Tillbaka på fransk mark, som konstigt nog kändes väldigt mycket som hemma.
Medan vi vandrade vägen från busstationen till lägenheten la vi direkt märke till en sak. Fransmännen stod ute och rökte!!! Sedan 1 januari detta år är även fransmännen tvingade att lämna gemenskapen inne på barer och klubbar för att suga på sina cancerpinnar. Eller, jag reviderar det där med att lämna gemenskapen. Haket vi passerade var nämligen helt tomt på insidan, Alla stod nämligen utanför och rökte!
Annika konstaterade: ”Jaaa, nu kan man äntligen gå ut här utan att alla ens fina kläder börjar lukta skit! ”
Skit var ordet, hennes nästa mening avbröts av det välbekanta ordet: ”HUNDBAJS!”
Ja, nog var vi tillbaka i Frankrike allt.
Efter att ha räddat våra skosulor samt rullande väskor från att se ut som treåring som ätit chokladglass spatserade vi vidare mot våran lägenhet som inte bjöd på några större överraskningar. (Ett litet djur i Annikas gamla tandborste var ju inte mer än väntat liksom…)
Så nu sitter jag här igen, vid Annikas tröga (men ack så användbara) laptop, brevid vårat kalla fönster på första våningen längs gatan som kallas Rue Bedariddes i Aix-en-provence. För min del blev det ungefär 15 timmar på resande fot idag. Sånt piggar upp. (???!?!?!?!)
Dagens största överraskning kom redan innan vi lämnat landet. Vandrades genom avgångshallen på terminal 5, Arlanda, hör jag plötsligt ett ”hej”. Mina tankar var så långt borta från verkligheten just då att jag är imponerad att min hjärna ens uppfattade hejet, än mer imponerad över att jag insåg att det var riktat till mig.
Bredvid mig stod nämligen Zacharias Pante och en annan för mig okänd filur. Jag förklarade att jag numera bor i Frankrike och Pante meddelade att de skulle till Thailand. Vi slog oss ner och samtalade ett slag innan jag och Annika skulle borda planet. De hade kommit tidigt till Arlanda och hade fortfarande några timmars väntan kvar. Den okända filuren förklarade att han kände sig som Tom Hanks i The Terminal, ni vet han som bor på flygplatsen jättelänge. Pante klagade på att mackorna kostade typ 170 spänn. Förberedd friluftslivare som han är hade han givetvis en bullpåse redo i väskan, så vi tog en liten fikastund. Innan vi blev tvungna att kila iväg till planet fick vi med oss en stor påse polkagrisar av nämnde friluftslivare. Förstod inte varför men gott var det, tackar!
Två timmar senare var vi i Amsterdam. Nu var det våran tur att känna oss som Tom Hanks, sex timmars väntetid hade vi nämligen framför oss… Tiden på Chiphol gick dock överraskande fort. Flygplatsen är ju aningen större än den hemma på Falmark om man säger så, så det fanns en del att göra.
I övrigt finns det väl inte så mycket mer av värde (som om det andra har varit det) att säga om dagen. Så jag avrundar väl det här inlägget inlägget. Här. (Det var slutet alltså.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar