måndag 12 november 2007

Mitt-i-natten-bageriet och det där berget!

När jag väl kom i säng inatt, någon gång kring två blev det, så var det inte alls svårt att sova. Anledningen? Ja, den låter ungefär som följer:

Helgen började ovanligt lungt, fredag gjorde vi nämligen inte alltför mycket (vi hade ju trots allt varit ute torsdag kväll...). Lördag däremot, så hade vi lite folk på besök. Från början var det tänkt att det skulle bli lite av en svensk-kväll, men med facit i hand så känns det lite som en överdrift. Tre amerikanskor, en svenska och en norska trängdes tillsammans med oss i vår lilla lägenhet till att börja med. Precis som där hemma var det jag och en massa brudar alltså ;)

Svenskt, amerikanskt och norskt i samma soffa!

Efter att för första gången i mitt liv deltagit i leken "Psykologen" så skulle Sofie och amerikanskorna ut på en klubb, vi skulle möta upp senare var det tänkt.

Efter ett tag dök Robert upp istället. Och lite senare Ester och Malin (två svenskor från våran skola). Nu kunde man kanske kalla det för svensk-kväll, Robert kan ju trots allt lite svenska, och Ingeborg pratar ju lika bra svenska som skåningarna så...
Det blev dock ingen utgång för oss under lördagsnatten. Ja, om man inte räknar 24h Boulangerie som utgång, det vill säga. 24h Boulangerie är ett dygnet-runt-öppet bageri med diverse natt-delikatesser, jag brukar oftast köpa mig en pizza-slice. Det här stället är Aix motsvarighet till Max hemma i Skellhell, vill man ha nått i magen efter en utekväll är det alltså hit man kommer!


"Mums", säger Robert!

När vi väl kom i säng hade klockan nog hunnit slå fyra, ingen bra idé att vara upp så länge, vi skulle nämligen upp och bestiga ett berg på söndagen. Det ni!

När väckarklockorna ringde klockan 10 var vi med andra ord inte alltför pigga på att kliva upp, men det fanns inte så mycket att göra åt saken. En timma senare hade vi i alla fall på något vis lyckats ta oss ner till bussen med packad picknickväska å allt.

Bussen ut till berget, St. Victoire, var ingen vanlig buss utan en minibuss. Alla som stod å väntade hade inte en chans att få plats. Vi fyra (jag, Annika, Ingeborg och Monica, en amerikansk vän till Ingeborg) lyckades dock alla få oss in i bussen. Väl framme vid berget gick vi omkring i en timma innan vi hittade stigen man skulle börja vandra uppför på (det blev ett antal felvändor).

Bild 1: "Kanske är det hitåt vi ska?"
Bild 2: "Nej, fel igen

Efter cirka en timmes vandring uppåt satte vi oss ner på marken och hade vår lilla picknick. Vi hade inte ens kommit halvvägs uppför berget, men var av förklarliga själ ändå väldigt trötta. Så ner vi ätit klart vände vi på klacken och började gå neråt igen. Nervägen var stundtals väldigt påfrestande för benen och jag önskade ett flertal gånger att det skulle börja toksnöa och jag skulle ha mina Salomon-lagg fastspända under fötterna!

Picknick! Lite bröd, lite ost, lite frukt mm. Och så lite rosévin såklart, vi bor ju som bekant i Frankrike...
Aldrig förr har vin varit så gott som efter en tvåtimmar-hajk i bergen!


När vi återvänt hem till lägenheten somnade jag i soffan, fullständigt utmattad. Den lilla tuppluren behövde dock, för annars hade jag verkligen inte orkat sitta uppe och fixa ihop allt det här med nya bloggen, för det tog på det med, om än på ett annat sätt än bergsbestigningen.
Vi har dock fått lite blodad tand och ska eventuellt återvända för att klara av hela berget nästa helg! Då kommer vi ju inte behöva slösa bort första timmen med att irra omkring heller...

Lite utsikt fick vi njuta av, även om vi inte tog oss ända upp!

Inga kommentarer: