir alltför mycket övervikt, den här gången kommer vi nog inte undan lika lätt som på hitvägen. Då sa dom att vi skulle få betala övervikten på hemresan.
- Absolut, sa vi.
Vi hade ju nämligen en enkelbiljett...
Snart vankas det lunch på granncaféet för att säga lite god jul å gott nytt år till folk och sedan bär det av hemmåt. Eller ja, till Sverige för min del i alla fall.
Det ska bli riktigt trevligt att komma tillbaka till det kyliga vintervädret, förhoppningsvis med lite vita flingor, trots att jag kommer frysa ihjäl som en apa på Antarktis.
En annan sak som jag verkligen längtar efter på riktigt är julmaten. Tror aldrig jag har längtat efter ett julbord så mycket som jag gör nu! Vid det här laget brukar man ju ha hunnit beta av ett antal julbord redan, eller åtminstone fått lite såsig risgrynsgröt på skolan. Men sådant har vi varit isolerade från här borta. Lite glögg, lite pepparkakor och lite juleskum (tack Sofia och Carina) är den lilla försmak på julen vi hunnit med.
Väskorna är i alla fall packade nu. Hoppas det inte blir alltför mycket övervikt, den här gången kommer vi nog inte undan lika lätt som på hitvägen. Då sa dom att vi skulle få betala övervikten på hemresan.
- Absolut, sa vi.
Vi hade ju nämligen en enkelbiljett...
tisdag 18 december 2007
Sista rycket!
En enda lektion kvar av det här året nu! Historia mellan 17-19 imorgon. Eftersom det är en valbar kurs sa jag gott nytt år till några av mina klasskamprater idag. Då känder jag att det verkligen är nära nu, nära innan jag åter igen står på svensk mark (och fryser om fötterna).
Ska man vara exakt är det två dygn kvar innan jag vandrar ut från planet på Arlanda, om det inte är försenat vill säga. Jag hade framför mig en kväll med Arlanda Express samt pendeltåg, men då ringde mamma igår och meddelade att det kommer finnas en morbror på plats för att plocka upp mig. Sedan dess har jag haft ett leende på läpparna och allt har gått som på räls. Mördartisdagen med hemsk-lärararen gick smärtfritt. Efter att ha gett oss fyra överraskningsprov på raken struntade hon i läxförhöret vi skulle ha idag. Som pricken över i:et var sista lektionen idag inställd!
Nu ska jag ta å packa faktiskt! Ovanligt tidigt för att var jag, men det imorgon har jag helt enkelt inte tid! Innan lektionen ska det handlas julklappar och efter är en sista fest med svenskarna. Och därmed ska vi inte kliva upp mycket tidigare än vad vi behöver för att hinna med planet på torsdag...
(i skrivandets stund spelas "Livet är en fest" på I-tunes, kan inte annat än hålla med)
Ska man vara exakt är det två dygn kvar innan jag vandrar ut från planet på Arlanda, om det inte är försenat vill säga. Jag hade framför mig en kväll med Arlanda Express samt pendeltåg, men då ringde mamma igår och meddelade att det kommer finnas en morbror på plats för att plocka upp mig. Sedan dess har jag haft ett leende på läpparna och allt har gått som på räls. Mördartisdagen med hemsk-lärararen gick smärtfritt. Efter att ha gett oss fyra överraskningsprov på raken struntade hon i läxförhöret vi skulle ha idag. Som pricken över i:et var sista lektionen idag inställd!
Nu ska jag ta å packa faktiskt! Ovanligt tidigt för att var jag, men det imorgon har jag helt enkelt inte tid! Innan lektionen ska det handlas julklappar och efter är en sista fest med svenskarna. Och därmed ska vi inte kliva upp mycket tidigare än vad vi behöver för att hinna med planet på torsdag...
(i skrivandets stund spelas "Livet är en fest" på I-tunes, kan inte annat än hålla med)
måndag 17 december 2007
Julparty med klassen!
Efter en väldigt onyttig helg med fest, restaurangbesök, ost- och vinkväll med mera, fortsatte måndagen i samma stil. På skolan hade vi nämligen julfest och alla skulle ta med någonting ätbart från sitt eget land. Ett internationellt julbord typ. Mitt för året första och helt klart märkligast julbord. Tack vare mina gäster så slapp jag dock tillaga något. De tog nämligen med sig en burk med pepparkakor som jag hade med mig. Lite slappt från min sida kanske, men jag hade ändå inte hunnit göra någonting den här helgen!
Jag ska försöka sammanfatta lite av det vi åt: Holländsk soppa, kex med röd kaviar, sushi-liknande saker utan rå fisk som jag inte kommer ihåg namnet på, nudelwok, fyllda ägghalvor, vårrullar, brasiliansk pudding, franska chokladbakelser, chokladkringlor, pumpa-grapefrukt sallad och en del annat. Mätt blev man!
1. Fler än jag ville dokumentera spektaklet. 2. Glad Jenae. För andra lektionen i följd (fredag-måndag) bjöd lärare Tissot på vin. Så går det till här i Frankrike!
Det var faktiskt lite för mycket mat för våran klass att trycka i oss, därför bjöd vi in lärare Tissots andra klass, grupp 2D, dvs Annikas klass.
Manuela och dom andra i 2D gjorde rent hus!
När vi hade gäster i klassrummet passade vi på att ta ett gruppfoto av hela klassen. Givetvis stod Annika bakom min kamera. Så här är vi, klass 2A:
Övre raden: Saeko, Tobias, Elena, Mme Cecile Thirion, Mr Pierre Tissot, Philip, Jenae & Angela
Nedre Raden: Avril, Kim-mon, Tituyet, Antoine & Paxely
Sittandes: Kristin & Anabelle
Efternamnen kändes överkurs och jag reserverar mig för stavfel i förnamnen!
Jag ska försöka sammanfatta lite av det vi åt: Holländsk soppa, kex med röd kaviar, sushi-liknande saker utan rå fisk som jag inte kommer ihåg namnet på, nudelwok, fyllda ägghalvor, vårrullar, brasiliansk pudding, franska chokladbakelser, chokladkringlor, pumpa-grapefrukt sallad och en del annat. Mätt blev man!
1. Fler än jag ville dokumentera spektaklet. 2. Glad Jenae. För andra lektionen i följd (fredag-måndag) bjöd lärare Tissot på vin. Så går det till här i Frankrike!
Det var faktiskt lite för mycket mat för våran klass att trycka i oss, därför bjöd vi in lärare Tissots andra klass, grupp 2D, dvs Annikas klass.
Manuela och dom andra i 2D gjorde rent hus!
När vi hade gäster i klassrummet passade vi på att ta ett gruppfoto av hela klassen. Givetvis stod Annika bakom min kamera. Så här är vi, klass 2A:
Övre raden: Saeko, Tobias, Elena, Mme Cecile Thirion, Mr Pierre Tissot, Philip, Jenae & Angela
Nedre Raden: Avril, Kim-mon, Tituyet, Antoine & Paxely
Sittandes: Kristin & Anabelle
Efternamnen kändes överkurs och jag reserverar mig för stavfel i förnamnen!
Nu jävlar ska här skrivas!
Inte ett inlägg på hela helgen insåg jag just. Anledningen är den att jag inte har haft en ledig stund att blogga sedan Sofia och Carina kom. Och därmed så finns det givetvis en hel del att skriva om!
Kusinerna Viklund på besök!
Vi tar det väl från början. Fredag, cirka en timme efter att jag slutat skolan, befann jag mig på busstationen för att möta tjejerna. Det första Sofia säger när hon kliver ur bussen är: ”Gud va långt hår du har!” Ett dygn senare så hade vi dock tagit itu med den saken…
Efter att ha lämnat alla saker i våran lilla lägenhet lunchade vi och tog en sväng på stan. Shoppingen påbörjades direkt, med mig som tolk. Vanligtvis är det svenska och engelska som gäller för min del på helgerna, men nu blev det plötsligt en hel del franska.
På kvällen skulle det bli svenskfest i våran lägenhet. Vi som trodde att vi hade nått toppen i antal besökare för två helger sedan då vi hade tomteglöggskalas i lägenheten blev snart överbevisade. Tror det var cirka 20 personer på plats. Och mitt i folkvimlet satt två tjejer i soffan, trötta efter resan, och såg smått chockade ut. Efter att allt folk lyckats lämna bygget dröjde det inte länge förrän soffan var omvandlad till en säng med tidigare nämda tjejer sovandes i.
Trångt men trevligt var det!
Lördagen påbörjades mycket tidigare än vad den vanligen gör här i Aix. Jag minns inte vad klockan var, men jag vaknade i alla fall alldeles för tidigt av Sofias välbekanta stämma:
”Tobias!!! Är du vaken?”, undrad hon vänligt.
”Aoouuuehuaheuh”, svarade jag artigt.
Det dröjde inte länge förrän vi återigen var ute i affärerna och spenderade pengar. Jag lyckades i alla fall (när vi inte var inne i affärer med tjejkläder) komma igång med julklappsinhandlandet. Har inte så värst många kvar, men å andra sidan så får halva släkten inte sina klappar förrän i februari då jag kommer tillbaka hem på riktigt.
Sedan var det ju det här med håret också. Vi fick för oss att alla tre skulle göra sig julfina genom att besöka en fransk frisörsalong. Att prata hår är ju inte riktigt min grej på svenska, så att förklara hur man vill ha frisyrer på franska var ju en utmaning. Vi gick ut med blandade omdömen av de franska frisörerna. Carina var väldigt nöjd. Tobias var som vanligt tveksam efter en klippning, men eftersom det kostade hälften så mycket som hemma var han också nöjd. Sofia däremot, var inte nöjd. Hon hade råkat tacka ja till någonting sånt där hårgrejs som inte jag förstår mig på, så hennes klippning blev mycket dyrare, samt att det inte alls blev som hon hade tänkt sig. Väl hemma stod hon framför spegeln och friserade till sig med en papperssax. Mycket underhållande.
Här började väl egentligen Sofias dåliga dag. Det dåliga under fortsättningen bestod till största delen av att hon inte lyckades hitta lika mycket saker som Carina att slösa pengar på.
På kvällen blev det restaurang. En fullträff för min del i alla fall. Obeskrivligt gott. Flickorna var också nöjda.
Lördagskväll/natten blev väldigt sen. Vi hade även denna kväll besök av svenskar, dock inte lika många som kvällen innan (tack och lov). Taktiken var att vi skulle sova väldigt lite för att kunna lägga oss tidigt på söndagen. Cirka fem timmars sömn tror jag det blev. Gäsp.
Söndagar i Aix är vanligtvis heeelt döda. Men just den här helgen hade alla affärer öppet extra för att klara julruschen. Detta innebar en tredje dag fylld av shopping. Som tur var fick Sofia en bra dag nu istället.
Framåt åtta stapplade vi tillbaka in i lägenheten, helt utmattade. Vi avslutade helgen med en ost- och vinkväll framför Edward Scissorhands. Mycket ost, lite vin (ingen av vinerna var någon höjdare tyvärr). När det var dags för frukost var jag fortfarande mätt!
Under våran ost- och vinkväll. Det gamla goda hårsvallet var ett minne blott.
04:00 ringde min väckare idag. Men jag var nog egentligen redan vaken. Anledningen till detta tidiga uppvaknande var att jag skulle säga hejdå till gästerna. När detta var avklarade kunde jag återgå till några timmars sovande innan jag var tvungen att vakna för att göra klart läxan jag inte hunnit med över helgen. Med fem minuters marginal hann jag klart.
På skolan väntade dock inga allvarligheter. Utan julfest närmare bestämt. Mer om det i nästa inlägg!
Trots den minimala mängden sömn så var det en väldigt rolig helg. Är väldigt glad att någon orkade ta sig ner hit för att hälsa på lilla jag. Det var kanske inte så oväntat att det skulle bli just Sofia. Hon har nu varit och hälsat på mig i alla olika länder jag har bott i!
Men om någon mer är sugen på en weekend i Aix-en-Provence så är jag ju kvar här tre veckor till efter jul. Galet kort tid känns det som!
fredag 14 december 2007
Besök!
Ja, nu är sista provet före jul bortgjort och igår tog jag även tag i mina sista läxor som jag har över helgen. Så nu känns det verkligen som att jullovet är nära.
Om allting har gått rätt till tror jag att Sofia och Carina har lämnat svensk mark med siktet inställt mot Frankrike. Innan de kommer ska jag hinna med veckan sista lektion samt lite sistaminuten-städning!
Luciafest ikväll med svenskarna (och norskan (och amerikanen)) om jag har förstått det hela rätt. Missar en klasskompis födelsedagsfest, men vi ska fira henne lite på skolan idag i alla fall. Jag är jättepeppad inför den här helgen måste jag säga.
Och om en vecka har jag för första gången på väldigt länge vaknat upp i Sverige!
Om allting har gått rätt till tror jag att Sofia och Carina har lämnat svensk mark med siktet inställt mot Frankrike. Innan de kommer ska jag hinna med veckan sista lektion samt lite sistaminuten-städning!
Luciafest ikväll med svenskarna (och norskan (och amerikanen)) om jag har förstått det hela rätt. Missar en klasskompis födelsedagsfest, men vi ska fira henne lite på skolan idag i alla fall. Jag är jättepeppad inför den här helgen måste jag säga.
Och om en vecka har jag för första gången på väldigt länge vaknat upp i Sverige!
onsdag 12 december 2007
TV4-tittar söker liv?
Känns inte som jag missar så mycket där hemma! Särskilt inte så alla mina vänner säger hejdå samtidigt och rusar från datorn - för att se Bonde söker fru.
Det skulle tydligen väljas någonting idag. Mm, känns väldigt viktigt. Visst hade jag kanske gjort detsamma ifall jag hade varit hemma (inte för att jag någonsin riktigt följt just Bonde söker fru), men utifrån sett känns det som ett lite smått märkligt beteende.
Kan egentligen inte förstå hur lite jag saknar TV:n. Jag som var en tv-junkie utan dess like hemma har i princip inte sett en minut television sen i september (och de få sekunderna jag har sett har varit på franska och jag har därmed inte förstått ett skvatt)!
Men men, jag vet att även jag, likt Lindsey Lohan efter ett besök på avvänjningskliniken, kommer börja om att bänka mig framför TV:n för att stilla mitt behov varenda kväll så fort jag kommer hem. Tv4, kanal 5, trean eller sexan, alltid finns det något att se liksom!
Det skulle tydligen väljas någonting idag. Mm, känns väldigt viktigt. Visst hade jag kanske gjort detsamma ifall jag hade varit hemma (inte för att jag någonsin riktigt följt just Bonde söker fru), men utifrån sett känns det som ett lite smått märkligt beteende.
Kan egentligen inte förstå hur lite jag saknar TV:n. Jag som var en tv-junkie utan dess like hemma har i princip inte sett en minut television sen i september (och de få sekunderna jag har sett har varit på franska och jag har därmed inte förstått ett skvatt)!
Men men, jag vet att även jag, likt Lindsey Lohan efter ett besök på avvänjningskliniken, kommer börja om att bänka mig framför TV:n för att stilla mitt behov varenda kväll så fort jag kommer hem. Tv4, kanal 5, trean eller sexan, alltid finns det något att se liksom!
Jag säger alltid att jag gillar att gå i skola...
Hur kommer det sig då att varje gång jag ger mig på att plugga så lyckas Annika knäppa sånna här bilder på mig?
Har i alla fall ett gigantiskt prov imorgon som jag inte har pluggat beundransvärt mycket till. Idag när jag skulle plugga så beslutade jag mig för att städa istället, det behövdes ju också göras. Om jag inte har nämnt det tidigare så får vi nämligen besök på fredag. Sofia och Carina dyker nämligen upp i Aix över helgen, det ska bli jättetrevligt! Mycket trevligare än nämnda prov...
Har i alla fall ett gigantiskt prov imorgon som jag inte har pluggat beundransvärt mycket till. Idag när jag skulle plugga så beslutade jag mig för att städa istället, det behövdes ju också göras. Om jag inte har nämnt det tidigare så får vi nämligen besök på fredag. Sofia och Carina dyker nämligen upp i Aix över helgen, det ska bli jättetrevligt! Mycket trevligare än nämnda prov...
tisdag 11 december 2007
Jag (och Liverpool) lever!
Mitt förra inlägg blev inte mitt sista, jag tog mig hem från puben helskinnad! Men vad viktigare är att Liverpool är vidare i Champions League, det trodde jag verkligen inte för några veckor sedan.
Det var tyvärr inte så många engelsmän inne på puben som jag hade hoppats på, utan de enda i hela lokalen som inte skrek "PUTAIN" vid Liverpools mål var jag och min engelskfödda klasskompis Anabelle.
Tack vare Liverpools snabba mål i början på första halvlek gav OM-supportrarna upp ganska snabbt. När vi skrek och applåderade vid det tredje och fjärde målet var det inte ens någon som orkade ge oss onda ögat längre. Faktum är att den enda som kommenterade att jag hade "fel" halsduk på mig var faktiskt ganska trevlig. Han konstaterade att våran mittfältare Steven Gerrard helt enkelt var för bra för Marseille-försvaret...
På vägen hem gick jag mina två japanska vänner Saeko och Sayaka. Saeko gick motvilligt vid min sida och påpekade att alla stirrade surt och pekade mot mig. Själv var jag för glad för att lägga märke till det.
Nu hänger min halsduk utanför fönstret på vädring. Dels för att få bort röklukten, men också för att kanske reta en och annan fransos!
Det var tyvärr inte så många engelsmän inne på puben som jag hade hoppats på, utan de enda i hela lokalen som inte skrek "PUTAIN" vid Liverpools mål var jag och min engelskfödda klasskompis Anabelle.
Tack vare Liverpools snabba mål i början på första halvlek gav OM-supportrarna upp ganska snabbt. När vi skrek och applåderade vid det tredje och fjärde målet var det inte ens någon som orkade ge oss onda ögat längre. Faktum är att den enda som kommenterade att jag hade "fel" halsduk på mig var faktiskt ganska trevlig. Han konstaterade att våran mittfältare Steven Gerrard helt enkelt var för bra för Marseille-försvaret...
På vägen hem gick jag mina två japanska vänner Saeko och Sayaka. Saeko gick motvilligt vid min sida och påpekade att alla stirrade surt och pekade mot mig. Själv var jag för glad för att lägga märke till det.
Nu hänger min halsduk utanför fönstret på vädring. Dels för att få bort röklukten, men också för att kanske reta en och annan fransos!
måndag 10 december 2007
Mitt sista inlägg?
Detta kan mycket väl bli mitt sista inlägg. Det är inte helt säkert att jag överlever morgondagen nämligen.
Anledningen stavas fotboll. Imorgon möter det lokala laget Olympique Marseille mitt favorit lag Liverpool. Tyvärr ska jag inte se matchen på plats (det kostade nästan 1500kr för en vettig plats), men däremot har jag tänkt bege mig ut på en pub som visar matchen på TV. Givetvis ska Liverpoolhalsduken plockas ned från väggen dagen till ära.
Nu råkar det vara så att Marseillefansen är det mest fanatiska och våldsamma fansen i hela Frankrike. Benoit, fransmannen vi hängde med i början av våran vistelse här, rådde mig att heja på OM ifall jag någonsin skulle se en match live, annars kunde det gå illa!
Jag vet inte riktigt hur mycket Marseillefansen skulle uppskatta en röd halsduk framför ögonen ifall de förlorar och åker ur turneringen imorgon. Hade jag varit på plats hade jag dock redan skrivit ett testamente...
Nu ska matchen avnjutas på en engelsk pub, så jag hoppas på att hitta några gelikar där. Och kanske klarar jag mig undan med en lindrig misshandel?!
You'll never walk alone heter det om man är Liverpool-fan, och jag är säker på att jag hittar fler med hjärtat hos de röda imorgon, det finns nämligen många engelsmän här i stan.
Anledningen stavas fotboll. Imorgon möter det lokala laget Olympique Marseille mitt favorit lag Liverpool. Tyvärr ska jag inte se matchen på plats (det kostade nästan 1500kr för en vettig plats), men däremot har jag tänkt bege mig ut på en pub som visar matchen på TV. Givetvis ska Liverpoolhalsduken plockas ned från väggen dagen till ära.
Nu råkar det vara så att Marseillefansen är det mest fanatiska och våldsamma fansen i hela Frankrike. Benoit, fransmannen vi hängde med i början av våran vistelse här, rådde mig att heja på OM ifall jag någonsin skulle se en match live, annars kunde det gå illa!
Jag vet inte riktigt hur mycket Marseillefansen skulle uppskatta en röd halsduk framför ögonen ifall de förlorar och åker ur turneringen imorgon. Hade jag varit på plats hade jag dock redan skrivit ett testamente...
Nu ska matchen avnjutas på en engelsk pub, så jag hoppas på att hitta några gelikar där. Och kanske klarar jag mig undan med en lindrig misshandel?!
VIKTiga frågor!
Jag tittade igenom bilder på mig som ligger uppe på facebook. De flesta är från tiden här i Frankrike, men mitt bland alla dessa fanns även bilden på mig och Susanne från balen (det var tider det, SM3 för hela slanten!). Annika stod bakom kameran den gången, och precis som det mesta som kommer ur Annikas kamera så har jag alltid tyckt att den bilden har varit jättefin. Det är den förvisso fortfarande, men jag fick mig en smärre chock. Jag var ju jättetjock! Eller rund om kinderna beroende på hur man vill uttrycka det.
Kunde det verkligen ha blivit så stor skillnad på så relativt kort tid?
Näe, givetvis inte. När jag pratade med Per och nämnde detta frågade han om bilden togs före eller efter balmiddagen. Say no more!
Upp: Sus och jag, balen, avslutningsveckan, time of my life!
Ner: Jenae och jag, snöbollskrig i Aix, också time of my life!
Men sanningen är faktiskt den att jag fick göra ett nytt hål i mitt skärp för att inte byxorna skulle trilla ner, så någon skillnad har det nog blivit. Men nu vankas det snart julbord så innan året är slut kanske jag har återgått till min gamla storlek?
Kunde det verkligen ha blivit så stor skillnad på så relativt kort tid?
Näe, givetvis inte. När jag pratade med Per och nämnde detta frågade han om bilden togs före eller efter balmiddagen. Say no more!
Upp: Sus och jag, balen, avslutningsveckan, time of my life!
Ner: Jenae och jag, snöbollskrig i Aix, också time of my life!
Men sanningen är faktiskt den att jag fick göra ett nytt hål i mitt skärp för att inte byxorna skulle trilla ner, så någon skillnad har det nog blivit. Men nu vankas det snart julbord så innan året är slut kanske jag har återgått till min gamla storlek?
söndag 9 december 2007
Party party...
Ja, då var ännu en helg i Aix över. Även denna helg följde samma mönster som de flesta helger gör här numera, dvs fest på lördag och raka motsatsen på söndag.
Gårdagen skillde sig dock på några punkter. Igår var nämligen den första "sista festkvällen". Inte för min del såklart, men nu börjar folk här åka hem. Nästa helg blir den sista för merparten av svenskarna som vi har umgåtts med.
Igår fick jag även för första gången visa upp min legitimation här i Aix! Alla höll på att tappa hakan. Eftersom jag var med en massa tjejer var det givetvis bara jag som tvingades gräva fram kortet ur börsen, samt bara jag som tvingades betala inträde. Könsdiskriminering på hög nivå, särskilt om man har vuxit upp i Sverige där allt är lagom och rättvist.
Att jag behövde visa upp körkortet gjorde dock att jag fick mig ett gott skratt i alla fall. De två gigantiska dörrvakterna så ut som ett par fjärdeklassare som fått en andragradsekvation framför sig, de fattade ingenting. I Frankrike skriver man nämligen alltid dag-månad-år.
Jag beslutade mig för att hjälpa till genom att peka och säga att 89 är mitt födelseår, det var lättare sagt än gjort. För att säga siffran 89 på franska så säger man nämligen "fyra-tjugo-nio", ungefär lika logiskt som det danska språkets räknesätt alltså. Att komma på detta snabbt tycker jag är nog svårt då man inte är i kemisk obalans, så jag misslyckades ganska fatalt.
Det slutade tillslut med att jag fick tillbaka mitt körkort utan att de listat ut hur gammal jag var. Jag skrattade och hånade dem lite på svenska innan jag gick ner i dimman.
Kvällen slutade som vanligt med en pizza på 24hBoulangeriet för att sedan hoppa i säng med lite regnblött hår. Regnblött hår ja, då ser det ut så här då man vaknar:
Jag hade faktiskt tänkt gå och få eländet klippt igår, men ni känner till min velighet då det kommer till att besöka frisören, så förhoppningsvis kanske jag fått det ansat innan jul i alla fall!
Gårdagen skillde sig dock på några punkter. Igår var nämligen den första "sista festkvällen". Inte för min del såklart, men nu börjar folk här åka hem. Nästa helg blir den sista för merparten av svenskarna som vi har umgåtts med.
Igår fick jag även för första gången visa upp min legitimation här i Aix! Alla höll på att tappa hakan. Eftersom jag var med en massa tjejer var det givetvis bara jag som tvingades gräva fram kortet ur börsen, samt bara jag som tvingades betala inträde. Könsdiskriminering på hög nivå, särskilt om man har vuxit upp i Sverige där allt är lagom och rättvist.
Att jag behövde visa upp körkortet gjorde dock att jag fick mig ett gott skratt i alla fall. De två gigantiska dörrvakterna så ut som ett par fjärdeklassare som fått en andragradsekvation framför sig, de fattade ingenting. I Frankrike skriver man nämligen alltid dag-månad-år.
Jag beslutade mig för att hjälpa till genom att peka och säga att 89 är mitt födelseår, det var lättare sagt än gjort. För att säga siffran 89 på franska så säger man nämligen "fyra-tjugo-nio", ungefär lika logiskt som det danska språkets räknesätt alltså. Att komma på detta snabbt tycker jag är nog svårt då man inte är i kemisk obalans, så jag misslyckades ganska fatalt.
Det slutade tillslut med att jag fick tillbaka mitt körkort utan att de listat ut hur gammal jag var. Jag skrattade och hånade dem lite på svenska innan jag gick ner i dimman.
Kvällen slutade som vanligt med en pizza på 24hBoulangeriet för att sedan hoppa i säng med lite regnblött hår. Regnblött hår ja, då ser det ut så här då man vaknar:
lördag 8 december 2007
Om precis sexton dygn sitter vi bänkade framför Kalle...
... och nu har jag inhandlat min första julklapp för i år!
Eftersom det ryktas att hela tjocka släkten läser den här bloggen verkar det ju onödigt att avslöja vad eller till vem jag har köpt, så det behåller jag för mig själv.
Tycker att det här med julklappshandlandet var ovanligt klurigt i år, detta av följande orsaker:
1. Det måste vara relativt litet. Det ska ju rymmas i väskan och jag vill gärna ha med mig mer än en uppsättning kläder hem till Sverige över jul och nyår.
2. Det får hemskt gärna ha lokal prägel på. Men ingen i min släkt kan franska, vilket minskar alternativen drastiskt. Inga böcker, filmer eller dylikt alltså.
3. Det får inte vara vin. För även om jag hade kunnat köpa ett par fina flaskor helt lagligt här nere så är jag likafullt en skurk enligt svenska staten då jag landar på Arlanda med dem.
Men nu när första klappen är kirrad hoppas jag att det ska rulla på med resten!
Eftersom det ryktas att hela tjocka släkten läser den här bloggen verkar det ju onödigt att avslöja vad eller till vem jag har köpt, så det behåller jag för mig själv.
Tycker att det här med julklappshandlandet var ovanligt klurigt i år, detta av följande orsaker:
1. Det måste vara relativt litet. Det ska ju rymmas i väskan och jag vill gärna ha med mig mer än en uppsättning kläder hem till Sverige över jul och nyår.
2. Det får hemskt gärna ha lokal prägel på. Men ingen i min släkt kan franska, vilket minskar alternativen drastiskt. Inga böcker, filmer eller dylikt alltså.
3. Det får inte vara vin. För även om jag hade kunnat köpa ett par fina flaskor helt lagligt här nere så är jag likafullt en skurk enligt svenska staten då jag landar på Arlanda med dem.
Men nu när första klappen är kirrad hoppas jag att det ska rulla på med resten!
Sanningen om varför Annika trampar i hundbajs när inte jag gör det!
Jag har hört att man på allvar inte kan säga att man har bott i Frankrike om man inte trampat i hundbajs. Och visst kan jag förstå talesättet, bajspåsar är inte direkt något fransmännen gillar att lägga pengarna på...
Enligt detta påstående "bosatte sig" Annika här i landet redan någon gång under första eller andra veckan, medan jag ännu lyckats undvika att bli brun om skosulan.
Anledningen är att Annika, som den äkta konstnären hon är, oftast går runt och tänker på allt mellan himmel och gjord, förutom vad hon gör just för tillfället.
Ett fint exempel är när vi var påväg hem en dag. Vi var i trappen upp till lägenheten, (så alla hundbajsar var redan ur vägen) när jag såg att hon verkligen inte befann sig i samma universum som jag. Jag frågade:
- Går du och drömmer Annika?
Hon tittar upp med en förvånad min och utbrister:
- Huh?!
Väl talat.
Jag har även samlat lite mer riktiga citat, längre än bara ett "huh", som Annika yttrat. Nu så här när det är helg och allt tänkte jag bjuda på lite underhållning.
Vi diskuterade hur onödigt det var att alla får telefonkatalogen, det är ju slöseri på träd och så vidare. Och dessutom säger Annika:
"Jag vet inte ens hur man använder gula sidorna!"
När vi för en dryg vecka sedan vill få lite julstämmning genom att spela julmusik:
"Jag gillar inte att alla jullåtar ska vara så kristna!"
Och jag vet inte riktigt varför vi gick och pratade om brunsttider, vi hade väl betat av alla andra tänkbara samtalsämnen, men min kära rumskompis var i alla fall av den uppfattningen att:
"Brunsttider är bara något som någon har hittat på, ungefär som fars dag!"
Återigen, väl talat...
... men då är hon ju blondin också!
Enligt detta påstående "bosatte sig" Annika här i landet redan någon gång under första eller andra veckan, medan jag ännu lyckats undvika att bli brun om skosulan.
Anledningen är att Annika, som den äkta konstnären hon är, oftast går runt och tänker på allt mellan himmel och gjord, förutom vad hon gör just för tillfället.
Ett fint exempel är när vi var påväg hem en dag. Vi var i trappen upp till lägenheten, (så alla hundbajsar var redan ur vägen) när jag såg att hon verkligen inte befann sig i samma universum som jag. Jag frågade:
- Går du och drömmer Annika?
Hon tittar upp med en förvånad min och utbrister:
- Huh?!
Väl talat.
Jag har även samlat lite mer riktiga citat, längre än bara ett "huh", som Annika yttrat. Nu så här när det är helg och allt tänkte jag bjuda på lite underhållning.
Vi diskuterade hur onödigt det var att alla får telefonkatalogen, det är ju slöseri på träd och så vidare. Och dessutom säger Annika:
"Jag vet inte ens hur man använder gula sidorna!"
När vi för en dryg vecka sedan vill få lite julstämmning genom att spela julmusik:
"Jag gillar inte att alla jullåtar ska vara så kristna!"
Och jag vet inte riktigt varför vi gick och pratade om brunsttider, vi hade väl betat av alla andra tänkbara samtalsämnen, men min kära rumskompis var i alla fall av den uppfattningen att:
"Brunsttider är bara något som någon har hittat på, ungefär som fars dag!"
Återigen, väl talat...
... men då är hon ju blondin också!
torsdag 6 december 2007
“Because he looks good in green and the rest of us don’t”
Det här är ett inlägg jag hade kunnat skriva för länge sedan, men jag har aldrig orkat förrän nu då jag har brist på annat att skriva om!
För drygt en månad sedan under en fonetiklektion upptäckte jag ett lustigt meddelande inristad i bänken jag satt vid. Följande ord hade någon valt med omsorg för att sedan föreviga för allmän beskådan: ”I hate, I hate… I hate Peter Pan, Labo and french people!”
Det finna alltså någon där ute som hatar Peter Pan, Labo (våra språklabb-lektioner där vi sysslar med diverse långtråkiga övningar) och fransmän. Mest förvånande är väl hatet riktad mot Peter Pan. Jag diskuterade detta med min amerikanske vän Lucas, hans förklaring kan ni läsa i rubriken: Han klär i grönt medan vi andra inte gör det helt enkelt!
Jag och Annika tyckte givetvis att det här var ett roligt meddelande och började genast att författa en låttext med klottret som låttitel. Så här en månad senare har vi ännu inte skrivit klart den. Min lilla analys av varför är följande: Vi fokuserade på den tredje saken som Mr.X hatade, fransmännen, och påbörjade en bitter låttext om alla konstiga och dåliga saker med Frankrike och dess invånare. Kindpussar, hundbajs, och synen på blondiner betades av innan arbetet föll i dvala. Jag tror att anledningen till att vi aldrig fortsatte med låten är att vi helt enkelt började gilla det här landet. Känns ju lite dumt att skriva ett hatbrev till någon man älskar liksom.
Jag vet inte hur det är med Annika, men jag kände i alla fall att där efter en månad i Aix så slutade jag längta hem. Visst kan jag längta hem lite då och då fortfarande, men absolut inte så att jag mår dåligt av det, vilket hände med jämna mellanrum den första tiden.Just precis nu längtar jag dock otroligt mycket efter att få komma ”hem” och fira jul, men det är en positiv längtan. Hursomhelst så sitter vi på planet norrut om precis två veckor! Innan dess ska mycket hinnas med: Kompisar som fyller år, folk som åker hem och inte kommer tillbaka efter jullovet, Sofia och Carina som kommer på besök, julklappar som måste inhandlas (har fortfarande inte en susning om vad jag ska köpa till någon!), med mera, med mera, med mera…
För drygt en månad sedan under en fonetiklektion upptäckte jag ett lustigt meddelande inristad i bänken jag satt vid. Följande ord hade någon valt med omsorg för att sedan föreviga för allmän beskådan: ”I hate, I hate… I hate Peter Pan, Labo and french people!”
Det finna alltså någon där ute som hatar Peter Pan, Labo (våra språklabb-lektioner där vi sysslar med diverse långtråkiga övningar) och fransmän. Mest förvånande är väl hatet riktad mot Peter Pan. Jag diskuterade detta med min amerikanske vän Lucas, hans förklaring kan ni läsa i rubriken: Han klär i grönt medan vi andra inte gör det helt enkelt!
Jag och Annika tyckte givetvis att det här var ett roligt meddelande och började genast att författa en låttext med klottret som låttitel. Så här en månad senare har vi ännu inte skrivit klart den. Min lilla analys av varför är följande: Vi fokuserade på den tredje saken som Mr.X hatade, fransmännen, och påbörjade en bitter låttext om alla konstiga och dåliga saker med Frankrike och dess invånare. Kindpussar, hundbajs, och synen på blondiner betades av innan arbetet föll i dvala. Jag tror att anledningen till att vi aldrig fortsatte med låten är att vi helt enkelt började gilla det här landet. Känns ju lite dumt att skriva ett hatbrev till någon man älskar liksom.
Jag vet inte hur det är med Annika, men jag kände i alla fall att där efter en månad i Aix så slutade jag längta hem. Visst kan jag längta hem lite då och då fortfarande, men absolut inte så att jag mår dåligt av det, vilket hände med jämna mellanrum den första tiden.Just precis nu längtar jag dock otroligt mycket efter att få komma ”hem” och fira jul, men det är en positiv längtan. Hursomhelst så sitter vi på planet norrut om precis två veckor! Innan dess ska mycket hinnas med: Kompisar som fyller år, folk som åker hem och inte kommer tillbaka efter jullovet, Sofia och Carina som kommer på besök, julklappar som måste inhandlas (har fortfarande inte en susning om vad jag ska köpa till någon!), med mera, med mera, med mera…
onsdag 5 december 2007
Klart å betalt! (som Patrik från Pite brukar säga)
Idag har vi betalat våran sista hyra här i Aix! Väldigt skönt måste jag säga.
Anleningen till att vi inte ska betala någon hyra för januari månad är att vi betalade en månadshyra i deposition när vi fick lägenheten. Annie (våran nästan-hyresvärd) tyckte att det skulle bli enklare om vi inte betalde henne i början på januari, så då slapp hon betala oss när vi åker. Ett ganska typiskt franskt lathets-resonemang. Man kan ju fundera på varför vi överhuvudtaget behövde betala in den där depositionen, grundtanken är väl att det ska kollas innan vi far att allt är bra med lägenheten, men det är ju jobbigt såklart...
Vi fick dock lova att vi skulle lämna lägenheten i lika bra skick som då vi kom.
Jag kunde knappt hålla mig för skratt.
"Lika bra skick som då vi kom" innebär ju nämligen följande: Kvarglömda kläder i tvättmaskinen, några gamla fiskpinnar i det igenfrostade frysfacket, en grå nyans på de vita väggarna, ett centimetertjockt lager intorkad tandkräm kring handfatskranen, med mera, med mera och med mera!
Hade jag bara varit lite säkrare på att prata det här märkliga språket som vi försöker lära oss hade jag naturligtvist sagt att vi skulle lämna lägenheten i bättre skick. Istället nöjde jag mig med ett enkelt: "Bien sur!"
Anleningen till att vi inte ska betala någon hyra för januari månad är att vi betalade en månadshyra i deposition när vi fick lägenheten. Annie (våran nästan-hyresvärd) tyckte att det skulle bli enklare om vi inte betalde henne i början på januari, så då slapp hon betala oss när vi åker. Ett ganska typiskt franskt lathets-resonemang. Man kan ju fundera på varför vi överhuvudtaget behövde betala in den där depositionen, grundtanken är väl att det ska kollas innan vi far att allt är bra med lägenheten, men det är ju jobbigt såklart...
Vi fick dock lova att vi skulle lämna lägenheten i lika bra skick som då vi kom.
Jag kunde knappt hålla mig för skratt.
"Lika bra skick som då vi kom" innebär ju nämligen följande: Kvarglömda kläder i tvättmaskinen, några gamla fiskpinnar i det igenfrostade frysfacket, en grå nyans på de vita väggarna, ett centimetertjockt lager intorkad tandkräm kring handfatskranen, med mera, med mera och med mera!
Hade jag bara varit lite säkrare på att prata det här märkliga språket som vi försöker lära oss hade jag naturligtvist sagt att vi skulle lämna lägenheten i bättre skick. Istället nöjde jag mig med ett enkelt: "Bien sur!"
söndag 2 december 2007
Tomteglögg!
Igår var det fest! Precis som vanligt här nere alltså.
Igår kretsade festen kring en mycket välkomnad liten flaska.Och nej, flaskan innehöll inte någon form av alkoholhaltig dryck!! Nåja, det beror ju på hur man ser på saken...
Flaskan var hursomhelst Ingeborgs och den innehöll ett glöggkoncentrat.
Tilsett vin og venner stod det uppmanande på flaskan. Vi lydde order helt enkelt. Ett par vinflaskor senare och vi hade en stor kastrull varm juledryck samt en stämningsfull doft i hela våran lägenhet.
Så var det ju det här med vänner också. Vi är inte riktigt säkra, men jag tror att det som mest befann sig 14 gäster i vår lilla etta. Finns det hjärterum så finns det stjärterum brukar det ju heta. Förutom Ingeborg och någon mer så bestod gästerna uteslutande av glögguppskattande landsmän.
Vi försökte även få lite julmusik för att öka på stämningen ytterligare, men det gick lite tungt för datorn igår. Basshunters version av Jingle Bells gick dock några vänder. Min åsikt var: "Nu blev det ju jul och party på samma gång!", en kommentar som mottogs med skratt - trots att jag var dödsallvarlig!
Gårdagen blev i alla fall en fin inledning på årets sista månad. En första december att minnas, helt klart!
Tilsett vin og venner! Och på baksidan stod det följande: Festdrikk, velkomstdrikk, turdrikk, hjemkomstdrikk, vennedrikk, varmedrikk, hyggedrikk, sjarmedrikk, alkoholfri eller alkoholfylt drikk, og sist, men ikke minst - som juledrikker det en trylledrikk.
Även om man inte förstår allt så går det ju inte annat än att älska det norska språket!
Igår kretsade festen kring en mycket välkomnad liten flaska.Och nej, flaskan innehöll inte någon form av alkoholhaltig dryck!! Nåja, det beror ju på hur man ser på saken...
Flaskan var hursomhelst Ingeborgs och den innehöll ett glöggkoncentrat.
Tilsett vin og venner stod det uppmanande på flaskan. Vi lydde order helt enkelt. Ett par vinflaskor senare och vi hade en stor kastrull varm juledryck samt en stämningsfull doft i hela våran lägenhet.
Så var det ju det här med vänner också. Vi är inte riktigt säkra, men jag tror att det som mest befann sig 14 gäster i vår lilla etta. Finns det hjärterum så finns det stjärterum brukar det ju heta. Förutom Ingeborg och någon mer så bestod gästerna uteslutande av glögguppskattande landsmän.
Vi försökte även få lite julmusik för att öka på stämningen ytterligare, men det gick lite tungt för datorn igår. Basshunters version av Jingle Bells gick dock några vänder. Min åsikt var: "Nu blev det ju jul och party på samma gång!", en kommentar som mottogs med skratt - trots att jag var dödsallvarlig!
Gårdagen blev i alla fall en fin inledning på årets sista månad. En första december att minnas, helt klart!
Även om man inte förstår allt så går det ju inte annat än att älska det norska språket!
lördag 1 december 2007
Julstämning!
December har anlänt och jag har kommit till insikt med en sak som jag finner väldigt förvånande. Här, i Aix-en-Provence, där det snöar lika ofta som TV4 visar filmer utan reklamavbrott, så har jag mycket mer julstämning än vanligt!
För bara någon vecka sedan trodde jag att vi skulle få fixa vårat egna julmys med pyntad lägenhet, pepparkakor och lussebak för att få någon som helst julkänsla. Ingen av dessa tre saker har bockats av ännu, och ändå ser jag fram emot den 24:e som vilken tomterädd treåring som helst.
Här i södra Frankrike vet man nämligen hur man kompenserar för den obefintliga snön. Jag har redan lagt upp lite bilder och berättat i ett tidigare inlägg om hur staden förvandlats till rena rama nöjesfältet, men sedan dess har ännu mer pynt åkt upp. Igår morse när Annika vaknade stod det en stege utanför vårt fönster, våran lilla rue skulle nämligen bli lite pyntad också!
Jag tog en lite kvällspromenad längs Cours Mirabeau och tittade i julstugorna som alla har slagit upp för försäljning. 50 stycken stugor räknade jag till när jag gick där och mös bland allt det juliga!
Så här ser det ut om man tittar ut från vår lägenhet nu. Mysigt värre!
För bara någon vecka sedan trodde jag att vi skulle få fixa vårat egna julmys med pyntad lägenhet, pepparkakor och lussebak för att få någon som helst julkänsla. Ingen av dessa tre saker har bockats av ännu, och ändå ser jag fram emot den 24:e som vilken tomterädd treåring som helst.
Här i södra Frankrike vet man nämligen hur man kompenserar för den obefintliga snön. Jag har redan lagt upp lite bilder och berättat i ett tidigare inlägg om hur staden förvandlats till rena rama nöjesfältet, men sedan dess har ännu mer pynt åkt upp. Igår morse när Annika vaknade stod det en stege utanför vårt fönster, våran lilla rue skulle nämligen bli lite pyntad också!
Jag tog en lite kvällspromenad längs Cours Mirabeau och tittade i julstugorna som alla har slagit upp för försäljning. 50 stycken stugor räknade jag till när jag gick där och mös bland allt det juliga!
Så här ser det ut om man tittar ut från vår lägenhet nu. Mysigt värre!
onsdag 28 november 2007
Takterna sitter i, även här i Aix
Jag har avklarat historieprovet nu. Precis som vanligt satt jag tiden ut och skrev, det vill säga två hela timmar. Det var bara ett par flitiga asiater som utnyttjade de sista ynka minuterna bättre än mig.
Fyra sidor blyerts lyckade jag peta ner. På franska.
Den bedriften kan jag inte säga att jag hade varit kapabel till för två månader sedan, så jag har nog lärt mig en del trots allt. Men även om jag kan skriva och förstå franska bättre så är jag fortfarande värdelös på å snacka franska. Precis det jag verkligen vill bli bra på alltså. Men jag har ju två månader kvar på mig, så än finns det hopp!
Fyra sidor blyerts lyckade jag peta ner. På franska.
Den bedriften kan jag inte säga att jag hade varit kapabel till för två månader sedan, så jag har nog lärt mig en del trots allt. Men även om jag kan skriva och förstå franska bättre så är jag fortfarande värdelös på å snacka franska. Precis det jag verkligen vill bli bra på alltså. Men jag har ju två månader kvar på mig, så än finns det hopp!
Igår pluggade jag historia HELA kvällen...
Ja, jag ägnade nog varenda minut igårkväll åt fransk historia. För jag bloggade ju absolut inte (bara två inlägg, ju!)...
Och jag låg absolut inte i soffan och sov. Nejnej...
Och jag kastade absolut inte mina pennor på Annika när hon försökte dokumentera allt detta. Onej...
Näe, flitig som jag är satt jag väldigt koncentrerat och begrundade mina lektions anteckningar med stor entusiasm!
Men provet är inte förrän 17:00 ikväll, så jag har gott om tid på mig att plugga lika flitigt nu under dagen. En bra start på det är ju att inte sätta sig vid datorn för att blogga, så det ska jag absolut inte göra...
Och jag låg absolut inte i soffan och sov. Nejnej...
Och jag kastade absolut inte mina pennor på Annika när hon försökte dokumentera allt detta. Onej...
Näe, flitig som jag är satt jag väldigt koncentrerat och begrundade mina lektions anteckningar med stor entusiasm!
Men provet är inte förrän 17:00 ikväll, så jag har gott om tid på mig att plugga lika flitigt nu under dagen. En bra start på det är ju att inte sätta sig vid datorn för att blogga, så det ska jag absolut inte göra...
tisdag 27 november 2007
Halvtid!
Idag kom det en tjej från Holland hem till oss. Anledning var att hon var intresserad av våran lägenhet då vi flyttar ut - det är ju inte så länge kvar...
Det kändes lite hemskt att inse att det är så lite tid kvar här. Och en fjärdedel av tiden som är kvar ska ju faktiskt tillbringas i Sverige. Men när jag räknar på det inser jag att vi faktiskt precis nått halvtid. 60 dagar kvar till vi har slutat skolan. Det är två månader kvar alltså. Två har passerat. Vi har även kommit halvägs i antal effektiva skoldagar. Sex och en halv vecka av tretton.
Hennes besök ledde dock inte bara till en massa kalenderräknande, utan vi kändes oss även tvungna att städa innan hon kom förbi. Så nu är lägenheten finare än vad den någonsin varit! Annika har tänkt passa på å ta en massa bilder på lägenhet då den är i detta tillstånd, och det slog mig att jag nog aldrig lagt upp några bilder på hur vi bor, så jag kanske lånar några och lägger upp senare, det har ju varit skralt med bilder de senaste inläggen.
Det kändes lite hemskt att inse att det är så lite tid kvar här. Och en fjärdedel av tiden som är kvar ska ju faktiskt tillbringas i Sverige. Men när jag räknar på det inser jag att vi faktiskt precis nått halvtid. 60 dagar kvar till vi har slutat skolan. Det är två månader kvar alltså. Två har passerat. Vi har även kommit halvägs i antal effektiva skoldagar. Sex och en halv vecka av tretton.
Hennes besök ledde dock inte bara till en massa kalenderräknande, utan vi kändes oss även tvungna att städa innan hon kom förbi. Så nu är lägenheten finare än vad den någonsin varit! Annika har tänkt passa på å ta en massa bilder på lägenhet då den är i detta tillstånd, och det slog mig att jag nog aldrig lagt upp några bilder på hur vi bor, så jag kanske lånar några och lägger upp senare, det har ju varit skralt med bilder de senaste inläggen.
Frankrikes Nationalsport
Idag på vägen hem från skolan möttes jag av några hundra elever som bar på banderoller, viftade med flaggor samt skrek slagordsramsor i megafoner. Det var nästan så att jag var sugen på att haka på dem. Tyvärr var jag dock inte säker på vad de demonstrerade mot; händelserna i Paris de senaste dagarna eller om det bara var en del i strejken. Franska elever är hursomhelst inte lika beskedliga som vi hemma i Svea rike.
Någon som höjde på ögonbrynen av kombinationen elever och strejk? Det gör man inte här. I Frankrike är politik samtalsämnet nummer ett och därmed får de unga upp ögonen för detta fenomen mycket tidigare än i övriga delar av världen där man för det mesta snackar sport, musik och amerikanska tv-serier.
Här i Frankrike pågår det ständigt strejker, särskilt under hösten. Just nu är det tågpersonalen samt just universitetseleverna som visar sitt missnöje mot regeringen. Och det rör sig inte om att skolka några lektioner för att skrika lite på gatan. Onej. Dessa elever strejkar på som vilka uppretade arbetarna som helst! Tror de har strejkat i snart två veckor…
Om ni tror att de vuxna ser ner på detta beteende så kan ni inte ha mer fel. Nio av tio här i Frankrike står på elevernas sida (till skillnad från tåg-strejken, de har nästan nio av tio emot sig tror jag). En av våra lärare berättade att elever ända ner i tolvårsåldern har strejkat, ivrigt påhejade av föräldrarna. Skolplikten åt helvete liksom!
Det är inte för inte som strejkandet kallas för Frankrikes nationalsport!
måndag 26 november 2007
Jag skriver för att skriva
Jag har fått order av vissa att uppdatera bloggen oftare. Och jag vill verkligen skriva något här (mest för att ha en anledning till att slippa undan historie-plugget). Jag gillar dock inte att skriva helt meningslösa inlägg, vilket är precis vad jag gör just nu.
Men för att få någon som helst substans i det här inlägget ska jag skriva lite grann om det som ständigt rör sig i en tonårskilles tankar - nämligen mat (just det, mat, vad trodde du?!).
Efter att ha ätit relativt sunt och i princip helt avstått från godis och dylikt under nästan två månader så urartade mina matvanor i helgen.
Fredag - efter skolan var jag jättehungrig, så jag gick och tog en Charolais på en liten restaurang/snabbmatsställe nära oss. Fransk snabbmat när den är som bäst! En Charolais är en varm baguett med samma innehåll som en hamburgare brukar ha, samt gudomligt goda hemlagade pommes. På kvällen svängde jag förbi Robert. Han var hungrig. Det slutade med att vi gick på samma ställe som jag ätit lunch på. Denna gång tog jag en fiskburgare. Maten där känns ändå relativt nyttig jämfört med de svenska alternativen. Vid tog hem maten till lägenheten och avnjöt den med ett par glas vin. Jag avstod dock frestelsen då vi efter midnatt passerade 24h-bageriet. Lite duktigt av mig i alla fall!
Lördag - Vi firade Thanksgiving. Say no more.
Söndag - Jag och Annika sa, "idag ska vi vara nyttiga", vi hade nämligen en stor skål med kycklingsallad i kylskåpet. Nyttigheten höll sig till på kvällen då salladen var slut. Vi skulle ha filmkväll med Robert, så innan han kom passerade vi affären. Jag inhandlade en pizza samt två påsar chips. Innan jag hann trycka i mig pizzan undrade Robert om vi skulle med och köpa glass innan filmen. Självklart. Efter två delikata skopor Ben&Jerrys-glass tryckte vi två påsar chips till filmen som avslut på veckan. Nyttigt var ordet.
Efter denna hemska (underbara) mathelg bestämde vi oss för att äta nyttigt i veckan. Dvs, precis som vi har ätit innan denna helg, samt att vi ska låta bli vår dagliga baguette (hemska tanke!!).
Som start på våran nyttiga vecka var jag dock tvungen att äta upp pizza jag inte åt i gårkväll, jag kunde ju inte låta den gå till spillo liksom...
Men för att få någon som helst substans i det här inlägget ska jag skriva lite grann om det som ständigt rör sig i en tonårskilles tankar - nämligen mat (just det, mat, vad trodde du?!).
Efter att ha ätit relativt sunt och i princip helt avstått från godis och dylikt under nästan två månader så urartade mina matvanor i helgen.
Fredag - efter skolan var jag jättehungrig, så jag gick och tog en Charolais på en liten restaurang/snabbmatsställe nära oss. Fransk snabbmat när den är som bäst! En Charolais är en varm baguett med samma innehåll som en hamburgare brukar ha, samt gudomligt goda hemlagade pommes. På kvällen svängde jag förbi Robert. Han var hungrig. Det slutade med att vi gick på samma ställe som jag ätit lunch på. Denna gång tog jag en fiskburgare. Maten där känns ändå relativt nyttig jämfört med de svenska alternativen. Vid tog hem maten till lägenheten och avnjöt den med ett par glas vin. Jag avstod dock frestelsen då vi efter midnatt passerade 24h-bageriet. Lite duktigt av mig i alla fall!
Lördag - Vi firade Thanksgiving. Say no more.
Söndag - Jag och Annika sa, "idag ska vi vara nyttiga", vi hade nämligen en stor skål med kycklingsallad i kylskåpet. Nyttigheten höll sig till på kvällen då salladen var slut. Vi skulle ha filmkväll med Robert, så innan han kom passerade vi affären. Jag inhandlade en pizza samt två påsar chips. Innan jag hann trycka i mig pizzan undrade Robert om vi skulle med och köpa glass innan filmen. Självklart. Efter två delikata skopor Ben&Jerrys-glass tryckte vi två påsar chips till filmen som avslut på veckan. Nyttigt var ordet.
Efter denna hemska (underbara) mathelg bestämde vi oss för att äta nyttigt i veckan. Dvs, precis som vi har ätit innan denna helg, samt att vi ska låta bli vår dagliga baguette (hemska tanke!!).
Som start på våran nyttiga vecka var jag dock tvungen att äta upp pizza jag inte åt i gårkväll, jag kunde ju inte låta den gå till spillo liksom...
söndag 25 november 2007
Låtsas-skola
Idag är det tänkt att vi efter två roliga dagar ska vara duktiga och ägna oss åt studier. Vi har nämligen en hel del läxa och ett gigantiskt historieprov på onsdag som vi inte har en susning om hur vi ska klara av.
Tänk er själva att sammanfatta 1500 års historia på ett annat språk, när du kanske förstått högst 50% av det läraren sagt på lektionerna. Yippie-kay-yey som Bruce W brukar säga...
Än roligare känns det här då man vet att det egentligen inte ger någonting. Våra betyg här räknas ju som ingenstans. "It feels like a fake school", som Robert sa. Vi som inte är här i utbyte med något universitet där hemma behöver egentligen inte prestera ett skit.
Ja menar, vem kommer egentligen bry sig om det där papperet jag kommer få då jag lämnar det här stället? Visst, någon arbetsgivare kanske tycker att man verkar ambitiös när man kan visa upp att man pluggat i Frankrike, men bryr han sig verkligen i sådana fall om jag inte blev godkänd i historiekursen? Känns inte så...
Menmen, min osvikliga tävlingsinstinkt, som gör att jag verkligen inte klarar av att underprestera utan att känna mig totalt misslyckad, gör att jag kommer plugga en hel del ändå. Förhoppningsvis nog mycket för ett godkänt betyg i alla fall.
Tänk er själva att sammanfatta 1500 års historia på ett annat språk, när du kanske förstått högst 50% av det läraren sagt på lektionerna. Yippie-kay-yey som Bruce W brukar säga...
Än roligare känns det här då man vet att det egentligen inte ger någonting. Våra betyg här räknas ju som ingenstans. "It feels like a fake school", som Robert sa. Vi som inte är här i utbyte med något universitet där hemma behöver egentligen inte prestera ett skit.
Ja menar, vem kommer egentligen bry sig om det där papperet jag kommer få då jag lämnar det här stället? Visst, någon arbetsgivare kanske tycker att man verkar ambitiös när man kan visa upp att man pluggat i Frankrike, men bryr han sig verkligen i sådana fall om jag inte blev godkänd i historiekursen? Känns inte så...
Menmen, min osvikliga tävlingsinstinkt, som gör att jag verkligen inte klarar av att underprestera utan att känna mig totalt misslyckad, gör att jag kommer plugga en hel del ändå. Förhoppningsvis nog mycket för ett godkänt betyg i alla fall.
Jag är tacksam för...
När man befinner i en sådan konstig tillvara som vi befinner oss i just nu, alltså att bo Frankrike men i princip bara umgås med andra utlänningar, så är det inte bara den franska kulturen man tar efter. Vin och baguetter i all ära, men igår firade vi våran första amerikanska Thanksgiving.
Det var Jenae i min klass som hade bjudit in oss till deras Thanksgivings-middag igår. De hade lagat jättemycket mat, plus att alla som kom dit (vi var 16 pers till bords) hade med sig en egen maträtt!
Jag åt mig spymätt. Och sedan var det dags för efterrätten (läs efterätterna). Det var pumpapaj, äppelpaj, nybakta chocklat-chip cookies och diverse andra amerikanska sötsaker, naturligtvis ackompanjerat med glass och vispgrädde. Vi åt middag vid sex-tiden igår. Nu när jag skriver detta är klockan tolv, 18 timmar senare alltså, och jag är fortfarande mätt…
(och om precis en månad är det julbord, suckade min stackars mage)
Förutom att den feta kalkonen saknades så innehöll gårdagens fest allt som en amerikansk Thanksgiving ska innehålla. Jenae höll det där typiskt amerikanska tacktalet som aldrig skulle kunna yttras i ett Svensson-hushåll och vi fick alla varsitt kort av henne med en personlig liten hälsning och ett tack för att vi kom.
Papper satt uppklistrade på väggen där man skulle skriva vad man var tacksam för, teckningar på pilgrimer, indianer och kalkoner hade också åkt upp på väggen men ingen kunde egentligen återge berättelsen bakom Thanksgiving.
Efter den gigantiska måltiden försökte vi ta oss ur våran matkoma genom lite olika lekar, bland annat charader.
Men det var kanske ändå något som saknades. Familjen så klart – på gott och ont. Som en av gästerna uttryckte det:
”Den här festen innehåller det bästa av Thanksgiving; massa mat, massa vänner och ingen full och psykstörd faster som sabbar festen!”
Amerikanerna nickade instämmande.
Det var i alla fall en jättetrevlig kväll och jag är väldigt tacksam att jag fick vara med på en riktig amerikansk Thanksgiving!
Annika hade med sig kameran, inte jag, så jag lånar några av hennes bilder. Här är hela gänget i alla fall!
Kakor och pumpapaj! Gottgottigottgott!
Tjejerna vann charaderna, vi killar deppade ett tag och skyllde på att vi hade fler utlänningar i laget...
lördag 24 november 2007
Om en månad kommer tomten!
Och nu är det julstämmning i Aix. Igår kväll tog jag och kameran en liten kvällspromenad genom staden för att plåta lite julgrejer. Med en månad kvar till julafton har staden verkligen förvandlats. Långa lampslingor hänger i vartenda träd, stora lysande stjärnor sitter på lyktstolparna och tontänerna är upplysta.
Hela Cours Mirabeau är upplyst av lampslingor och vid sidan av den drygt femhundra meter långa gatan har det slagits upp små trästugor som kränger mer julprylar än ni kan föreställa er. En massa karuseller har ställts upp runt rondellen och det känns nästan som om det är en karneval som dragit in över staden.
En julgran står på Hotel de Ville, som vi passerar varje dag till skolan. Ja, julstämmning helt enkelt. Att värmen har kommit tillbaka kanske inte tillför just julstämmningen någonting, men jag har inget emot att kunna strosa omkring med kameran i t-shirt och tunn jacka på kvällen.
Så långt lamporna sträcker sig, lika långt står det sådana här små trästugor. Alla har inte öppnat än, men jag kan föreställa mig hur de blir då springer mellan dessa för att hitta sina sista-minuten-julklappar...
Hela Cours Mirabeau är upplyst av lampslingor och vid sidan av den drygt femhundra meter långa gatan har det slagits upp små trästugor som kränger mer julprylar än ni kan föreställa er. En massa karuseller har ställts upp runt rondellen och det känns nästan som om det är en karneval som dragit in över staden.
En julgran står på Hotel de Ville, som vi passerar varje dag till skolan. Ja, julstämmning helt enkelt. Att värmen har kommit tillbaka kanske inte tillför just julstämmningen någonting, men jag har inget emot att kunna strosa omkring med kameran i t-shirt och tunn jacka på kvällen.
Så långt lamporna sträcker sig, lika långt står det sådana här små trästugor. Alla har inte öppnat än, men jag kan föreställa mig hur de blir då springer mellan dessa för att hitta sina sista-minuten-julklappar...
onsdag 21 november 2007
Svenska hösten saknas ej!
Idag regnade det, eller nästan i alla fall. Några droppar kom det då jag tittade ut imorse tror jag. Visst, jag har lite att skriva om, men anledningen till att jag tar upp vädret är att hösten här är så mycket bättre än hösten hemma.
Räknar man med dagens duggande så har det regnat sammanlagt två eller tre gånger under de snart två månaderna vi tillbringat här. Tillsammans med det mycket sällsynta snöfallet som kom förra veckan är detta den totala mängden nederbörd vi fått känna på.
Även om värmen inte är något särskilt att hurra för här så är det hursomhelst skönt att slippa undan den blöta och slaskiga väntan på vintern.
Räknar man med dagens duggande så har det regnat sammanlagt två eller tre gånger under de snart två månaderna vi tillbringat här. Tillsammans med det mycket sällsynta snöfallet som kom förra veckan är detta den totala mängden nederbörd vi fått känna på.
Även om värmen inte är något särskilt att hurra för här så är det hursomhelst skönt att slippa undan den blöta och slaskiga väntan på vintern.
Angående Konungariket Sverige
På skolan jag fördriver tiden på här nere i la France går jag en gång i veckan en kurs i fransk historia. Vi är just nu inne på tiden då Frankrike blev just Frankrike. Därför fick vi som en liten del i våran läxa till i veckan i uppgift att ta reda på när vårat land deklarerades självständigt eller liknande. När Sverige blev Sverige kort alltså.
Jag begrundade detta en stund och insåg att jag faktiskt inte hade en susning. När jag sedan surfade in på wikipedia för att undersöka saken insåg jag varför.
Sverige är ett väldigt konstigt land. Det heter egentligen inte ens Sverige, utan Konungariket Sverige är den rätta benämningen. Vi har inget officiellt språk i Sverige, det är ingen under det senaste milleniumet som har orkat ta tag i den saken (däremot har vi flera officiella minoritetsspråk; samiska, finska, meänkieli, romani chib och jiddisch).
Efter lite ytterligare surfande ser jag att Sverige inte heller har någon nationalsång! Wikipedia säger som följer om Du Gamla Du Fria: "Till skillnad från många andra nationalsånger har detta musikverk aldrig officiellt, genom politiska beslut, antagits som nationalsång." Jag har upphört att bli förvånad...
Men då var det ju också det där med läxan, när blev vi självständiga egentligen? Näe, det är tydligen så att Sverige aldrig blivit varken självständigförklarat eller erkänd som nation, vi finns alltså egentligen inte...
Kanske kan dessa saker vara någonting för herr Reinfeldt att ta tag i? Då har han ju gjort nånting bra under sina fyra år vid makten i alla fall!
Jag begrundade detta en stund och insåg att jag faktiskt inte hade en susning. När jag sedan surfade in på wikipedia för att undersöka saken insåg jag varför.
Sverige är ett väldigt konstigt land. Det heter egentligen inte ens Sverige, utan Konungariket Sverige är den rätta benämningen. Vi har inget officiellt språk i Sverige, det är ingen under det senaste milleniumet som har orkat ta tag i den saken (däremot har vi flera officiella minoritetsspråk; samiska, finska, meänkieli, romani chib och jiddisch).
Efter lite ytterligare surfande ser jag att Sverige inte heller har någon nationalsång! Wikipedia säger som följer om Du Gamla Du Fria: "Till skillnad från många andra nationalsånger har detta musikverk aldrig officiellt, genom politiska beslut, antagits som nationalsång." Jag har upphört att bli förvånad...
Men då var det ju också det där med läxan, när blev vi självständiga egentligen? Näe, det är tydligen så att Sverige aldrig blivit varken självständigförklarat eller erkänd som nation, vi finns alltså egentligen inte...
Kanske kan dessa saker vara någonting för herr Reinfeldt att ta tag i? Då har han ju gjort nånting bra under sina fyra år vid makten i alla fall!
tisdag 20 november 2007
Drömmar om hemlandet
Nu har jag länge varit i en period fri från den där känslan som brukar kallas för hemlängtan.
Jag trivs med tillvaron här och kan komma på mig själv med att bara vandra omkring på gatorna och njuta av att vara i Frankrike (precis som min Frankrike-älskande vän Louise sagt åt mig att göra)!
Men det är just nu när jag befinner mig i detta tillfredställda tillstånd som jag börjar drömma om dagen jag kommer hem, dagen jag åter sätter min fot på Västerbottnisk mark. Två nätter i rad har denna framtida dag besökt mig i mina drömmar. Märkligt.
För att glömma mina nattliga tankar och fokusera på verklighet så är det nu exakt en månad kvar tills jag åter sätter tidigare nämnda fot på svensk mark åtminstone. Det betyder med andra ord att julen närmar sig. Diverse julutsmyckningar har redan åkt upp här i Aix och jag ska väl försöka fotografera dessa nån dag och lägga upp på bloggen. I övrigt har väl inte någon riktig julstämmning infunnit sig än...
Har egentligen inte något mycket annat att berätta, läxorna har ökat med en alldeles för brant kurva och det tar upp en del tid. Hoppas dock på att vi gör bort det värsta nu så att det inte blir allt för tjockt lagom till jul!
Jag trivs med tillvaron här och kan komma på mig själv med att bara vandra omkring på gatorna och njuta av att vara i Frankrike (precis som min Frankrike-älskande vän Louise sagt åt mig att göra)!
Men det är just nu när jag befinner mig i detta tillfredställda tillstånd som jag börjar drömma om dagen jag kommer hem, dagen jag åter sätter min fot på Västerbottnisk mark. Två nätter i rad har denna framtida dag besökt mig i mina drömmar. Märkligt.
För att glömma mina nattliga tankar och fokusera på verklighet så är det nu exakt en månad kvar tills jag åter sätter tidigare nämnda fot på svensk mark åtminstone. Det betyder med andra ord att julen närmar sig. Diverse julutsmyckningar har redan åkt upp här i Aix och jag ska väl försöka fotografera dessa nån dag och lägga upp på bloggen. I övrigt har väl inte någon riktig julstämmning infunnit sig än...
Har egentligen inte något mycket annat att berätta, läxorna har ökat med en alldeles för brant kurva och det tar upp en del tid. Hoppas dock på att vi gör bort det värsta nu så att det inte blir allt för tjockt lagom till jul!
lördag 17 november 2007
I korthet
Sakerna jag hade tänkt blogga om men inte kunnat senaste två dygnen:
* Vi fick vårat element till slut, faktiskt mindre än ett dygn efter vad som var sagt, jag är imponerad! Anni är snabbare än medelfransyskan, helt klart...
* Vi skulle till IKEA igår, jag, Annika och Ingeborg. Halvvägs till bussen insåg vi attt vi bara skulle hinna vara där i en halvtimma innan sista bussen hem skulle gå, så vi vände om och köpte en jävla massa mat istället. Kirrade värsta lyxmiddagen och blev jättemätta.
* Bestämde oss för att fara till IKEA idag istället, men efter vårat middag blev det en spontan liten festkväll, en svensk-bekanting här fyllde år mm. Kom hem klockan fem, vaknade vid tre, insåg att det skulle bli ungefär samma tidsbrist idag som igår, så vi tar nog IKEA nästa helg istället.
* Våra planer på att bestiga berg igen i helgen är nog också lagda på is, anledningen är att det blivit så kallt. (Dock inte under noll som där hemma, men vi tycker det är kallt ändå!)
* Och eftersom det är under noll så förstår ni att snön inte alls ligger kvar på marken. Det var inte många flingor som överlevde kraschlandningen i torsdags och de få som gjorde de smälte bort innan kvällen var slut...
"Lyxmiddagen" bestod av följande:
Varmrätt: Stekt kykling och ris med curry-kryddning, massa mumsig sallad, den obligatoriska baguetten och vin, såklart.
Efterrätt: Baguette och ost, färsk ananas. Mer vin. Såklart.
* Vi fick vårat element till slut, faktiskt mindre än ett dygn efter vad som var sagt, jag är imponerad! Anni är snabbare än medelfransyskan, helt klart...
* Vi skulle till IKEA igår, jag, Annika och Ingeborg. Halvvägs till bussen insåg vi attt vi bara skulle hinna vara där i en halvtimma innan sista bussen hem skulle gå, så vi vände om och köpte en jävla massa mat istället. Kirrade värsta lyxmiddagen och blev jättemätta.
* Bestämde oss för att fara till IKEA idag istället, men efter vårat middag blev det en spontan liten festkväll, en svensk-bekanting här fyllde år mm. Kom hem klockan fem, vaknade vid tre, insåg att det skulle bli ungefär samma tidsbrist idag som igår, så vi tar nog IKEA nästa helg istället.
* Våra planer på att bestiga berg igen i helgen är nog också lagda på is, anledningen är att det blivit så kallt. (Dock inte under noll som där hemma, men vi tycker det är kallt ändå!)
* Och eftersom det är under noll så förstår ni att snön inte alls ligger kvar på marken. Det var inte många flingor som överlevde kraschlandningen i torsdags och de få som gjorde de smälte bort innan kvällen var slut...
"Lyxmiddagen" bestod av följande:
Varmrätt: Stekt kykling och ris med curry-kryddning, massa mumsig sallad, den obligatoriska baguetten och vin, såklart.
Efterrätt: Baguette och ost, färsk ananas. Mer vin. Såklart.
Internet hatar mig!
Det känns som att jag inte har bloggat på jättelänge, men jag insåg just att det bara var två dagar sedan senast. Anledningen till detta är dock inte att jag inta har haft saker att skriva om, utan helt enkelt att vårat internet har börjat hata mig! Då Annika sitter vid datorn funkar det för det mesta bra, men då jag ska göra något tvärvägrar den!
Så för att vinna över internet på min sida har jag virkat ett litet klädesplagg till våran trådlös adapter. Jo, ni läste rätt. Jag har virkat! Annika har ju satt igång med virkande på heltid så hon lärde mig också. Förutom den lilla adapter-overallen har jag även virkat en objektiv-värmare till min kamera. Jag håller mig helt enkelt till klädesplagg åt elektroniska prylar, de är inte lika kräsna som människor...
Mina vackra alster! Nu behöver inte USB-adaptern frysa längre, den ligger ju nämligen oftast utanför vårat fönster, eftersom signalen är bäst där.
Nu är jag dock ganska mätt på det här med virkandet. Hade något sagt till mig för ett år sedan att jag skulle ligga i en soffa i en egen lägenhet i södra Frankrike och virka klädesplagg till min systemkamera, då hade jag nog dumförklarat den personen ganska saftigt. Det blir inte alltdi som man tänkt sig helt enkelt.
Har i dagarna kommit fram till att det kommer kännas jättekonstigt när den här tiden är över. Livet här är verkligen min vardag nu och att komma tillbaka till Bureå i januari känns lika främmande som det för 7 veckor sedan kändes att flytta utomlands. Hela livet förändras - en gång till. Men jag har bestämt mig nu för att jag kommer hem som det var tänkt i alla fall. Funderade seriöst på att stanna i ett år i ungefär två dagar, men I'll be back precis som planerat...
Så för att vinna över internet på min sida har jag virkat ett litet klädesplagg till våran trådlös adapter. Jo, ni läste rätt. Jag har virkat! Annika har ju satt igång med virkande på heltid så hon lärde mig också. Förutom den lilla adapter-overallen har jag även virkat en objektiv-värmare till min kamera. Jag håller mig helt enkelt till klädesplagg åt elektroniska prylar, de är inte lika kräsna som människor...
Mina vackra alster! Nu behöver inte USB-adaptern frysa längre, den ligger ju nämligen oftast utanför vårat fönster, eftersom signalen är bäst där.
Nu är jag dock ganska mätt på det här med virkandet. Hade något sagt till mig för ett år sedan att jag skulle ligga i en soffa i en egen lägenhet i södra Frankrike och virka klädesplagg till min systemkamera, då hade jag nog dumförklarat den personen ganska saftigt. Det blir inte alltdi som man tänkt sig helt enkelt.
Har i dagarna kommit fram till att det kommer kännas jättekonstigt när den här tiden är över. Livet här är verkligen min vardag nu och att komma tillbaka till Bureå i januari känns lika främmande som det för 7 veckor sedan kändes att flytta utomlands. Hela livet förändras - en gång till. Men jag har bestämt mig nu för att jag kommer hem som det var tänkt i alla fall. Funderade seriöst på att stanna i ett år i ungefär två dagar, men I'll be back precis som planerat...
torsdag 15 november 2007
Snö!!! (precis det jag längtade efter då jag flyttade till Medelhavet)
Idag har det snöat. Här. I södra Frankrike.
Att snö faller här händer kanske en, max två gånger om året, dock väldigt sällan före nyår och i princip aldrig i mitten av november. Vi är väldigt lyckligt lottade tydligen...
När det började snöa satt vi i ett klassrum med väldigt stora fönster. Det ögonblicket kommer merparten av våran klass aldrig glömma, för de flesta var det nämligen första gången de sett snö falla! Det var väl ungefär jag och tjejen från Sibirien som inte var alltför imponerade!
Ute såg vi hur folk gjorde piruetter medan de blickade upp mot det vita som sakta letade sig ner mot marken och förvandlades till blöta fläckar.
Folk som tidigare hade stått ute och huttrat i vinterjackor rusade ut från sina klassrum i bara t-shirt för att skåda det märkliga som höll på att ske utomhus.
Snöfallet pågick i dryga två timmar, men inget stannade kvar på marken. På bilarna som stod parkerade utanför vårt klassrum stannade dock en dryg centimeter snöslask kvar och när vi blev utsläppte nedlät till och med jag mig till att delta i ett litet snökrig med några av snö-oskulderna i min klass.
Mobilkameror och små kompektkameror blixtrade hela tiden utanför fönstret så länge spektaklet pågick, men jag tog ingen bild till bloggen - ni där hemma vet ju liksom hur snö ser ut...
Att snö faller här händer kanske en, max två gånger om året, dock väldigt sällan före nyår och i princip aldrig i mitten av november. Vi är väldigt lyckligt lottade tydligen...
När det började snöa satt vi i ett klassrum med väldigt stora fönster. Det ögonblicket kommer merparten av våran klass aldrig glömma, för de flesta var det nämligen första gången de sett snö falla! Det var väl ungefär jag och tjejen från Sibirien som inte var alltför imponerade!
Ute såg vi hur folk gjorde piruetter medan de blickade upp mot det vita som sakta letade sig ner mot marken och förvandlades till blöta fläckar.
Folk som tidigare hade stått ute och huttrat i vinterjackor rusade ut från sina klassrum i bara t-shirt för att skåda det märkliga som höll på att ske utomhus.
Snöfallet pågick i dryga två timmar, men inget stannade kvar på marken. På bilarna som stod parkerade utanför vårt klassrum stannade dock en dryg centimeter snöslask kvar och när vi blev utsläppte nedlät till och med jag mig till att delta i ett litet snökrig med några av snö-oskulderna i min klass.
Mobilkameror och små kompektkameror blixtrade hela tiden utanför fönstret så länge spektaklet pågick, men jag tog ingen bild till bloggen - ni där hemma vet ju liksom hur snö ser ut...
onsdag 14 november 2007
Om fransk administration
Jag tror att det är ganska välkänt hur det är med fransmän och administration. Kort sagt så är de inte särskilt bra på det. Har hör flera historier om hur det tagit ett par månader att få ett nytt bankkort mm, men jag tänkte ta och berätta en liten självupplevd historia i ämnet.
Nämligen det här med våra studentkort. Men jag tar det hela från början:
När jag fick mitt antagningsbesked hem i brevlådan (vi pratar Sverige nu alltså) så var mitt födelsedatum felskrivet, jag var tydligen född -88. Jag ringde till språkresebyrån som ordnar den här lilla Frankrike-utflykten åt oss och meddelade detta. De vidarebefodrade uppgifterna till skolan.
Vi hoppar fram till första oktober. Jag och Annika ska skriva in oss på skolan. Jag påpekar en extra gång att jag är född -89, hon säger att de fått in rättelsen och att allt är lungt.
Vi hoppar fram lite till. Cirka tre veckor senare får vi våra studentkort (de är bara dryga veckan försenade), vi blir inte alltför imponerade. Studentkortet består av ett blått papper med lite text på och en fasthäftad bild av oss i ena hörnet, viker man ihop det ser det nästan ut som ett kort. Vi undrar varför detta har tagit sån tid. Robert frågar om fransmännen känner till de här korten i plast som används i amerika. Han får inget svar.
Jag begrundar mitt kort. Jag är fortfarande född -88. Jag som tyckte jag hade varit duktig och sagt till två gånger, det var tydligen ett par gånger för lite. Jag begrundar kortet lite till. Nu är min adress (som uppenbarligen var rätt då brevet kom hem i brevlådan i Sverige) också fel. Jag bor tydligen i Sodertalje numera. Jaja, jag har ju bott där en gång i tiden i alla fall...
Jag påpekade allt detta för våran hyresvärd/hon i receptionen på skolan (samma person alltså) och nu ska allt vara rätt. Det tror jag vad jag vill om men. Hon sa att hon skulle fixa nån som kom och lagade våra fönster (det sa hon redan den första oktober då vi fick lägenheten), hon sa att hon skulle komma med sladdar till TV:n (näe, den har vi fortfarande inte kunnat använda än) och också komma med nån sorts värmegrej, vi har ju som bekant inga element i vår lägenhet. Hon sa att hon skulle komma vid åtta. På franska betyder det att man dyker upp tidigast halv tio...
Jag tittar i mina historie-anteckningar. Läser att det var en kung vid namn Philippe le Bel som utvecklade den moderna administrationen i Frankrike. Han dog 1314. Inte konstigt att det här landet är som det är.
Nämligen det här med våra studentkort. Men jag tar det hela från början:
När jag fick mitt antagningsbesked hem i brevlådan (vi pratar Sverige nu alltså) så var mitt födelsedatum felskrivet, jag var tydligen född -88. Jag ringde till språkresebyrån som ordnar den här lilla Frankrike-utflykten åt oss och meddelade detta. De vidarebefodrade uppgifterna till skolan.
Vi hoppar fram till första oktober. Jag och Annika ska skriva in oss på skolan. Jag påpekar en extra gång att jag är född -89, hon säger att de fått in rättelsen och att allt är lungt.
Vi hoppar fram lite till. Cirka tre veckor senare får vi våra studentkort (de är bara dryga veckan försenade), vi blir inte alltför imponerade. Studentkortet består av ett blått papper med lite text på och en fasthäftad bild av oss i ena hörnet, viker man ihop det ser det nästan ut som ett kort. Vi undrar varför detta har tagit sån tid. Robert frågar om fransmännen känner till de här korten i plast som används i amerika. Han får inget svar.
Jag begrundar mitt kort. Jag är fortfarande född -88. Jag som tyckte jag hade varit duktig och sagt till två gånger, det var tydligen ett par gånger för lite. Jag begrundar kortet lite till. Nu är min adress (som uppenbarligen var rätt då brevet kom hem i brevlådan i Sverige) också fel. Jag bor tydligen i Sodertalje numera. Jaja, jag har ju bott där en gång i tiden i alla fall...
Jag påpekade allt detta för våran hyresvärd/hon i receptionen på skolan (samma person alltså) och nu ska allt vara rätt. Det tror jag vad jag vill om men. Hon sa att hon skulle fixa nån som kom och lagade våra fönster (det sa hon redan den första oktober då vi fick lägenheten), hon sa att hon skulle komma med sladdar till TV:n (näe, den har vi fortfarande inte kunnat använda än) och också komma med nån sorts värmegrej, vi har ju som bekant inga element i vår lägenhet. Hon sa att hon skulle komma vid åtta. På franska betyder det att man dyker upp tidigast halv tio...
Varken världens bästa bild eller studentkort, men jaja...
------------------------------------------------------------Jag tittar i mina historie-anteckningar. Läser att det var en kung vid namn Philippe le Bel som utvecklade den moderna administrationen i Frankrike. Han dog 1314. Inte konstigt att det här landet är som det är.
tisdag 13 november 2007
Uppfrächad layout!
Ja, nu ser min blogg lite personlig ut för första gången någonsin!
Det får jag nog till större delen tacka Annika för (om man räknar bort min otroligt starka insats som modell såklart...).
Så vad tycks egentligen? Bra, dåligt, nått som saknas eller bör plockas bort?
SJälv är jag nöjd i alla fall :)
Det får jag nog till större delen tacka Annika för (om man räknar bort min otroligt starka insats som modell såklart...).
Så vad tycks egentligen? Bra, dåligt, nått som saknas eller bör plockas bort?
SJälv är jag nöjd i alla fall :)
måndag 12 november 2007
Mitt-i-natten-bageriet och det där berget!
När jag väl kom i säng inatt, någon gång kring två blev det, så var det inte alls svårt att sova. Anledningen? Ja, den låter ungefär som följer:
Helgen började ovanligt lungt, fredag gjorde vi nämligen inte alltför mycket (vi hade ju trots allt varit ute torsdag kväll...). Lördag däremot, så hade vi lite folk på besök. Från början var det tänkt att det skulle bli lite av en svensk-kväll, men med facit i hand så känns det lite som en överdrift. Tre amerikanskor, en svenska och en norska trängdes tillsammans med oss i vår lilla lägenhet till att börja med. Precis som där hemma var det jag och en massa brudar alltså ;)
"Mums", säger Robert!
Helgen började ovanligt lungt, fredag gjorde vi nämligen inte alltför mycket (vi hade ju trots allt varit ute torsdag kväll...). Lördag däremot, så hade vi lite folk på besök. Från början var det tänkt att det skulle bli lite av en svensk-kväll, men med facit i hand så känns det lite som en överdrift. Tre amerikanskor, en svenska och en norska trängdes tillsammans med oss i vår lilla lägenhet till att börja med. Precis som där hemma var det jag och en massa brudar alltså ;)
Svenskt, amerikanskt och norskt i samma soffa!
Efter att för första gången i mitt liv deltagit i leken "Psykologen" så skulle Sofie och amerikanskorna ut på en klubb, vi skulle möta upp senare var det tänkt.
Efter ett tag dök Robert upp istället. Och lite senare Ester och Malin (två svenskor från våran skola). Nu kunde man kanske kalla det för svensk-kväll, Robert kan ju trots allt lite svenska, och Ingeborg pratar ju lika bra svenska som skåningarna så...
Det blev dock ingen utgång för oss under lördagsnatten. Ja, om man inte räknar 24h Boulangerie som utgång, det vill säga. 24h Boulangerie är ett dygnet-runt-öppet bageri med diverse natt-delikatesser, jag brukar oftast köpa mig en pizza-slice. Det här stället är Aix motsvarighet till Max hemma i Skellhell, vill man ha nått i magen efter en utekväll är det alltså hit man kommer!
"Mums", säger Robert!
När vi väl kom i säng hade klockan nog hunnit slå fyra, ingen bra idé att vara upp så länge, vi skulle nämligen upp och bestiga ett berg på söndagen. Det ni!
När väckarklockorna ringde klockan 10 var vi med andra ord inte alltför pigga på att kliva upp, men det fanns inte så mycket att göra åt saken. En timma senare hade vi i alla fall på något vis lyckats ta oss ner till bussen med packad picknickväska å allt.
Bussen ut till berget, St. Victoire, var ingen vanlig buss utan en minibuss. Alla som stod å väntade hade inte en chans att få plats. Vi fyra (jag, Annika, Ingeborg och Monica, en amerikansk vän till Ingeborg) lyckades dock alla få oss in i bussen. Väl framme vid berget gick vi omkring i en timma innan vi hittade stigen man skulle börja vandra uppför på (det blev ett antal felvändor).
Bild 1: "Kanske är det hitåt vi ska?"
Bild 2: "Nej, fel igen
Efter cirka en timmes vandring uppåt satte vi oss ner på marken och hade vår lilla picknick. Vi hade inte ens kommit halvvägs uppför berget, men var av förklarliga själ ändå väldigt trötta. Så ner vi ätit klart vände vi på klacken och började gå neråt igen. Nervägen var stundtals väldigt påfrestande för benen och jag önskade ett flertal gånger att det skulle börja toksnöa och jag skulle ha mina Salomon-lagg fastspända under fötterna!
Picknick! Lite bröd, lite ost, lite frukt mm. Och så lite rosévin såklart, vi bor ju som bekant i Frankrike...
Aldrig förr har vin varit så gott som efter en tvåtimmar-hajk i bergen!
När vi återvänt hem till lägenheten somnade jag i soffan, fullständigt utmattad. Den lilla tuppluren behövde dock, för annars hade jag verkligen inte orkat sitta uppe och fixa ihop allt det här med nya bloggen, för det tog på det med, om än på ett annat sätt än bergsbestigningen.
Vi har dock fått lite blodad tand och ska eventuellt återvända för att klara av hela berget nästa helg! Då kommer vi ju inte behöva slösa bort första timmen med att irra omkring heller...
Vi har dock fått lite blodad tand och ska eventuellt återvända för att klara av hela berget nästa helg! Då kommer vi ju inte behöva slösa bort första timmen med att irra omkring heller...
Lite utsikt fick vi njuta av, även om vi inte tog oss ända upp!
Barca-bilder!
Som jag nämnt tidigare så tog jag nästan 300 bilder under mina fyra dagar i Katalonien. Tyvärr så blev jag inte nöjd med alltför många samt att jag glömde att ta med kameran på de två mest "värda" ställena att fota på. Men här kommer ett litet urval av bilderna jag tog i alla fall!
FC Barcelona, "Mer än en klubb", så står det på Camp Nous läktare. Jag är glad över att jag hann besöka denna Europas största fotbollsarena, men besviken över att jag inte hann se någon match på den. Men tack vare detta har jag ju en utmärkt anledning att återvända hit!
Lite utsiktsbilder över den stora staden.
Tjejen på bilden är Kristin som går i min klass här i Aix.
Huvudgatan i Barcelona, la Rambla, var ständigt fullsmockad. Längs gatan fanns det en massa utklädda figurer som stod och gjorde sig lustiga och hoppades på att få lite småslantar, min favorit var nog djävulen (se nedan)!
FC Barcelona, "Mer än en klubb", så står det på Camp Nous läktare. Jag är glad över att jag hann besöka denna Europas största fotbollsarena, men besviken över att jag inte hann se någon match på den. Men tack vare detta har jag ju en utmärkt anledning att återvända hit!
Vi hade väldigt tur med vädret, vilket givetvis förgyllde denna resa lite extra. Bilden till vänster är tagen på en av de där turist-bussarna som vi åkte omkring i för att upptäcka staden.
Sådär ja! Nu ska jag sätta igång och redigera lite bilder från i helgen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
