Jag har nu avslutat min första skoldag efter lovet. Prov imorrn har jag dessutom. Usch. Jag vill tillbaka till Barcelona istället!
Vad hände där borta i Spanien då? Jag tar det i kronologisk ordning (har du ont om tid gör du nog bäst i att läsa senare...):
31 oktober, ca 23:00
Ryggsäcken är packad. Båda mina mobiler ställda på 05:00. Det sista jag ska göra innan jag går och inkasserar dom där ynka timmarna av sömn är att fylla Mp3:n med låtar. Jag stoppar in Mp3:n i datorns USB-port. Inget händer. Jag provar ca 50 gånger innan jag ger upp. Den vill inte starta heller (och det är ett sprillans nytt batteri i!). Min Mp3 -spelare är död.
Bra start.
Går å lägger mig. Gråter en skvätt inför den musiklösa sjutimmars-bussresan. Buhu.
1 november, 04:00
Klockan ringer. Jag hade lagt mina mobiler på nedervåningen för att jag skulle vara tvungen att kliva upp direkt och inte trycka på Snooze. Därför rusar jag ner fort och stänger av den skräniga signalen. Den lilla ruschen tillsammans med kylan i våran lägenhet gör att jag vaknar snabbt. Klär på mig fort som attan och börjar ställa fram frukost. Inser att min andra mobil inte har ringt (som borde ha ringt först). Tittar på dislayen. 04:03. Mobilen som hade ringt var inte omställde till vintertid. Yippee-kaj-ey. Går och lägger mig fullt påklädd. Sover 57 minuter till.
1 november, 05:00
Vaknar på riktigt och gör alla de där vanliga morgonsakerna. Bestämmer mig för att packa om. Flyttar över allt från ryggsäcken till min väska på hjul. Fyller ryggsäcken med mer saker. På fem minuter har jag fördubblat min packning. Ojdå.
Innan jag promenerar ner till busstationen försöker jag återuppliva min Mp3 en sista gång. Utan framgång.
Vid den här tiden var vi som skulle iväg till Barca relativt ensamma på busstationen. Kände ungefär en handfull av de ca 30 personerna som skulle med.
Efter en långjävla bussresa var vi framme i Barcelona kring klockan ett. Efter en lång promenad och en lång väntetid på vandrarhemmet fick vi tillsist våra rum tilldelad. Jag fick dela rum med Jordan - en kille från skolan, och Emmanuel - en randomfransos ca 45år. Rummet bredvid var ett rum med sex tjejer från skolan varav en går i min klass. Vi i våra rum (minus randomfransosen) gick ut och vandrade omkring i centralaste delarna av staden och försökte komma fram till vad vi skulle tillbringa vår tid i Barcelona med för aktiviteter.
På kvällen gick några ut, men de flesta var för trötta. För mig blev det restaurang med girlsen kring tiosnåret och sedan bums i säng.
2 november, 09:00
Upp för att hinna med den utsökta hotellfrukosten som ingick i priset. Insåg att vandrarhem inte är lika med hotellfrukostar. Åt dock upp den halvhårda baguetten jag blev tilldelad och svalde ner den beska juicen jag fått. Glaset med varm choklad var väl det ända som uppskattades.
Vid elvasnåret kom vi oss till sist ut från vandrarhemmet (ni vet ju hur länge tjejer ska göra sig i ordning...). Det var huuur mycket folk som helst på gatan. Efter ca tre minuter hade våran tiomannagrupp splittrats.
Planen var att köpa en tvådagars biljett till turist-bussarna för att hinna se så mycket som möjligt av staden. Denna biljett fungerade så att det fanns två olika buss-rutter, en för de norra sevärdheterna och en för de södra. Man kunde åka med båda dessa bussar hur mycket man ville, hoppa av och på vid valfria sevärdheter (44 stop sammanlagt) och fick hela saker berättade om alla ställen man passerade på valfritt språk (jag valde inte franska). Bussarna skulle komma var tionde minut.
Nu var det bara så att det ju som sagt var huuur mycket folk som helst. Köerna till dessa bussar var "Balder-på-liseberg-en-fin-lördag-i-juli"-långa! Och en gata någonstans på rutten var avstängd, så det rådde allmänt trafikkaos.
De som jag hade lyckats hålla ihop med bestämde sig därför att ta tunnelbanan till några enstaka sevärdheter istället. Jag letade upp de andra istället och smet in i kön med dem. En timma senare var vi inne i bussen.
Vi tog den södra rutten under fredagen. Vad såg vi på den då? Ja, en massa byggnader som jag nu inte har en aning om vad det var, Hamnen, nått stort slott, Olympia-stadion, OS-byn (Barcelona arrangerade sommar-OS 1992 för er som inte är med på noterna) mm.
Vi = jag, Kristin, Jules och Katie hoppade av två gånger. En gång för att åka upp på berget med en sån där skidliftsaktig sak man kliver in i (ja, jag tappar svenska ord för tillfället) och en gång för att bara vandra omkring nere vid vattnet.
Kanske fem timmar senare hade vi avklarat hela rundan. På vägen tillbaka till vandrarhemmet bestämde vi oss för att äta nått. Och man äter väl som man umgås, så med tre amerikanska tjejer var det väl föga förvånande att det blev Kentucky Fried Chicken. Det fanns väldigt mycket amerikanska matställen i Barcelona, och fler sådana skulle besökas under dessa dagar.
På kvällen var det planerat utgång med samma gäng som hade tänkt ta bussen på morgonen. Gänget höll ihop ungefär lika bra den här gången. Någon orkade inte pga av gårdagens festligheter. Några stycken skulle bara ta en kort tupplur för att orka med kvällen (dessa tupplurar blev på ca 10 timmar...) och vi som var kvar blev allmänt opeppade för att alla andra var så tråkiga. Istället för en barrunda blev det en matrunda som avslutades med en efterrätts McFlurry på donken vid 2-tiden.
Sedan några timmars sömn innan morgondagens aktiviteter skulle sätta fart.
3 november, 09:00
Tror de andra dissade frukosten. Jag hade hursomhelst bestämt mig för att tillbringa dagen på egen hand. Efter samma fattiga frukost begav jag mig iväg för att hoppa på den nordliga turen av turistbussarna. På vägen köpte jag, trots att jag inte var med några amerikaner, en Dunkin Donut för att fylla ut tomrummet i magen. Den amerikanska matkulturen lever ändå kvar litegrann i mig efter tiden i Kanada...
Istället för att vänta i den extremt långa kön vid huvudhållplatsen tog jag en promenad till nästa stop, ca 1km. Där var det bara ett tjugotal som stod och väntade, till skillnad från det tiodubbla på hållplatsen innan. Trots att jag var själv dröjde det inte länge innan jag fick någon att prata med, de som slog sig ner bredvid mig visade sig var svenskar. När de hade hoppat av pratade jag football med en engelsman som satte sig intill mig (inte soccer, som de amerikanska tanterna bredvid oss sa).
Fotboll ja, det var anledningen till att jag gett mig iväg ensam. Mina amerikanska vänner kunde inte bry sig mindre om den sporten och jag hade planerat att hoppa av vid Camp Nou, Europas största fotbollsarena. Väl där tog jag rundturen inne i arenan, besökte muséet och såg på när spelarna lämnade sin träning i sina svarta spelarbilar.
3 timmar senare var jag åter på bussen för att se klart resten av turen.
Efteråt återvände jag till vandrarhemmet för att vila, vilket behövdes. Jag hade lyckats få en ordentlig huvudverk och kvällen skulle bli väldigt lång.
Det nästa intressant som hände under detta dygn var att vi (=jag, Kristin, Ashely, Laurie och Filip) besökte någon känd fontän som spelar musik och har värsta showen på kvällarna. Vi tog tunnelbanan och han med den sista föreställningen för kvällen. Detta var tydligen jättenära där min gamla klasskompis Veronica bor för tillfället - henne återkommer jag till senare... Fontän-grejer var i alla fall jättefin, ett klassiskt vykortsmotiv. Tyvärr hade jag för första gången inte med mig kameran.
Efter fontänen, ca 22.00 tog vi en sen middag på en liten krog. Vi tog alla någon form av Paella - den amerikanska sviten var bruten.
Det skulle bli utgång ikväll, men mitt huvud värkte fortfarande, så jag försökte lägga mig och sova bort det onda, kvällen hade ju trots allt knappt börjat med barca-ögon sett.
Efter ett glas vin på taket av vårat vandrarhem lämnade jag mina amerikanska vänner och vandrade iväg solo på Barcelonas gator. Nej - jag gick inte ut på en privat liten krogrunda, utan jag gick för att träffa Virre&Co! Min kära gamla klasskompis från högstadiet pluggar nämligen i Barcelona tillsammans med Ylva, som i princip räknas som granne till mig hemma i Sverige. Rikard (Ylvas lillebror, jämngammal med mig för er som inte har råkat ut för honom tidigare) var på besök också.
Så vi fyra: jag, en gammal klasskompis, och två grannar från Sverige gick ut och festade i Barcelona! Vad är oddsen för det?
Efter en väldigt rolig kväll återvände jag till vandrarhemmet. Klockan hade börjat närma sig fem och utcheckningen var senast 11:00. Det blev inte så många timmars sömn den natten...
4 november, 09:30
Ni minns kanske att jag hade huvudverk kvällen innan? Gårdagens aktiviteter hade inte lindrat detta symtom så att säga. Jag sket fullständigt i frukosten och lade beslag på duschen. En varm dusch kändes ljusår mer lockande än en stel baguetthalva.
Efter att ha plockat ihop mina saker var det dags att lämna vandrarhemmet, men inte staden. Bussen skulle inte gå förrän 16:30, så vi hade gott om tid att hitta på något ytterligare.
Efter att ha lämnat all packning på bussen och ätit en Subway-frukost stack jag Anabelle och Danielle iväg till Park Güell, en gigantisk park där det står massa saker som den där tokkända Barcelona-arkitekten Gaudi har gjort. Metron tog oss ganska nära parken, det var bara det att den där sista dryga halvkilometern vi var tvungna att gå var uppför. Slalombacke-style (svart lutning alltså, inte som familjebackarna...).
Danielle höll tokhögt tempo, jag försökte hänga med och Anabelle halkade efter. Tillslut lyckades vi dock ta oss upp till toppen och vi strövade runt i parken i typ en timme. Hur mycket cool arkitektur som helst. Tyvärr låg kameran inlåst i en buss ca en mil bort.
Efter att ha återvänt till centrala stan hade vi två timmar kvar av vistelsen. Tjejerna skulle ta farväl av lite kompisar från USA som också var i stan. Själv gick jag och köpte mig en gigantisk glass och strövade omkring. När jag gick där och njöt av glassen och värmen ringde mamma och under samtalet fortsatte jag bara att gå utan att tänka efter vart. När jag la på var jag helt lost, men efter tio minuters ytterligare promenad hittade jag ut till hamnen.
Efter att ha tagit mina sista farväl av Barcelona satte vi oss i bussen för en lååång hemresa. Hemresan tog dryga timman längre än ditresan. Hurra.
5 november, 01:00
Jag kommer hem och dör av utmattning på Annikas säng (nej, hon låg inte och sov där, hon satt vid datorn). Jag berättar lite om resan i mitt koma-liknande tillstånd, hon berättar om sin. När jag berättar det tragiska som inträffade, dödsfallet av min Mp3 alltså, så måste Annika givetvis prova om den verkligen är trasig.
Givetvis funkade den då helt plötsligt. Och den har gått som tåget varje gång jag har provat trycka igång den idag. Ball.
Smått och gott:
- Under resan hade jag kameran runt halsen hela tiden, förutom vid de två tillfällena jag verkligen ville ha den. Bra gjort Tobias! Men lyckades ändå knäppa av ca 300 bilder, jag ska bara redigera litegrann före jag lägger upp dem här.
- Det var tokmycket svenskar i Barcelona. Under fem timmar i Barcelona hörde jag fler på gatan som pratade svenska än vad jag gjort under mina sammanlagt fem veckor eller nått sånt i Aix hittills! Värst var det inne på Camp Nou, uppskattar att jag hörde drygt hundra olika svenskar där inne...
- Jag gillade knarklangarnas stil i Barcelona. De stod ute på gatorna och viskade ut till allmänheten vad de hade på sig. På en gata hörde jag från alla möjliga håll lite diskreta "Hasch... hasch... hasch"-viskningar. Lite som en acapella konsert med massa pårökta lodisar.
- För att fortsätta med den olagliga verksamheten så tyckte jag att det såg roligt ut när alla snubbar som skulle sälja "piratkopior" på typ handväskor och dylikt la upp sina varor efter promenadgatorna. De la allting på en filt. Filten hade snören fastknutna i alla fyra hörn. Dessa snören löpte samman till ett som snubben i fråga stod och höll i hela tiden, så att han när som helst kunde lyfta upp sina grejer som i en kappsäck och löpa iväg, ifall farbror Blå skulle komma på besök!
Egentligen publicerat: 2007-nov-05 @ 20:49
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar